tisdag 22 november 2011

Till min syster



1. Nu spelar vårens ljumma vind
i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna
kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd,
en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom
likt strandens unga pors.

2. En sång till dej, min syster,
när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr
av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg
i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack
vår barndoms beska vin.

3. Men härlig, härlig våren kom
vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss
och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen,
en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet
ur flod och fjäll och berg.

4. Kom ut, när stormen viner vild
i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna
till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar
av resedan vid din vägg,
all ängens rosor ropa:
kom ut till oss och sov!

Beatrice Aurore




1. I Gamla stan, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

2. Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice Aurore.
Det är en gammal käresta,
väl död sen många år.

3. Hon stod mig när, hon tog min hand
och manade mig: kom!
Med ens förstod jag att hon var
den enda jag tyckt om.

4. Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad.
Och tårar sköljde på min kind,
men jag var ändå glad.

5. Vi gingo länge hand i hand
och talade som barn,
så stodo vi med ens framför
en gammal väderkvarn.

6. Jag sade: Beatrice Aurore,
säg, vill du bliva min?
"Ta fatt mig då!" hon ropade
och slank i dörren in.

7. Och jag sprang in och letade
i alla dunkla vrår
och ropade, men ingenstans
fanns Beatrice Aurore.

8. Jag vaknade vid att jag grät
och kände hjärtats sting.
Och i min drömbok sökte jag,
men där stod ingenting.

Julpolska



1. Nu har vi ljus
här i vårt hus,
julen är kommen,
hopptralalala!
Barnen i ring
//: dansar omkring ://
//: Granen står så grön och grann i stugan ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

2. Kom, lilla vän,
kom nu igen,
dansa kring granen, hopp tralalala!
Glädjen är stor,
//: syster och bror ://
//: pappa, mamma, alla går i dansen ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

3. Kom, ta en sväng,
klappar i mängd
julbocken skänker, hopp tralalalala!
Lutfisk och gröt,
//: tårta så söt ://
//: får vi sedan när vi slutat dansa ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

Gläns över sjö och strand


1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster;

3. gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom glindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

Luciavisa




God morgon, mitt herrskap!
Här kommer lussebrud;
hon kommer till er med stor ära.
Lucia sig påminner
att få roa er en stund,
om hon er vid hälsan finner
i denna morgonstund.
Stånder upp nu, mitt herrskap,
och ät och må väl!
Det fröjdar Lucia av hjärtat.
Hon önskar eder alla en fröjdefull jul.
Från olyckor alla bevare eder Gud.

Sankta Lucia


1. Sankta Lucia,
ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring!
//: Drömmar med vingesus,
under oss sia,
tänd dina vita ljus,
Sankta Lucia! ://

2. Kom i din vita skrud
huld med din maning,
skänk oss, du julens brud,
julfröjders aning!
Drömmar med vingesus...

3. Trollsejd och mörkermakt
ljust du betvingar,
signade lågors vakt
skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus...

4. Stjärnor, som leda oss
vägen att finna,
bli dina klara bloss,
fagra prästinna.
Drömmar med vingesus...

Aspåkerspolska






1. Varför sitta vi så still och tysta?
Ha vi uttömt alla kära ord?
Äro alla de små läppar kyssta,
som gå leende kring detta bord?
Äro alla de små kvinnor gifta,
som gå trippande i denna sal?
Finns här inga hjonelag att stifta,
brinna inga hjärtan i vår dal?

2. Jag skall varpa garn och jag skall nysta,
jag skall kärna smör och klippa får.
Aldrig äro mina läppar kyssta,
aldrig bliva de i detta år.
Jag skall plocka bär och väva vammal,
jag skall verka, förrn jag blir för tung.
Om jag gifter mej, när jag blir gammal,
skall jag taga dej, om du är ung.

Åka på isen hala

Flickorna:
1. Åka på isen hala
med oskodd häst och yr,
kryssa i stormen strida
med båt som ingen styr,
ränna ikapp när renen
på våra drivor flyr,
det är en galnings göra
och mannens äventyr.

