onsdag 16 maj 2012

Lilla vackra Anna





1. Lilla vackra Anna, om du vill
hörer dig mitt hela hjärta till.
Jag är öm och trogen

och i dygden mogen,
tycker om att vara jäv och gill.

2. Minns du hur vi lekte alla dar
smekande varann som mor och far.
Redde ler med handen,
byggde hus i sanden,
ack hur lätt och lustigt livet var.

3. Men den glada tiden snart försvann.
Jag fick lära tröska och du spann.
Du gick vall i skogen,
och jag körde plogen,
mera sällan sågo vi varann.

4. Blott när sommarn stod i blomsterkrans,
och när julen bjöd oss upp till dans,
kunde vi få råkas, 
rodna, le och språkas,
aldrig någon större glädje fanns.

5. Kärlek sådan oro kallas plär.
Inget vet just vad den skälmen är.
Blott att han kan plåga,
sätta oss i låga,
som på en gång roar och förtär.

6. Lilla Anna, snart flyr dagen bort.
Livet har blott en och den är kort.
Liksom spån i strömmen,
som en bild i drömmen
hastar mänskan till en bättre ort.

7. Snälla Anna, när Gud skapte dig,
tänkte han helt visst i nåd på mig.
Kom att ja mig giva,
och min maka bliva,
så skall det bli ljust på livets stig.

8. I en liten stuga skall vi bo,
leva med varann i fred och ro.
Lära barnen kära
Gud och kungen ära,
det skall bli så roligt må du tro.

9. Röda kinder, stora ögon blå,
vackra händer, nätta fötter små.
Rund och vit om armen,
blommigt full i barmen,
det är någonting att titta på.

10. Sist vi följas åt till himmelen,
råka far och mor på nytt igen,
bliva åter unga,
börja åter sjunga.
Kärleken är livets bästa vän.

onsdag 9 maj 2012

Hör hur västanvinden susar




1. Hör hur västanvinden susar!
Se hur härligt majsol ler!
Hör hur bäcken ystert brusar,
inga bojor hålla mer.
Ser du sippor små,
hör du lärkor slå
sina drillar högt mot himlen blå?
Ack, hur tiden går!
Nu är åter vår.
Välkommen härliga vår!


2. Alla skogens fåglar sjunga,
det är liv i dal, på höjd.
O, så låt oss, gamla, unga,
sjunga vårens lov med fröjd!
I vår ungdomsvår,
ack, hur lätt det går
stämma upp en sång för nyfödd vår.
Är den kulen, grå
det är vår ändå.
Välkommen, härliga vår!

lördag 5 maj 2012

Blåsippan




1. Blåsippan ute i backarna står,
niger och säjer att nu är det vår.
Barnen de plockar små sipporna glatt,
rusar sen hem under rop och skratt.

2. "Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna står
har varken skor eller strumpor på."

3. Mor i stugan, hon säger så:
"Blåsippor aldrig snuva kan få.

Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar", säger mor.

Mikaelidagen





1. Om Mikaelidagen, som faller in i år,
tänker jag till att flytta härifrån;
men ingen har jag då, som mej sörja må,
ej heller så fäller jag en tår.


2. Och längtat haver jag efter dej, min lilla vän,
liksom fågeln efter ljusnande dag!
Och var och en gång, jag dina ögon ser,
så bliver jag så hjärteligen glad.

Och jungfrun gick åt killan



1. //: Och jungfrun gick åt killan,
hon skulle hämta vann ://
//: Där stod en liten hasselgren,
han var så mycket grann ://


2. //: "Ack hör du liten hasselgren, 
varför är du så grann?" ://
//: "Jag äter mull, jag dricker vann,
därför är jag så grann. ://


3. //: Ack hör hon liten jungfru,
varför är hon så fin?" ://
//: "Jag äter socker, dricker vin,
därför är jag så fin. ://


4. //: Ack hör du liten hasselgren,
försmå ej mina ord ://
//: jag har två bröder på min gård,
de hugga dig i rot." ://


5. //: "De hugga mig om vinteren,
om sommarn står jag grön ://
//: men mister jungfrun äran sin,
den får hon ej igen." ://

Spinn, spinn, spinn, dotter min



Ungmön vid sländan satt,
sorgsen både dag och natt,
fjärran hördes bäckens språng,
vindens sus och trastens sång.
"Tråd föres, tråd hämtas,
int´ jag föres, int´ jag hämtas,
tiden flyger, året går,
aldrig får jag man i år."
"Spinn, spinn, spinn, dotter min!
Morgon kommer friarn din."
Dottern spann och tåren rann,
aldrig kom den friarn fram.

Jag vet mej så fager en örtagård



1. Jag vet mej så fager en örtagård,
en örtagård,
så full av blommor och rosor den står
//: om sommaren ://


2. En klostergård liknar den, stilla och fin,
så stilla och fin,
med blommande fruktträd och rankande vin
//: om sommaren ://


3. Där inne sjunger en näktergal,
en näktergal,
där växer en ros med en doft så sval
//: om sommaren ://


4. Den sommarsång som för er jag nu kvad,
för er jag nu kvad,
är om den jungfru som gör mej så glad
//: om sommaren ://

Morgonsolen redan strålar

 

1. Morgonsolen redan strålar
högt på blåa himmelen,
lilla fågeln glättigt sjunger
från sin gren igen.

2. Såsom han vi glada stämmer
upp vår sång mot himlens höjd.
Sedan skyndar vi att börja
arbetet med fröjd.

3. Dagens stund är snart förliden,
men för den som flitig är
blir ju efter slutad möda
vilan ljuv och kär.

Fru Musica



Allting på jordens rund
måste förgå,
men vår fru Musica,
men vår fru Musica,
men vår fru Musica,
hon skall bestå.

