onsdag 22 december 2021

När det lider mot jul (Det strålar en stjärna)



Det strålar en stjärna förunderligt blid, 
i öster på himlen hon står. 
Hon lyst över världen, dess oro och strid 
i mer än två tusende år. 
När dagen blir mörk och när snön faller vit, 
då skrider hon närmre, då kommer hon hit 
och då vet man, att snart är det jul. 

Ty julen är härlig för stora och små, 
är glädje och ljuvaste frid, 
är klappar och julgran och ringdans också, 
är lycka oändligen blid, 
är ljus, alla ögon då stråla som bäst, 
och stjärnorna tindra som mest 
och där ljuset är, där är det jul.

lördag 30 oktober 2021

När alla helgon tågar in (Oh when the saints)





När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När inte solen lyser mer,
när inte solen lyser mer,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som i din härlighet dej ser.

1. Ännu går vi i de fotspår,
där Guds helgon gått förut.
Men en dag får vi förenas
i en glädje utan slut.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När månen blivit röd som blod,
när månen blivit röd som blod,
Gud, låt mej vara med i den skaran
som av ditt löfte hämtat mod.

2. Några säger att den bönen
bara är helt tomma ord,
men jag väntar på en morgon
med ny himmel och ny jord.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När alla hör basunens ljud,
när alla hör basunens ljud,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som ska få bo hos dej, o Gud.

Oh, when the saints go marching in,
oh, when the saints go marching in,
oh Lord, I want to be in that number,
oh when the saints go marching in.

måndag 7 juni 2021

Skymning rår över skogar och vatten

 


1. Skymning rår över skogar och vatten,
snart har dagen nått sitt slut.
Inom kort härskar mörkret och natten
och vår lägereld dör ut.
Låt oss värmas ännu av dess lågor,
låt vår sång gå fram som havets vågor.
Skymning rår över skogar och vatten,
snart har dagen nått sitt slut.

2. Uti världen är sorgerna många.
Mera glädje, Gud, oss giv!
Mellan hjärtan är vägarna långa.
Skänk gemenskap med vårt liv!
Låt oss fatta fast varandras händer,
låt oss bygga broar mellan länder!
Uti världen är sorgerna många.
Mera glädje, Gud, oss giv!

3. Herre, visa den väg vi ska vandra,
giv oss kraft och villigt sinn´.
Lär oss leva för dej och för andra,
skriv din lag i hjärtat in! 
Lär oss kämpa ärligt för ditt rike,
och i varje mänska se vår like!
Herre, visa den väg vi ska vandra,
giv oss kraft och villigt sinn´! 

lördag 29 maj 2021

Uti den vackra våren

 



1. Uti den vackra våren
smalt drivan innan kort.
Gud tog den frusna tåren
från jordens öga bort.
Och allt var ljust och soligt,
och lärkan sjöng så glad,
och barnen hade roligt
allt ibland löv och blad.

2. Sen kommo sommarns dagar,
då ängen fick sin skrud
med gräs i gröna hagar,
och jorden kläddes brud.
Då rodde vi till skären,
då sprungo vi i skog,
då plockade vi bären,
och roligt var det nog.

3. Sen blev det mörkt om hösten
och stormade på hav,
och stum blev fåglarösten,
och blomstren föllo av.
Det tröskades på logen,
tills skörden var förbi.
Bland lingonen i skogen
så roligt hade vi.

4. Så kom den kulna vinter
med fästningar i snön,
när skidan lustigt slinter,
och bjällran klingar skön.
Och brasan brann förtroligt
på varma stugans härd,
och barnen hade roligt
också i vinterns värld.

5. Och sen, när drivan gråter,
blott du är from och nöjd,
så kommer våren åter
med nya lekars fröjd.
Var årstid har sin trevnad.
Vi prisa Gud var dag,
och så förgår vår levnad
allt efter Guds behag.

måndag 17 maj 2021

Drottningssången (Victoria och Estelle tillägnad)





1. Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång 
som går till drottningen fram.
Var henne trofast på allt sätt,
gör hennes uppgift ljus och lätt,
ja, värna sanning, fred och rätt,
du folk av frejdad stam!

