tisdag 30 juli 2013

Kovan går, kovan går



1. Vad man än vill företa, 
kovan går, kovan går,
om man vill nå't roligt ha, 
kovan går, kovan går. 
Kovan är ej gjord att spara, 
kovan den ska’ rulla bara. 
Kovan kommer, kovan går, 
lycklig den som kovan får! 

2. Vill man sig en fästmö ha,
kovan går, kovan går,
och till hustru henne ta,
kovan går, kovan går. 
Om man sedan skulle vilja 
sig en dag från henne skilja,
kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

3. Vill man ha ett stilla rus, 
kovan går, kovan går. 
Vill man ha ett "Folkets hus",
kovan går, kovan går. 
Vinner man på lotteriet 
och taxeringen får si'et, 
kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

4. Vill man undgå nöd och brist,
kovan går, kovan går. 
Vill en gång man dö till sist,
kovan går, kovan går. 
Först en kova ger man prästen, 
se'n ta björnarna nog resten. 
Kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

Rullan går



1. Örnen är en stolt natur,
rullan går, rullan går,
kung för alla luftens djur,
rullan går, rullan går.
Gåsen håller sej på jorden,
men den är en kung på borden.
Rullan går, ja, rullan går,
kom får ni se hur rullan går.

2. Uti arla morgonstund
rullan går, rullan går,
göken gal av hjärtans grund,
rullan går, rullan går.
Gåsen uti kvällen särla
dyker, följd av mången pärla.
Rullan går, ja, rullan går,
kom får ni se hur rullan går.

3. Ugglan sitter vis på kvist,
rullan går, rullan går,
som en dyster pessimist,
rullan går, rullan går.
Gåsen, smällfet utav ister,
passar bäst bland optimister.
Rullan går, ja, rullan går,
kom får ni se hur rullan går.

4. Grisen är ej någon ful,
rullan går, rullan går,
därför får han va´ te jul,
rullan går, rullan går.
Fast ej alls av rätta sorten,
går hans blod dock an till Mårten.
Rullan går, ja, rullan går,
kom får ni se hur rullan går.

5. Hur man firar gåsens fest,
rullan går, rullan går,
lärde vi av Mårten präst,
rullan går, rullan går.
Mårten var en man av ära,
därför följer vi hans lära.
Rullan går, ja, rullan går,
kom får ni se hur rullan går!

Sångarhyllning






Tag vår sångarhyllning i klingande toner:
Hurra, hurra, hurra! 

O, gamla klang- och jubeltid




1. O, gamla klang- och jubeltid, 
ditt minne skall förbliva, 
och än åt livets bistra strid 
ett rosigt skimmer giva! 
Snart tystnar allt vår yra skämt, 
vår sång blir stum, vår glam förstämt; 
O, jerum, jerum, jerum, 
O, quae mutatio rerum! 

2. Var äro de som kunde allt, 
blott ej sin ära svika, 
som voro män av äkta halt 
och världens herrar lika? 
De drogo bort från vin och sång 
till vardagslivets tråk och tvång; 
O, jerum, jerum, jerum, 
O, quae mutatio rerum! 

3. Den ene vetenskap och vett 
in i scholares mänger, 
den andre i sitt anlets svett 
på paragrafer vränger, 
en plåstrar själen som är skral, 
en lappar hop dess trasiga fodral; 
O, jerum, jerum, jerum, 
O, quae mutatio rerum! 

3b. En tämjer forsens vilda fall,
en annan ger oss papper.
En idkar maskinistens kall,
en mästrar volt så tapper.
En ritar hus, en mäter mark,
en blandar hop mixtur så stark.
O jerum, jerum, jerum,
o quae mutatio rerum!

4. Men hjärtat i en sann student 
kan ingen tid förfrysa. 
Den glädjeeld som där han tänt, 
hans hela liv skall lysa. 
Det gamla skalet brustit har, 
men KÄRNAN finnes frisk dock kvar, 
och vad han än må mista, 
den skall dock aldrig brista! 

5. Så sluten, bröder, fast vår krets 
till glädjens värn och ära! 
Trots allt vi tryggt och väl tillfreds 
vår vänskap trohet svära. 
Lyft bägarn högt och klinga, vän! 
De gamla gudar leva än 
bland skålar och pokaler, 
bland skålar och pokaler!


Tungvrickarvisa




1. Hans Hanssons halta höna har haft hosta helan höst.
Begärligt bara bad bli botad uti brustet bröst.
Och doktor Tupp som flugit upp, han flyger genast ned
och hostpastiller pillar fram, som sväljas med besked:
Tralalalala...

2. När fiskar Fritz till kunden fixar finfin frisker fisk,
och ställer fyra flata fat med flundror fram på disk,
då från hans kylskåp krälar tjugo kylda kräftor fram,
en sax stacks strax i ask med lax och braxen stilla sam.
Tralalalala...

