lördag 29 juni 2013

Solen glimmar blank och trind




Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769:


1.Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel;
småningom uppblåser vind
i de fallna segel;
vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.

2. Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra;
rodret vrides, skutan vänds,
gubben har att göra;
under skarpa ögonbryn
grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hjärtegryn,
skall nu seglen föra.

3. Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
lyran brummar, böljan slår,
allt med våld och yra;
skutan knarkar, bräcklig, gles,
vimplens fläkt i toppen ses.
Tuppen gol så sträv och hes.
Nu slog klockan fyra.

4. Movitz, stöt åt dem i lurn,
som på skutan fara.
Olle du, vad kosta tjurn?
Lyssna, vad de svara!
Hör, var är ni hemma, ni?
Ifrån Lovön komma vi
med grönsaker, silleri,
mjölk och äpplen klara.

5. Si en julle skymtar fram,
Marjo åran lyftar,
med sin lövbrodd, mjölk och lamm
hon åt tullen syftar.
Har i knä en bytta smör,
körsbärskorgar frammanför;
Marjo nu sin lovsång gör,
snyter sig och snyftar.

6. Ulla Winblad, skratta, sjung,
spritt vid solens strålar,
gäspa ej, lös upp din pung,
tag fram band och nålar!
Fästa din salopp igen!
Nös du? Prosit, lilla vän!
Si där har du Hessingen,
gröna trän och pålar.

7.  Kon i vassen skylt sin kropp,
snärd i våta tågen,
bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.
Ängen står i härlighet,
kalven dansar yr och fet,
hästen tumlar stolt och het,
svinet går i rågen.

8. Vid ett träd uppå en slätt
syns en skytt förbida
dagens gryning klar och lätt,
fåglens sång och kvida;
bakom trädets tjocka stam
bössan syns och skymtar fram,
hunden trogen som ett lamm
står vid skyttens sida.

9. Tornens spetsar blänka ren,
kors och tuppar glimma,
morgonrodnans klara sken
syns i vattnet strimma.
Barnet leker glatt vid strand,
samlar stenar i sin hand,
slungar stenen dit ibland,
där som gässen simma.

10. Lossa tågen, seglen fäll,
ren syns Skinnarviken,
med dess kojor och kastell,
branta berg och diken.
Under små kolsvarta tak
gnälla pumpar, eld och brak,
hästen sträcker foten spak,
gnäggar, rädd för spiken.

11. Med sitt klappträ ner vid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förklädsband
och sin barm upplåter;
barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.

12. Allstäds gott, men hemma bäst!
Sakta, lät oss unna
vattukörarn med sin häst
välva om sin tunna;
kärlet glittrar, hjulet går,
sprundet sprutar, hästen slår.
Om den prakt för ögat står
sjunga de som kunna.

Ni korpungar små



1. Ni korpungar små, 
ni kan ju ej så, 
ej samla i ladan ett endaste strå. 
Hur kan ni då få 
var måltid ändå? 
Så säg mig, hur gör ni? Jag kan ej förstå. 

2. Jo, ser du, vi bor 
i trygghet och ro. 
Vår Fader oss föder, vi glada det tror. 
Så gör då som vi: 
var sorglös och fri; 
förtrösta, var stilla och glad ska du bli! 

3. Ni blommor så små, 
hur kan ni då få 
en klädnad så härlig, vad svarar ni då? 
Ni spinner ej så, 
ni syr ej därpå, 
men inte ens kungen är klädd så ändå! 

4. Jo, stilla vi ser 
mot himlen och ler, 
vår Fader oss kläder, förr'n därom vi ber. 
Var stilla som vi, 
och skön ska du bli 
om Herren sin mantel får kläda dig i!

Text och musik: Lina Almqvist (1829-1862), texten ngt bearb.

fredag 21 juni 2013

Dansen den går uppå Svinnsta skär



1. Dansen den går uppå Svinnsta skär,
hör klackarna mot hällen.
Gossen han svänger med flickan kär
i stilla sommarnatt.
Blommorna dofta från hagen där
och många andra ställen.
och mitt i taltrastens kvällskonsert
hörs många muntra skratt.


Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnsta skär.


2. Gossen tar flickan uti sin hand
och vandrar ner mot stranden,
lossar sin jolle och ror från land
bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand,
som rullar in mot stranden,
kysser sin flicka så ömt ibland
och viskar: "Hjärtans kär".

Ljuvlig är sommarnatten...

3. Solen går upp bakom Konungssund
och stänker guld i vågen.
Fåglarna kvittra i varje lund
sin stilla morgonbön.
Gäddorna slå invid skär och grund
så lekfulla i hågen.
Men sista valsen i morgonstund,
man hör från Svinnerön.

Ljuvlig är sommarnatten...

Små grodorna




1. //: Små grodorna, små grodorna
är lustiga att se ://
//: Ej svansar, ej svansar,
ej öron hava de ://
//: Kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack-ack-a ://

2. //: Små grisarna, små grisarna
är lustiga att se ://
//: Båd´ svansar, båd´ svansar
och öron hava de ://
//: Nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff-nöff-nöff ://

torsdag 6 juni 2013

Sverige är mitt allt på jorden




1. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige skönt,
med de vita fjäll mot norden,
furugördlat, norrskenskrönt.
Där gå fria, stolta strömmar,
klar och blå är insjöns våg,
där bo fäders stolta drömmar
än i trogna söners håg.

2. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige kärt.
Första stegen, första orden
där av far och mor jag lärt.
Där jag lekt i stilla hagar,
styrt i sagans rike in,
där jag drömt i unga dagar,
drömt om hjärtevännen min.

3. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige rikt.
Gav det stundom bark på borden,
var det dock i tro sig likt.
Det har bästa malm i bergen,
bästa malm i bröst också,
och i fanan bästa färgen,
solens gull på himlens blå!