söndag 17 mars 2024

Putin är en pajas nu

Vid det ryska "valet" den 17 mars 2024:

(mel: "SJ SJ gamle vän") 

Putin är en pajas nu,
när kulissen går itu,
kritvit med en knallröd nos
och kind av pulvermos.

Putin är ett dåligt skämt,
vinner gör han ändå jämt,
åtti, åttisju procent,
nej, inget nytt har hänt.

Yulia Navalnaya
vore någonting att ha!
Andra kandidater med
om de fick va' i fred.

Men förgiftning, fängelse
måste de ju räkna me'
om de inte ser exil
som riktigt värdig stil.

Putin är så himla feg
att han inte tar ett steg
mot en sann demokrati
där pressen får va' fri.

Putin är en skum figur,
ränderna går aldrig ur,
gammal KGB-agent
tror ingenting har hänt.

Nu ska Rysslands storhetstid
bli en stalinistisk frid
efter fosterländska krig
med rustning vämjelig.

Fan ta sina egna nu,
clownnäsan är för sju,
stor som attan, rädisröd 
med smak av pest och död.

Putin, Putin, gamle dräng,
du ska se att du får däng
innan du går upp i rök 
vid något mordförsök.



tisdag 6 februari 2024

Samefolkets sång


1. Nordvart genom Karlavagnen 
ser du Samelandet skymta: 
fjäll bak fjäll i fjärran blåna, 
sjöar sträcka sig vid sjöar, 
bergens branter, fjällens toppar 
höja sig mot själva himlen, 
bäckar brusa, skogar susa, 
tvärbrant stupa stålgrå uddar 
strävande mot stormigt hav. 

2. Frosten härjar här om vintern, 
yrsnön vräks av vilda vindar, 
ändock älskar sameätten 
denna jord av allt sitt hjärta: 
Månens ljus en färdman fägnar, 
flygga norrskensflammor fladdra, 
klövknäpp, rengrymt hörs bland snåren, 
ut på insjön, över slätten, 
slamrar släden vägen fram. 

3. Och när sommarns sol förgyller 
skogen, havet, havets stränder, 
guldomglänsta fiskefartyg 
vaggas utav vattnets vågor, 
gullhamn får var vattenfågel, 
strömmarna som silver glittra, 
åror blänka, stakar blixtra, 
under sång ses männen styra 
utför eda, fors och fall. 

4. Lapplands släkte, sameätten, 
obräckt har sen mäktat utstå
mördartjuder, slemma köpmän, 
sluga skattekrävarskaror. 
Hell, var hälsat, sega släkte! 
Hell dig fridens rot och fäste! 
Krigisk fejd har aldrig flammat, 
aldrig spilldes brödrablodet 
ibland Lapplands lugna ätt. 

5. Våra fäder övervunno 
vrånga våldsmän fordomtima, 
bröder låt oss likaledes 
strida segt emot förtrycket! 
Solens söners starka släkte! 
Dig kan ingen ovän kuva, 
blott ditt väna språk du vårdar, 
minnes forntidsfädrens maning: 
Sameland åt samerna!

tisdag 9 januari 2024

Harpolekaren och hans son


1. Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.

2. Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.

3. Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Mörknad himmels stjärnebloss
blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!

4. Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!

5. Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.

lördag 18 november 2023

Gud signe Lettlands folk


1. //: Gud signe Lettlands folk,
vårt kära fosterland,
Lettland välsigne du,
välsigne du oss! ://

2. //: Se landets döttrar le,
hör landets söners sång,
led oss i glädjedans,
vårt Lettland stärk! ://

fredag 3 november 2023

När alla helgon tågar in




När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När inte solen lyser mer,
när inte solen lyser mer,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som i din härlighet dej ser.

1. Ännu går vi i de fotspår,
där Guds helgon gått förut.
Men en dag får vi förenas
i en glädje utan slut.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När månen blivit röd som blod,
när månen blivit röd som blod,
Gud, låt mej vara med i den skaran
som av ditt löfte hämtat mod.

2. Några säger att den bönen
bara är helt tomma ord,
men jag väntar på en morgon
med ny himmel och ny jord.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När alla hör basunens ljud,
när alla hör basunens ljud,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som ska få bo hos dej, o Gud.

Oh, when the saints go marching in,
oh, when the saints go marching in,
oh Lord, I want to be in that number,
oh when the saints go marching in.

fredag 15 september 2023

Carl XVI Gustaf 50 år på tronen: Kungssången


Alt text:

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång 
som går till kungen fram.
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
ja, värna sanning, fred och rätt,
du folk av frejdad stam!

