onsdag 7 december 2011

Om aftonen

1. Det var om aftonen som sommaren
flög rakt i famnen min,
och jag log som i min späda barndomstid,
och röda, röda blomster 

i mitt hjärta gingo in
med en doft som var som evighetens frid.

2. Det var om aftonen jag älskade 

som jag ej älskat förr,
och all världen var min sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel 

som en salighetens dörr,
med en ingång till förbarmande och Gud.

3. Och jag hörde gamla sånger 

komma åter hemifrån
och av det ljus jag drack blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd 

och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.

4. Och jag dansade bland träden 

och jag sjöng för ljung och sten
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen 

av himlens sista sken -
det var om aftonen, då solen hon gick ner.

tisdag 6 december 2011

Vid ett torp i en skog

1. Vid ett torp i en skog
med en häst för en plog
en fattig bonde körde och log.
Bäst han körde en stund,
stack han pipan i mund
förnöjd av hjärtans grund.
Nöjd på sin tuva klen och knapp
han vände sin lilla åkerlapp:
var så ren i sin själ,
tänkte ärligt och väl
förutan larm och gräl.

2. Solen glittra´ i skyn,
alla snarka´ i byn,
men morgonrodnan gladde hans syn.
Alltid först gick han ut,
alltid sist hem till slut
och svettig i var klut.
Bordet för honom dukas snart
vid källan där vattnet rinner klart.
Middag redes till:
med en kaka, en sill
hans vällust nöjas vill.

Om bland tusen stjärnor





Alt. melodi:


Alt. melodi:

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam,
stjärnan har tusen vänner,
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig är du och säll.
Himlen dig har i kväll.


Bonden och kråkan



Norsk variant:


1. Och bonden han körde till furuskog,
hejom, fejom, fallirallira,
där såg han en kråka som satt och gol.
Hejom, fejom, fallirallira.

2. Och bonden, han vände då om igen:
"Aj aj, mor, den kråkan hon biter mej!"

3. Men gumman, hon satt vid sin spinnrock och spann:
"När såg du en kråka väl bita en man?"

4. Och gubben han spände sin båge för knä,
så sköt han den kråkan i högsta trä!

5. Och kråkan den förde han hem i sitt hus.
Av talgen så stöpte de femton pund ljus.

6. Och köttet de saltade ner i ett kar,
förutom en surstek som gömdes åt far.

7. Av skinnet så sydde de tolv par skor
förutom de tofflor som gjordes åt mor.

8. Av vingarna gjorde de solafjä´r,
som flickorna bruka i vackert vä´r.

9. Av näbben de reste en kyrkspira upp;
och huvudet blev till en kyrketornstupp.

10. Av skrovet de gjorde ett gångande skepp,
det största som nånsin på Kattegatt gick.

Och jungfrun hon går i ringen



1. //: Och jungfrun hon går i ringen
med röda gullband ://
//: Dem binder hon om
sin kärastes arm ://

2. //: Men kära min lilla jungfrun,
knyt inte så hårt ://
//: Jag ämnar ej
att rymma långt bort ://

3. //: Och jungfrun hon går och lossar
på röda gullband ://
//: Så hastigt den skälmen
i skogen försvann ://

4. //: De sköto efter honom
med femton gevär ://
//: "Och vill ni mej något,
så har ni mej här." ://

5. //: Och nu har jag blivit gifter,
nu har jag fått man ://
//: Den vackraste gosse
i hela vårt land ://

Domaredansen



Nu vilja vi begynna en domaredans,
medan domaren själv är hemma.
Alla de som i domardansen gå,
deras hjärtan skola brinna.
//: Alla säga de: hå, hå, hå!
Alla säga de: nå, nå, nå!
Har du drömt om din käresta i natt,
skall du mot ljuset le. ://

Som stjärnan uppå himmelen så klar






Som stjärnan uppå himmelen så klar
hon längtar till sitt rum,
så längtar jag till dej, min lilla vän,
var timma och var stund.
Var timma är som en månad lång,
var månad som ett år.
Så längtar jag till dej, min lilla vän,
fast jag dej aldrig får.