Tack för all mat vi fått


Tack för all mat vi fått!
Ack, vad den smakade gott!
Nu så har vi tömt vartenda fat,
vi har inte sparat någon mat.
Tack för trakteringen,
tack för serveringen!

(K, A, F, F och E,
drick då ej mer kaffe!
Låt ej påtår följas av tretår,
kanske att det då dej illa går.
Hälsan jag spar åt dej,
tacka och lyd du mej!).

Surströmmingsvisa

Visan sjunges på denna melodi:

1. Vad är detta? Blanka ryggar
bor i bullig burk så tätt.
Näsans vingar bakåt ryggar:
"Nej, tack! Jag är redan mätt!"

2. Men när snart mot gommen rider
gaffelbit, bak tandgård förd,
smakens lökar strax bestrider
luktens kärva vittnesbörd.

3. O du jästa djur från Norden,
nödårsföda, kristidsmat,
nu till fest du står på borden -
hell dig, sure havskamrat!

Trindskallar ä vi allihopa



1. Trindskallar ä vi allihopa,
upplandsbönder alli-allihopa,
möter du en så må du ropa:
"Kör ur vägen, din bondelurk!" (Fine)
Trindskallen med sitt ölstop sitter
hela vintern över trygger vid sin spis.
Ny sed han aldrig höra gitter,
torvan kör han jämt på fädrens vis. ( D. C. al Fine)


2. Stridbara voro allihopa,
upplandsbönder alli-allihopa,
och hördes krigstrumpeten ropa,
ryssar tio i mark han slog. (Fine)
Nu får han icke följa trumman,
trumpen gubben sitter hemma vid sitt krus.
Nu gäller striden stackars gumman,
herre vill han vara i sitt hus. (D. C. al Fine)

Ej med stora later

Mel. av Olof Holmberg:

Mel. av Alice Tegnér:


1. Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord.
Nej, med handen vid plogen
och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt arbetsbord.

2. Fosterlandet blir vad du gör det till -
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du som bebor det,
av din gärning beror det;
fosterlandet blir vad du tror och vill.

3. Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden när drivan smalt.
Och i sommarkvällsljuset
rodnar rågen vid suset
av den svenska furan som hägnar allt.

4. Snöland, solland, lyssna: kring skär och strand
sorla tusen böljor som kölden band.
Tusen vaknande unga
viljor verka och sjunga,
och det röjs, det plöjs i vårt fosterland.

torsdag 3 maj 2012

Kom, hör min vackra visa



1. Kom, hör min vackra visa,
som fågeln diktat har.
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.
Om honom susar bäcken,
om honom talar skyn.
I röda rosenhäcken
han blomstrar för vår syn.

2. Och himlen är hans höga,
hans underbara hus,
och stjärnan är hans öga,
och solen är hans ljus.
Och vida världen glädes
att honom prisa få.
Och Gud är allestädes,
han är i mej också.

Medborgarsång



1. Så sant vi äga ett fädernesland,

vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika.
Och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar
och icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

2. Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes,
ej herrarna ensamt grepo till svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

3. Det är skam att sitta som vi ha gjort
och tempel åt andra välva
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja.
Vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.

Den blomstertid nu kommer







1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.



Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), v. 4-5 bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)
Musik: Svensk folkvisa / 1693
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte vers 4-5 återges här än]

Vafför jag sjonger vet inte ja




//: Vaffor jag sjonger vet inte ja,
men hôlls kan ja anne gäre? ://
//: Sola ä gla och jola ä gla ://
//: och "sjong!" sjonger sönnaväre ://

onsdag 2 maj 2012

Alla fåglar kommit re´n

 

1. Alla fåglar kommit re'n,
vårens glada gäster. 
Vilken fröjd i solens sken,
vilka sångarfester! 
Lärkan drillar högt i sky,
våren är ju evigt ny. 
Jordens högtid börjar gry, 
sprider fröjd åt alla. 

2. Vilken glädje, hör, ja hör! 
Nätt och lätt de trippa. 
Gök och trast och siskors kör
väcka upp var sippa. 
Oss de önska sommarfröjd, 
jubla högt i himmelshöjd. 
Skogen står så grön, och fröjd 
ljuder från var klippa.

3. Trast och fink och siskor små 
sjunga glatt ur snåren. 
Göken räknar i sin vrå 
dagarna och åren. 
Skogen står så grön och ljus, 
gungar lätt i sunnansus. 
Duvan i sitt gröna hus 
fröjdar sig åt våren.

4. Vad de oss förkunna må, 
lägga vi på minne. 
Mulna dar nog återstå, 
töcken för vårt sinne. 
Vi som luftens fåglar små
i vårt inre gläds ändå, 
han som våren skänkt också
lyser upp därinne.