Du himlens Herre, med oss var,
välsigna nu den kung vi har
och liva på vår strand 
de gamla dygders art igen, 
ja, tron och hoppet, kärleken,
och låt din Ande vila än
här över nordanland!

torsdag 24 augusti 2023

Ännu lever Ukraina

 


Ännu lever Ukraina,
äran åter glöder!
Och vår himmel ses nu skina    
mot oss, systrar, bröder!

Såsom snö i vårsol töar
fienden ska smälta.
Bröder, systrar, vi ska styra
i vårt fria hemland.

Allt vi offrar för att sätta
friheten på tronen,
och vi kallas då med rätta 
för kosacknationen!


Ukrainsk text: Pablo Tjubinskyj, sv övers via engelskan Andreas Holmberg 2022

lördag 22 juli 2023

Lycksalig den som stödd på eget stop


1. Lycksalig den, som stödd på eget stop
till gäster inga gynnare behöver,
men dricker brorskål med dem allihop
och har ändå till slut buteljer över.

2. Lycksalig den, som hungrig klockan två,
ej väntar främmande, då han ser faten.
och, när han gäspar, utan krus kan gå
att taga sig en middagslur på maten.

3. Lycksalig den, som, fri ur tvångets band,
kan, bäst han gitter, prata eller sjunga,
och, när han bara fått en tår på tand,
ej är så noga om en tand för tunga.

4. Lycksalig den, som får med hjärtlig fröjd
en glad och god och egen gumma klappa,
som är så nöjd, när hon ser gubben nöjd,
och säger: drick och håll dig rolig, pappa.

5. Lycksalig den, som alltid lever viss
att ej hans privilegium inskränkt bliver;
ty glädjen blott är hans fideikommiss,
och flit och dygder hans prerogativer.


tisdag 18 juli 2023

Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå

 

1. Och Jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå 
- tiden görs mig lång - 
så gick hon den vägen, åt höga berget låg; 
- men jag vet att sorgen är tung. -

2. Hon klappade på Bergadör'n med fingrarna små,  
"statt upp du höga Bergakung, drag låsen ifrå!"   

3. Och upp steg Bergakungen, drog låsen ifrå,
så har han den bruden i silkessängen blå.   

4. Så var hon i berget i åtta runda år,
fick sönerna sju och en dotter så båld.  

5. Jungfrun hon gångar sig för Bergakungen stå.  
"Ack give att jag finge till moder min hemgå!"   

6. "Och nog kan du hem till din moder få gå, 
blott att du ej vill nämna sju barnen de små!"   

7. Så redo de sig den vägen allt fram 
och Bergakungen stannade och hon gångar fram.   

8. Och när som hon kom på sin kära moders gård,  
ute för henne huld-moderen står.   

9. "Och var har du varit så långan en tid,  nu haver du varit uti rosende lid."   

10. "Och inte har jag varit uti rosende lid,
i Berget har jag varit så långan en tid."   

11. "I berget har jag varit i åtta långa år,
där har jag fött sju söner och en dotter så båld."   

12. Bergakungen in genom dörren steg.  
"Vi står du här och talar så mycket ont om mig?"  

13. "Och inte har jag talat något ont om dig, men väl om det goda du gjort emot mig."  

14. Så slog han henne på blekan liljekind, så blodet det stänkte på snörelkjorteln fin. 
 
15. Packa dig på dörren och låt det ske fort, och aldrig skall du komma inför din moders port.   

16. "Farväl min kära Far, farväl min hulda Mor!
Farväl min kära syster, farväl min kära Bror!" 

17. "Farväl du höga himmel! Farväl Du gröna jord! 
Nu reser jag till berget, där Bergakungen bor."   

18. Så redo de sig över den mörka långa skog,
hon bitterligen grät men Bergakungen log.

19. Så gingo de Berget sex gånger omkring, 
så öppnades dörren och de stego in.   

20. Ung dotteren framsatte den röda gullstol.
"O vilen Er här, min sorgbebundna Mor!"  

21. "Och hämten mig in de glasen med mjöd,
därur vill jag dricka mig självan till död."   

22. Och första dricken hon av mjödglasen drack 
- tiden görs mig lång - 
hennes ögon de lycktes och hjärtat det brast. 
- Men jag vet att sorgen är tung. -