Pojkarna:
2. Göra sej grann och fager
och färdas så fint och smått,
gömma sitt rätta lynne,
tills målet väl är nått,
låta dej länge hoppas
och svika dej sedan brått,
det har jag hört som oftast
ska passa kvinnor gott.

Flickorna:

3. Göra sej mör i munnen
och fria på narri blott,
fresta de stackars flickor
till både stort smått,
låta dem sedan fara
och le åt deras lott,
det har jag hört som oftast
ska passa karlar gott.

Pojkarna:
4. Gå så förnäm och kräsen
och byta sin håg var dag,
kappas om största ståten
och köpa av alla slag,
låta en annan svida
för slika företag,
det har jag hört som oftast
ska vara kvinnfolkstag.

Flickorna:

5. Gå så kavat och skryta
och pösa av självbehag,
sitta i dryckeslaget
och hänga natt och dag,
komma sen hem och dundra
och hota med hugg och slag,
det har jag hört som oftast
ska vara karlars tag.

Alla:
6. Ändå så vill jag säga:
det finns så många slag.
Råkar man på det goda,
så ser man väl andra drag.
Möter ett ärligt hjärta
ett lika hjärtelag,
ja, då är det ljust i hoppet
som på en sommardag.

7. Ja, när de rätta mötas,
är allt i sitt rätta lag,
troget på väg de följas
i sämja och gott behag.
Ungdom och fägring vika,
men hjärtat slår friska slag:
kärleken håller sin värme
och varar till dödens dag.

Näckens polska



1. Djupt i havet på demantehällen
Näcken vilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen
över skog, över berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud.
När och fjärran ej en susning, intet ljud
stör det lugn över nejden rår,
//: när havets kung ur gyllne borgen går ://

2. Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
söka fjärran en väg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår,
//: och Näcken så sin sorg på harpan slår ://

3. "O, var dväljs du, klaraste bland stjärnor,
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom, en av jordens tärnor,
var min brud uti havets grund.
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
smög så skön och blyg de tjusande behag
mot min barm i den svala flod,
//: och gyllne harpan stum på vågen stod ://

4. Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silvertoner skalla
över stranden från häll till häll.
Men när blodig dagens drott i östern står,
bleknande och rädd den blida stjärnan går.
Sorgligt avsked hon blickar ner
//: och gyllne harpan klingar icke mer ://

Plocka vill jag skogsviol






1. Plocka vill jag skogsviol
och ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full
och binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min,
och många, många tankar jag
i kransen binder in.

2. Här är stigen, som vi gått
i söndagsstilla kväll.
Här vi suttit hand i hand
på mossbelupen häll.
Är det ock en annan,
som du givit har din hand,
jag blir dig huld, du är dock min
i mina drömmars land.

3. Ensam är jag vorden här,
och ensam skall jag gå.
Ringa jag på jorden är
och fattig likaså.
Ingen kan dock taga
från mig minnets lyckoskatt,
jag är så rik allt med min krans
i sommarljuvlig natt.

Fjärran han dröjer från grönskande dalar

1. Fjärran han dröjer från grönskande dalar,
borta i konungens gyllene salar.
Ack, lilla fågelen, ack, lilla hjärtevän,
kommer du ej snart, kommer du ej snart?

2. Där månde finnas de fagraste tärnor,
älskade, se ej de strålande stjärnor.
Ack, lilla fågelen...

3. Fåglar må drilla med ljuvelig tunga,
ljuvare höra min älskade sjunga.
Ack, lilla fågelen...

4. Fröjdfulla dag, skall jag länge dig bida?
När får jag gå vid min älskades sida?
Ack, lilla fågelen...

5. Kom, kom tillbaka till hembygdens dalar,
att du den väntande vännen hugsvalar.
Ack, lilla fågelen...

Jag vet en dejlig rosa

1. Jag vet en dejlig rosa
och vit som liljeblad.
När jag på henne tänker,
så görs mitt hjärta glad.
Dess stämma ger en hjärtans tröst
lik näktergalens blida röst,
så fager och så ljuv.

