fredag 29 mars 2013

Sverige är mitt allt på jorden




1. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige skönt,
med de vita fjäll mot norden,
furugördlat, norrskenskrönt.
Där gå fria, stolta strömmar,
klar och blå är insjöns våg,
där bo fäders stolta drömmar
än i trogna söners håg.

2. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige kärt.
Första stegen, första orden
där av far och mor jag lärt.
Där jag lekt i stilla hagar,
styrt i sagans rike in,
där jag drömt i unga dagar,
drömt om hjärtevännen min.

3. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige rikt.
Gav det stundom bark på borden,
var det dock i tro sig likt.
Det har bästa malm i bergen,
bästa malm i bröst också,
och i fanan bästa färgen,
solens gull på himlens blå!

Det skönaste landet är landet i norr



1. Det skönaste landet är landet i norr,
där åkern ger vika för skogen,
där marken är stenig och karg och torr,
ej rörd av spaden och plogen,
där väldiga furor med mossig bark
mot himlen trotsande sträva,
och högt över tigande ödemark
bland skyarna örnar sväva.

2. Det skönaste landet är skogarnas land,
som evigt i tystnad drömmer.
Det binder vårt hjärta med längtans band,
som ingen sliter och glömmer.
Det lockar, det drager så tyst till sig
med eggande gåtfull tjusning -
där viskar på villande vildmarksstig
en trollsång i trädens susning.

3. Du irrande, husvilla tankars bo,
du ensamma drömmars rike,
du nordens ändlösa vildmarksro,
din skönhet är utan like.
Det skönaste, käraste land jag vet
är skogarnas land, det vida,
i kärv och storvulen enslighet,
där ofödda sånger bida.

Var är det folket, som blåste i djurhorn (En hornlåt)



1. Var är folket, som blåste i djurhorn
och förkastade pipa och flöjt?
Var är han, som ett råmande tjurhorn
sist bland spelmän till tävlan har höjt?
Var är skalden från myrar som gulna
av de ödsliga hjortronens skörd,
och från heden den höstliga, mulna,
av den löpande branden förstörd?

2. Finns i Dalarnas härbren ett bockhorn,
som har kvar sina läten från förr?
Var är getherdens vårliga lockhorn,
som slog eko mot fållornas dörr?
Över åsar där majgräsen tätna
i de nyspruckna lundarnas tid,
låt den dansa, dess sång, den förgätna,
som en vårdans av bräkande kid.

4. Skall han vakna med gamman och blåsa,
han, de mossludna skogarnas gud,
han, vars lungor i nattvinden flåsa
som en fånges med lidande ljud?
Skall det gråna mot himmelens skyar
av en märgfull och hednisk musik,
när han stiger från åldriga byar
ned åt Gesunda glimmande vik?

onsdag 13 mars 2013

Jag vill för er berätta (nya stackarsramsor)



Och så några ytterligare strofer av Andreas Holmberg 2007 - om palt den här gången:

Den söte lille Pelle, 
han skulle koka palt.
Han sakna mjöl - iställe´
tog han en liter salt.
Du stackars barn som kokar palt,
nu måste vi nog dricka allt,
sa mor till lille Pelle,
som skulle koka palt.

Du stackars barn som lyssnar nu...

Den glade lille Natan
han skulle steka palt.
Så han la den på gatan,
på stekhet svart asfalt.
Du stackars barn som steker palt,

nu tror jag hela middan smalt,
sa mor till lille Natan,
som skulle steka palt.

Du stackars barn som lyssnar nu...

Den snälle lille Lester,
han skulle bju´ på palt,
men det kom inga gäster,
så han fick äta allt.
Du stackars barn som äter palt,
nu blev du större än vår galt,
sa mor tilll lille Lester
som skulle bju´ på palt.

Du stackars barn som lyssnar nu...

Den kvicke lille Maltus,
han ville ha mer palt,
men Maltus byggde palthus,
det tyckte han var ballt.
Du stygga barn som slösar palt,
nu får det vara nog med dalt,
sa mor till lille Maltus,
som ville ha mer palt.

lördag 9 mars 2013

Vårkänning



Jag vet var spindlarna spänna
i vassen nät över vattnet,
var den skummaste dagningen dallrar
i den blommande ljungens skogar.
Jag har räknat bäckarnas dammar
av korslagda, nerblåsta grenar,
från kärrlandets mörkgula björkar -
jag har sett var de unga uttrarna
gå att jaga i grumliga vågor
under lösa, gungande tuvor
och gula, vaggande land.
Jag har känt det dunklaste dunkla,
som lever och njuter och lider
under gräsens flätade täcke,
som kravlar och krälar och kryper
och fångar och dödar och äter
och avlar och dör för att leva
pånyttfött i kommande tider...
Jag vet alla vägar för vattnet
där de nyfödda bäckarna mumla,
under mossornas multnade skogar,
under böljande lövverk, som myllra
av kvickbent och svartbrunt och maskvitt,
som väntar på växande vingar
till soldans i berglandets vår.

*

Det visslar en bondtrygg stare,
det skymtar en räv över mon,
det hoppar en jagad hare -
jag trampar en mask med skon.
Jag blev väckt av liv som larmar -
jag har vaknat i vårens armar,
och fast hungrig jag strängat min lyra
bland alarnas droppande blom,
är jag rusig av vårens yra,
där jag går i min fattigdom.

lördag 2 mars 2013

Fågeln sitter i päronträd




Fågeln sitter i päronträd,
sjunger så vackra visor:
"Kära mor, giv barnen bröd
och lite stryk av riset."
"Lilla fågel, sjung inte så,
barnen bli nog snälla ändå,
sjung en annan visa."