2. Du himlens Herre, med oss var,
välsigna drottningen vi har
och liva på vår strand 
de gamla dygders art igen, 
ja, tron och hoppet, kärleken,
och låt din Ande vila än
här över nordanland!

 

Kungssången



Alt text:

1. Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång 
som går till kungen fram.
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
ja, värna sanning, fred och rätt,
du folk av frejdad stam!

2. Du himlens Herre, med oss var,
välsigna nu den kung vi har
och liva på vår strand 
de gamla dygders art igen, 
ja, tron och hoppet, kärleken,
och låt din Ande vila än
här över nordanland!

lördag 20 mars 2021

Videvisan

 




1. Sov, du lilla vide ung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov, du lilla vide,
än så är det vinter.

2. Solskensöga ser på dig,
solskenfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.

fredag 12 februari 2021

På 250-årsdagen av hans död: Adolfs skål!

 


1. //: Adolfs skål!
Den bäste Kung vi sett i Norden!
Han ej tål
en hetvägg kvar på borden ://
//: Rund och glad
var svältkur han föraktar,
eftertraktar,
mer ej vaktar
sköna semlors rad ://

2. //: Sådan kung
är värd att styra Sveriges öden:
fast och tung,
en baddare bland bröden ://
//: Vasa ätt
oss lärt att aldrig svika,
aldrig vika
utan fika
efter varje rätt :// 

lördag 6 februari 2021

Samefolkets sång


1. Nordvart genom Karlavagnen 
ser du Samelandet skymta: 
fjäll bak fjäll i fjärran blåna, 
sjöar sträcka sig vid sjöar, 
bergens branter, fjällens toppar 
höja sig mot själva himlen, 
bäckar brusa, skogar susa, 
tvärbrant stupa stålgrå uddar 
strävande mot stormigt hav. 

2. Frosten härjar här om vintern, 
yrsnön vräks av vilda vindar, 
ändock älskar sameätten 
denna jord av allt sitt hjärta: 
Månens ljus en färdman fägnar, 
flygga norrskensflammor fladdra, 
klövknäpp, rengrymt hörs bland snåren, 
ut på insjön, över slätten, 
slamrar släden vägen fram. 

3. Och när sommarns sol förgyller 
skogen, havet, havets stränder, 
guldomglänsta fiskefartyg 
vaggas utav vattnets vågor, 
gullhamn får var vattenfågel, 
strömmarna som silver glittra, 
åror blänka, stakar blixtra, 
under sång ses männen styra 
utför eda, fors och fall. 

4. Lapplands släkte, sameätten, 
obräckt har sen mäktat utstå
mördartjuder, slemma köpmän, 
sluga skattekrävarskaror. 
Hell, var hälsat, sega släkte! 
Hell dig fridens rot och fäste! 
Krigisk fejd har aldrig flammat, 
aldrig spilldes brödrablodet 
ibland Lapplands lugna ätt. 

5. Våra fäder övervunno 
vrånga våldsmän fordomtima, 
bröder låt oss likaledes 
strida segt emot förtrycket! 
Solens söners starka släkte! 
Dig kan ingen ovän kuva, 
blott ditt väna språk du vårdar, 
minnes forntidsfädrens maning: 
Sameland åt samerna!

onsdag 13 januari 2021

Nu är glada julen slut, slut, slut




Nu är glada julen slut, slut, slut,
julegranen dansas ut, ut, ut.
Men till nästa år igen
kommer han, vår gamle vän
- för det har han lovat!

lördag 9 januari 2021

Harpolekaren och hans son



1. Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.

2. Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.

3. Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Mörknad himmels stjärnebloss
blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!

4. Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!

5. Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.