2. Som solen fagert skiner
är hon som purpur klar.
Gud låt´ dig aldrig sörja
men alltid vara glad!
Må de få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman,
som längta till varann!

3. Var dag går solen neder
och dagelig uppgår.
När kommer dagen blider,
att jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när.
Farväl, farväl, min hjärtlig kär!
Mång tusende god natt!

måndag 21 november 2011

Till Österland vill jag fara




1. Till Österland vill jag fara,
där bor allra kärasten min,
bortom berg och djupa dalar,
allt under så grönan en lind.

2. Allt för min kärastes hydda,
där stånda två trän så grön´,
som alltid äro beprydda
med blomster av vällukt så skön.

3. De grönskas båd´ vinter och sommar
i lundenom, där de stå.
Det ena bär muskotteblommor,
det andra nejlikor små.

4. Där är ock en hage planterad
väl efter ett högt förstånd,
med trän och örter förmerad,
som ingen beskriva kan.

5. Jag måste ock icke förglömma
den skära kristalleflod,
de levande vattuströmmar,
som fukta de träden å rot.

6. Min själ, du göre dig redo
den vida vägen att gå
över berg och torra hedar,
förrän natten faller oss på.

7. Jag sökte av allt mitt sinne
och fann honom icke där.
Var skall jag honom finna,
som själen haver så kär?

tisdag 15 november 2011

Sjung, sjung, du underbara sång

1. Sjung, sjung, du underbara sång!
Sprid dina dallrande vågor!
Klinga kring nejden än en gång,
klinga vid stjärnornas lågor!
Lugna den storm i hjärtat brusar,
sen väck den upp på nytt en gång.
hur du mej rör, hur du mej tjusar!
Sjung, du underbara sång!

2. Sjung, sjung, du underbara sång!
Möt mej med tonerna skära!
Dagen är dyster, natten lång,
tankarna tunga att bära.
Låt mej få ljust och vackert drömma
så som jag drömde förr en gång,
stridernas bittra smärta glömma
- sjung, du underbara sång!

Det var dans bort i vägen




1. Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
över nejden gick låten av spelet och skratten.
Det var tjo! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

2. Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

3. Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och att vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.

4. Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlands-hoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde,
och flätorna flögo, och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.

5. In i snåret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där.
Det var ras, det var lek över stockar och stenar,
det var kutter och smek under lummiga grenar
- vill du ha mig, så har du mig här!

6. Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön.
Det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar
som beskuggade kullarnas krön.

7. Och en räv stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar på Nils Uttermans dudelidia
kom det dudeli! dudeli! dej!

Jag väntar vid min stockeld





1. Jag väntar vid min stockeld, medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida,
den käraste, den käraste med ögon blå.

2. Jag tänkt mig en vandrande, snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt.
Jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.

3. Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort, där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen, du som väntats i ensamma år!

4. Jag väntar vid min mila, medan timmarna lida,
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
- den käraste, den käraste med ögon blå.

Tack för all mat vi fått

Tack för all mat vi fått,
ack, vad den smakade gott!
Nu så har vi tömt varenda fat,
vi har inte sparat någon mat.
Tack för trakteringen,
tack för serveringen!

Skolgossens vintervisa



SKOLGOSSARNAS VINTERVISA

1. Och nu är det vinter,
och skidan hon slinter
i bukter och finter:
går bra! Går bra!
Och knutarna spraka,
och medarna knaka,
och isarna braka,
hurra! Hurra!

2. Snöflingorna svinga,
och bjällrorna klinga,
så kom, låt oss springa
med hej och hopp!
I släden min syster
med fålen så yster
jag kör som mig lyster,
galopp! Galopp!

3. Nu remma vi hemma
vår skridsko i klämma,
och möte vi stämma
på sjön, min vän!
Nu börjas attacken
med stål uppå klacken
och nacken i backen
och upp igen!


4. När vintrarna snöga
på näsa och öga,
det akta vi föga,
går bra, går bra!
När julgranen blossar
och läxorna lossar,
då sjunga vi gossar:
Hurra! Hurra!

