lördag 18 november 2017

Frithiof spelar schack

 

1. Björn och Frithiof sutto båda
vid ett schackbord, skönt att skåda.
Silver var varannan ruta,
och varannan var av guld.

2. Då steg Hilding in. "Sitt neder!
Upp i högbänk jag dig leder,
töm ditt horn, och låt mig sluta
spelet, fosterfader huld!"

3. Hilding kvad: "Från Beles söner
kommer jag till dig med böner.
Tidningarna äro onde,
och till dig står landets hopp."

4. Frithiof kvad: "Tag dig till vara,
Björn! ty nu är kung i fara.
Frälsas kan han med en bonde:
den är gjord att offras opp."

5. "Frithiof, reta icke kungar!
Starka växa örnens ungar:
fast mot Ring de aktas svaga,
stor är deras makt mot din."

6. "Björn, jag ser, du tornet hotar,
men ditt anfall lätt jag motar.
Tornet blir dig svårt att taga,
drar sig i sin sköldborg in."

7. "Ingeborg i Baldershagen
sitter och förgråter dagen.
Kan hon dig till strids ej locka,
gråterskan med ögon blå."

8. "Drottning, Björn, du fåfängt jagar,
var mig kär från barndomsdagar;
hon är spelets bästa docka,
hur det går, hon räddas må."

9. "Frithiof, vill du icke svara
Skall din fosterfader fara
ohörd från din gård, emedan
ej ett dockspel vill ta slut?" -

10. Då steg Frithiof upp och lade
Hildings hand i sin och sade:
"Fader, jag har svarat redan,
du har hört min själs beslut.

11. Rid att Beles söner lära,
vad jag sagt! De kränkt min ära,
inga band vid dem mig fästa,
aldrig blir jag deras man."

12. "Väl, din egen bana vandra!
Ej kan jag din vrede klandra;
Oden styre till det bästa!"
sade Hilding och försvann.

Jag vill ha rus




1. Jag vill ha rus, ett glädjerus var dag,
jag vill var natt med sköna kvinnor skämta!
Kung Salomo predikade som jag
att sällheten av vin och kärlek hämta.
Vad glädje gör det mig i gravens natt
med mödor att ha samlat skatt på skatt,
att Saga rosar mig i murkna skrifter
för stora värv och lysande bedrifter?

2. Nej, jag vill dricka, tills jag dignar tung
på mjuka bädden vid Selindas sida.
Dess vita barm, vad den är varm och ung, 
vad där är ljuvt att tidens lopp förbida!
Låt solens hästar skena med dess vagn,
det gör mig föga glädje, föga gagn!
Jag trives helst ibland de blyga ljusen,
de glada sånger och de fulla krusen.

3. Jag älskar ej, bland stridens rök och damm,
i blanka vapen på en yster fåle
mot segerpalmen rusa modigt fram
igenom dödar mordiskt som hin håle:
Jag känner intet hat och ingen harm,
men stor tillgivenhet för ben och arm.
Jag vill se vin, ej blod och tårar rinna
och skörda lagrar hos min älskarinna.

4. Om världens skatter tyngde i min hand,
vad du då hastigt bleve rik, Selinda!
För att få lösa några slitna band
jag skulle dig med gyllne kedjor binda.
Ja, om ett kejsardöme vore mitt,
för varje famntag blev ett grevskap ditt!
Och ägde jag till gördel himlafältet,
för varje kyss jag gav en sten ur bältet!

5. Bror Vintapp, nej, du är ej riktigt klok,
som säljer ädelt vin för lumpna daler:
du vinner endast siffror i din bok,
men äkta glädje den, som dig betalar.
Att sälja kärlek, vänskap eller vin
det är att vräka pärlor ut för svin.
Nej, vinet, rättvisan och religionen
fritt böra skänkas alla ifrån tronen.

6. Du store man med djup metafysik,
gör upp en teori att lycklig vara,
på en gång frisk och full och kär och rik,
höjd över alla lidelser och fara,
men kan du ej upplösa mitt problem,
vad är då värt att nämna ditt system,
som ändå skall i glömskans bråddjup ramla,
se’n mänskobarnen ledsnat vid din skramla!

7. Och du, min bror, som under stort besvär
armbågat dig igenom svåra tider,
som gråtit blod, var gång du varit kär,
och dricker vatten, tills kaldunet svider,
se liljorna på marken och var man,
med vin och flickor gläd dig, när du kan!
Om du se’n dör en dag förutan kassa,
försynen blir kurator i din massa.

8. Vid sista tulln, när Petrus frågar dig
vad ont och gott du för med dig från jorden,
då är det ej stort lönt att rosa sig
med mycken ursäkt, stammande på orden,
ty kan du svara tryggt vid denna port
att du har intet syndigare gjort
än sugit Lindas läppar och pokalen,
han öppnar gavelvitt den stora salen.

lördag 11 november 2017

Drick ur ditt glas (Fredmans epistel n:o 30)




1. Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar, 
slipar sitt svärd, och vid din tröskel står. 
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörrn gläntar, slår den igen, kanske än på ett år. 
Movitz, din lungsot den drar dig i graven. V:cllo. 
 - - - Knäpp nu oktaven; 
stäm dina strängar, sjung om livets Vår :||:

2. Guldguler hy, matt blomstrande små kinder, nedkramat bröst och platta skulderblad.
Lät se din hand, var ådra blå och trinder 
ligger så svälld och fuktig som i bad; 
handen är svettig och ådrorna stela. V:cllo. 
 - - - Knäpp nu och spela; 
töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. :||: 

3. Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; tomhet och klang, inälvorna ge ljud; 
tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker; 
mjuk som en svamp är sena, märg och hud. 
Andas. — Fy tusan! vad dunst ur din aska. V:cllo. 
- - - Län mig din flaska.
Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud. :||: 

4. Utur hans kärl din död i droppar flutit 
helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja detta glas bedrövligt inneslutit
glödande maskar, vill du Movitz tro. 
Allt är förtärt, dina ögon de rinna, V:cllo. - - - Tarmarna brinna.
Orkar du ropa än gutår? — Jo jo. :||: 

5. Nå så gutår! dig Bacchus avsked bjuder, 
från Fröjas tron du sista vinken får, 
ömt till dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med våld ut dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda, V:cllo
- - - Skull’ du åstunda
ännu än fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår! :||:

Ensam i bräcklig farkost vågar



Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! så är hans ödes bud,
framåt! så är hans ödes bud,
och i djupet bor som uti himlen Gud.

måndag 6 november 2017

Hur härligt sången klingar




1. Hur härligt sången klingar
på älskat modersmål!
Den tröst i sorgen bringar,
den skärper sinnets stål!
Vi hört den sången ljuda
i ljuvlig barndomstid,
och en gång skall den bjuda
åt oss i graven frid!
Du sköna sång, vårt bästa arv
från tidevarv till tidevarv.
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
i älskat fosterland.

2. Vad ädelt fäder tänkte,
vad skönt de drömt en gång,
det allt de åt oss skänkte 
i modersmålets sång.
Hur våra öden skifta,
den sången är oss kär.
Vår själ i sången andas,
vår rikedom den är!
Du sköna sång...