1. Nu ligger jorden grann och ler
i gränslös rikedom.
Soln öser sina skatter ner,
och ej en vrå är tom.
Nu spirar gräs, nu grönskar lönn,
nu doftar starkt syren och rönn,
konvaljen står i blom.
2. Nu blåser sunnan maskrosfjun
framför sig, yr och het,
nu segla sälgens fina dun
bort över äng och vret,
och aspar sina hängen strö,
i trädgårn faller blomstersnö
i tallös ymnighet.
3. Där falla vita flingor tätt
från alla aplar grå -
de lossna tyst, de sväva lätt,
de dansa fint på tå,
i solvarm snö med honungsdoft,
i sammetslent och skylätt stoft
med mjuka steg vi gå.
4. Vi gå i sol, vi gå i glans,
i doft och hög musik,
vi gå i sång och vindars dans,
i glädje yr och rik.
Så låt oss ut kring jorden strö
som asp och apel blom och frö,
strö liv kring sand och vik!
lördag 7 januari 2012
Drottning Margareta
1. Det band som tvinnas av strängar tre,
det månde envar ju veta,
det brister ej med det snaraste,
så talade fru Margareta.
2. Jag knöt så härligt ett styrkans band,
den gång då Sveriges välde
jag slöt till Norges och Danmarks land
och frid mellan folken ställde.
3. Ej våld, ej makt uppå jordens rund
de trenne nu skada borde
om blott de hålla vid det förbund
jag mellan de fränder gjorde.
4. Ty råder jag alla de goda män,
som för de rikena svara,
båd´ klerker, svenner och riddersmän,
I låten det bandet vara.
5. Ej oväns röst I mer lyssnen till,
I låten ej tvedräkt råda,
det Eder ofärd blott främja vill
och vålla stor sorg och våda.
det månde envar ju veta,
det brister ej med det snaraste,
så talade fru Margareta.
2. Jag knöt så härligt ett styrkans band,
den gång då Sveriges välde
jag slöt till Norges och Danmarks land
och frid mellan folken ställde.
3. Ej våld, ej makt uppå jordens rund
de trenne nu skada borde
om blott de hålla vid det förbund
jag mellan de fränder gjorde.
4. Ty råder jag alla de goda män,
som för de rikena svara,
båd´ klerker, svenner och riddersmän,
I låten det bandet vara.
5. Ej oväns röst I mer lyssnen till,
I låten ej tvedräkt råda,
det Eder ofärd blott främja vill
och vålla stor sorg och våda.
Avskedssång till broder Joachim
1. Broder Joachim, du reser dit
där vilda aplar glöda,
och där åbrodd vissnar sakta
invid hundraårig gård.
Du skall hälsa gamla, unga,
alla levande och döda,
du skall hälsa sparv och trana,
du skall hälsa räv och mård.
2. Broder Joachim, vi sutto
vid vårt mörka öl och drömde
om de silvervita källorna
vid Rökstubackens slog,
och vi sågo liksom syner
så att stadens damm vi glömde,
och det vart en kolarkoja
utav Tullens svarta krog.
3. Broder Joachim, du reser dit,
där rönnar digna tunga -
hälsa varmt till Luossas gula
halm och glesa korn.
Hör hur Hagaparkens almar
till ditt avsked sakta sjunga,
och det ringer varmt till vesper
ifrån Masthuggstemplets torn!
4. Du skall hälsa alla Pajsos
gula kärr och svala floder,
du skall hälsa alla hässjor,
alla flyn och vilda snår.
Alla höns och svultna skator
skall du hälsa från en broder,
som med själen tung av minnen
uti främlingslandet går.
5. Men, o broder, när du sitter
ibland träd som evigt sjunga,
när du bygger dig en koja
mitt i Mattnas mörka skog,
bed för dem som staden kväver
att de länge må bli unga
och om troll och högland drömma
uppå Tullens svarta krog!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)