Nej se det snöar



1. Nej, se det snöar,
nej, se det snöar,
det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter,
nu blir det vinter
som vi har önskat, hurra!
Då tar vi kälkarna fram
och vantarna på,
och sen vi åker i backen,
hej, vad det ska gå!

2. Och fram med skidan,
och fram med skidan
och sen på backarna opp.
Vi står på näsan,
vi står på näsan
ibland när vi gör ett hopp.
Men inte lipar vi, nej,
det gör ingenting
om man i drivan den mjuka
ett tag rullar kring.

3. Och isen ligger,
och isen ligger
liksom en spegel så klar
och snabbt som vinden,
och snabbt som vinden
på skridsko fram då vi far.
Vi sätter rovor ibland
och slår ytterskär.
Hurra för vintern, för vintern
är äntligen här!

Törnrosa var ett vackert barn





1. Törnrosa var ett vackert barn,
vackert barn, vackert barn,
Törnrosa var ett vackert barn,
vackert barn.

2. Hon bodde i det höga slott...

3. Då kom den onda féen in...

4. Prinsessan sov i hundra år...

5. Och häcken växte kämpahög...

6. Då kom den vackra prinsen in...

7. Törnrosa får ej sova mer...

8. Och prinsen dansar med sin brud...

9. Och alla hjärtan fröjdar sej...

Spel-Olles gånglåt





1. Löven de grönska i sol kring alla vägar
och alla lärkor sjunga den långa vårens dag.
Hän genom hagar jag gångar som jag plägar,
en stackars fattig spelman, en speleman är jag!
Sol, sol, sol i de glimmande snår,
sol, sol är det var jag går.
En speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag.

2. Kommen, I unga, när aftonsolen dalar
och alla byar rodna omkring vår klara sjö!
Låtom oss sjunga en visa som hugsvalar
och alla våra sorger för himlens vindar strö.
Glöm, glöm allt som gör hågen så tung,
glöm, glöm, var blott glad och sjung
en låt, som strör sorgerna ut,
strör sorgerna för himlens vindar ut!

3. Ute i världen där tiga alla sånger,
och glädjen är en fejla som mist varenda sträng.
Går jag än ensam och sorgsen många gånger,
skall dock min visa klinga som lärksång över äng!
Sång, sång, sång ger mig lyckan igen,
sång, sång blir min följesven,
klinge därför visan min
som lärkesång, som lärksång över äng!

4. Kan jag väl klaga, när i den gröna hagen
jag hör hur trasten spelar sin flöjt med raska tag,
gökarna ropa den hela långa dagen
och ängens alla blomster mig dofta till behag!
Sol, sol, sol i de glimmande snår,
sol, sol är det var jag går,
en speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag!

Hälsingesången



Såg du det landet, där sjöarna ler,
och där forsens språng
är en jubelsång
mitt i skogens trolska drömmarsal?
Såg du det landet, där lurarna ger
mellan gran och tall
sina återskall
bland kullar, berg och dal?
Såg du väl detta land, som heter Hälsingland, vårt land,
där många åt oss brutit bygd med stark och senig hand,
där de som vi har älskat bäckens sorl och brus,
där de som vi har drömt i sommarnattens ljus?
Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
Hälsingland, där kvinnor, män
bor och bygger än.
Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
ja, vårt land, vårt land är Hälsingland!


Text: Arthur Engberg, ngt bearb. A.H.

Västmanna-Dalasång



1. Vivant Vestmannias
//: samt Dalecarlias ://
urfält och berg!
Tarvlighet närde oss,
modersord lärde oss,
farsarv beskärde oss
muskler och märg.

2. Härligt i Västmanland
//: frodas kring Mälarstrand ://
blommor och bröd.
Härligt i Dalarna
lövar sej salarna
och källarsvalarna
frustar av mjöd.

3. Där varar ärlighet
//: gästfrihet, kärlighet ://
utan all rost.
Malm bor i gruvorna,
smultron på tuvorna,
dit bär oss duvorna
kärlekens post.

4. Flit bräcker mödans skal.
//: Kraft genom berg och dal ://
bryter sin stråt.
Gott samvet ger gott mod,
gott arbet lycka god,
trampar på drakblod,
lögn och försåt.

5. Känn vad du bör och tål,
//: fatta ditt levnadsmål ://
varmt som en bön!
Glad som en morgonpsalm
ryck så mot dagens kvalm,
kämpa för segerns palm,
vinkande skön.

6. Ljuv som ett särlaregn
//: komme i änglahägn ://
frid till ditt tjäll!
Om minnet åt dig ler,
när du tillbaka ser,
hoppet dig handen ger,
när det blir kväll.

Värmlandsvisan





1. Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder
Ja, komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag, att aldrig jag mig ångrar.

2. I Värmeland är lustigt att leva och bo,
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

3. I Värmeland - ja, där vill jag bygga och bo
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång
- vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

En vintervisa

1. Hurra, hurra!
Det här var riktigt bra!
Nu har vi vintern här igen,
välkommen hit, du gamle vän
Hurra, hurra!
Vi kälkarna ska ta.

2. Kom opp, kom opp!
Vi står på backens topp.
Spänn skidan på, när allt är klart
så rutschar vi iväg med fart.
Se opp, se opp!
Här kommer det ett hopp!

3. Se där, se där!
Det is på bäcken är!
Om vi är snälla tänker jag
att vi får skridskolov idag,
och då jag lär
mej åka ytterskär.

4. I kind så vasst
sej biter kölden fast.
Men barn som springer fryser ej,
ett snöbollskrig att värma sej
med hast, med hast
de tar på nästa rast.

Svampvisa



1. Kom med, nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp!
Tag korg och kniv, vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp, ska plocka svamp.
Det är så roligt i skogen gå,
i skogen gå, i skogen gå,
och leta rätt på de svampar små,
svampar små.

2. Karl Johan står där så kort och tjock,
så kort och tjock, så kort och tjock,
med mörkbrun hätta och snövit rock,
och snövit rock, och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp och champinjon,
och champinjon, och champinjon
och fjällskivling, stolt som en hög baron,
hög baron.

3. Där har vi taggsvamp och kantarell,
och kantarell, och kantarell,
och flugsvamp, nej, han är inte snäll,
är inte snäll, är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått,
vi fulla fått, vi fulla fått,
nu lagar vi oss nåt riktigt gott,
riktigt gott.

En vandringslåt

1. Nu grönskar det i backarna
och sol på himlen står
och sticker oss i nackarna
och säger: det är vår!
Nu redes blomstersängarna
och lärkan står i skyn
och drillar över ängarna
och björkens grönska lyser,
ja lyser
//: i skogens mörka bryn ://

2. Nu vandrar vi på stigarna
och vägen blir ej lång,
vi är ju inte tigarna,
vi stämmer upp vår sång.
Den klingar över fjällarna
och klingar över dal,
den svarar oss från hällarna
och ljuder som ett eko,
ett eko
//: i skogens pelarsal ://

Den vresige Lasse

1. Lasse hade fått en smörgås så stor,
smörgås så stor.
Lisa fråga´: "har du fått den där av mor?"
(vresigt): "Ja, de´ har ja´!" sa Lasse.

2. Lasse hade fått en trirolig hatt,
trirolig hatt.
"Är det skinnet av er gamla röda katt?"
"Ja, de´ är de´!" sa Lasse.

3. Lasse hade fått en rock som var gul,
rock som var gul.
Lisa sa: "den rocken är för fasligt ful".
"Ja, de´ är han!" sa Lasse.

4. Lasse hade fått en väst som var grön,
väst som varn grön.
Lisa sa: "blöt inte ner dej nu vid sjön!"
"Jo, de´ ska ja´!" sa Lasse.

5. Lasse hade strumpor vita och blå,
vita och blå.
Lisa sa: "dom där törs inte du ta å´!"
"Jo, de´törs ja´!", sa Lasse.

6. Lasse låg på rygg och solade sej,
solade sej.
Lisa sa: "kom hit och ta en sväng med mej!"
"Ja´ vill inte", sa Lasse.

7. Lasse var så tjurig, vresig och stum,
vresig och stum.
Lisa sa: "den pojken, han är rysligt dum."
"Ja, de´ är ja´!" sa Lasse.

söndag 13 november 2011

Lyckan

1. De sova ännu i jorden,
de blommor som vi ska plocka,
en gång ska de vakna med glädje,
när solvindar leka och locka,
när kärlekens gyllene solljus
för dej, du kära, upprunnit,
då står i sin fagraste blomning
den lustgård vi själva oss vunnit.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

2. De sova i våra hjärtan,
de späda, som vi ska ge livet -
de sova och drömma om våren,
då kärlekens liv blir dem givet.
Och därför bo undran och oro
i våra hjärtan och sköten,
och därför drömma vi båda
om jublande kärleksmöten.
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

3. De sova i våra drömmar,
de visor, som vi ska sjunga,
när våra små barn ska sova
i leende drömmar unga. -
Du kära, en gång ska du minnas
den sången som nu förklungit -
när våra små barn blivit stora
och själva sin kärlek sjungit!
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

Du klagar, men du klagar dumt



1. Du klagar, men du klagar dumt,
min gamle hedersvän!
Ditt öga ser allting så skumt,
som om det grott igen.
Vad som ditt sinne stämmer ned,
jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
och det är vackert så.

2. Var gång du dej i spegeln sett,
så såg du väl däri,
att dej en sällsam ära skett,
att du fått mänska bli.
Du är mot larver och insekt
en sol att se uppå:
du är av Adams stolta släkt,
och det är vackert så.

3. Vår jord tar hand om vår person
från början och till slut:
är man ej född med pretention,
så kan man slå sej ut.
Om du i skogen gör en titt,
så kan du lita på,
att du har svamp och blåbär fritt,
och det är vackert så.

4. Har du ej gratis fått förnuft
att bruka som du vill,
och dito vatten, sol och luft
och snö och månsken till?
När sen du en förnyad hud
vart sjunde år lär få,
jag tycker, sannerligt för Gud,
att det är vackert så.


2-stämmig körsättning:

Ulla, min Ulla



1. Ulla, min Ulla, säg får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?
Dörrarna öppnas av vädren med våda,
blommor och granris vällukt ger,
duggande skyarna solen bebåda,
som du ser.
Ä´cke det gudomligt,
Fiskartorpet, vad?
"Gudomligt att beskåda."
Än de stolta stammar
som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken
som går fram?
"Åh, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarna.
Ä´cke det gudomligt? Dessa ängarna?
"Gudomliga, gudomliga!"

2. Skål och god middag i fönstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan,
och se hur dammet bortskymmer det gröna
mellan kalescher och vagnar på plan.
Räck mig ur fönstret, där du ser mig stanna
sömnig i sadeln, min kusin,
primo en skorpa, secundo en kanna
Hoglands vin!
Ä´cke det gudomligt...

3. Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla,
gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörrn dess ögon de rulla
stolt opp till fönstret, till dig, just dit opp.
Du all naturen uppeldar i låga
med dina ögons varma prål.
Klang, nervid grinden, i varmaste råga,
klang, din skål!
Ä´cke det gudomligt...

Hallå, dig ropar solens sken

1. Hallå, dig ropar solens sken
ut i Guds sköna värld.
Kom, lämna stugans trånga bur,
där ute stänger ingen mur.
Kom med på vandringsfärd,
kom med på vandringsfärd!

2. Hör vinden med det glada sus,
han sällan vila får.
Och bäcken med de muntra hopp
och älven med de strida lopp -
till havet längtan står,
till havet längtan står.

3. Kom med, kom med! Tag stav i hand
och vandra fri och glad.
Kom, se hur härligt är vårt land
i morgonsol, i aftonbrand
Till fjälls vi drar åstad,
till fjälls vi drar åstad.