3. Skomakar Svensson sular skor, som staden säkert sett,
och snuten snyter snytet sitt och snuten synes svett.
När fältfrisören Fredrik fnyser fnissar frugans far,
och månen strör sitt silversken med blixtblå glimt så klar:
Tralalalala..

4. Till slutet vi vår visa nu har knaggligt vrickat fram,
om du ej kunde följa med så är det ingen skam.
Den bäste kan det hända väl att tungan den slår klick,
men fatta nu ditt glas igen, för gott kamratskap drick:
Tralalalala...

lördag 27 juli 2013

Kom med oss, kamrat!



1. Tag bladet från munnen och sjung i takt
för herrar som härskar med guldets makt.
Sjung sången som gör dem så stor förtret,
om broderskap, frihet och jämlikhet.
Kom med oss kamrat, när hand i hand
vi knyter runt världen vårt brodersband.
Ur mörka prång
framåt med sång,
till dess att allting blir ljust en gång!

2. Väl mången som lever i lyx och prakt
ej ensam har skapat sin stora makt.
Men nu vill vi ej blott åt andra gno,
nu vill vi ha del i vårt eget bo.
Kom med oss kamrat...

3. Vi äger gemensamt vårt fria land.
Till det är vi bundna med starka band.
Vill någon i bojor vårt land ha lagt,
då skall vi det värna med all vår makt.
Kom med oss kamrat...

4. Vi alla som byggt och som röjt och plöjt
och tåligt i arbetet ryggen böjt,
vi strävat med möda i långa år
för släkten i kommande framtidsvår.
Kom med oss kamrat...

5. Så fram då i striden! Var djärv och stark!
Framför oss finns än mycken oröjd mark.
Vårt mål skall vi nå. Vi mot seger går,
mot ljusare, varmare, bättre är.
Kom med oss kamrat...

Arbetarmarsch



1. Takt, takt, hållen takten,
den är mer än halva makten.
Den gör en av många, många,

den ger mod åt hjärtan trånga.
Den gör lätt det allra tyngsta,
lär de gamla som de yngsta,
lär de starka som de svaga
att mot målet hoppfullt draga.

2. Takt, takt, hållen takten,
den är mer än halva makten.
Om i takt vi komma hundra,
än vill ingen lyss och undra;
om i takt vi komma tusen,
kanske spetsar man sitt öra,
men när vi bli hundratusen,
ja, den marschen skall man höra.

3. Takt, takt, hållen takten,
den är mer än halva makten.
Hölle vi som bröder samman,
blev vårt liv en lust och gamman,
ginge vi i endräkt trogen,
folk från skäret, slätten, skogen,
då blev sol och vår i landet,
gamla mörka vinterlandet.

torsdag 25 juli 2013

Till 300-årsminnet av Johan Runius: Blomsterdröm





1. Vid ett berg uti en dal
på det alltför sköna näset
låg jag sommarnatten sval
och sov sött i gröna gräset
på en blomsterhuvudgärd
som blev mig förärd.
Drömmen blev jag lärd:
om jag glömde
vad jag drömde
vor´ jag drömmen intet värd.


2. Överst uppå bergets topp
satt en majestätlig kvinna;
av dess ogemena kropp
sågs väl hon var en gudinna;
denne satt med andra fem;
dock var en av dem
särdels högförnäm.
Vill man veta,
hur de heta:
F., D., S., B., C. och M.

3. Desse sutte vid ett bord
fullt med de utvaldste rätter;
varken vatten, luft ell’ jord
tror jag kunnat ge dem bätter;
där dracks idel nektar-vin,
men de ögon fin,
nymfers tal och min
var det mesta
och det bästa,
var båd’ mat och medicin.

4. Ibland de gudinnor skön
och så många hjältebrudar
jag som var av annat kön
önskt’, att där ock varit gudar;
liten bergsgud var där en,
dock fast han var klen,
syntes på hans ben,
att den dvärgen
brår på bergen,
vill bli berg och ingen sten.

5. När nu denne satt sig ned,
tänk, den blida härskarinna,
som jag tror var aldrig vred,
den på näset var värdinna,
gav ifrån sin höga brink
mig en nådig vink,
sade med en blink:
Kom, sitt neder!
Av slik heder
vart jag modig, frisk och flink.

6. Med sin egen sköna hand
gav hon mig vad jag skull’ äta.
Tvi mitt hjärta och min tand,
om de det så snart förgäta!
Aldrig kund’ de bägge två
större nöje få,
än de hade då;
då blev smaken
först rätt vaken,
smak var i min minsta tå.

7. Sedan sad’ hon: Käre barn,
Æsculap och Ganymedes,
ser väl till, att denna karln
varken törster eller ledes!
Strax fick man oss trenne si,
huru alla vi
togo in uti
stora koppar
fyrti droppar
mot törst och melankoli.

8. Smaken var av sötma mätt,
lukt och syn av blomsterfälten,
nu skull´ örat på sitt sätt
och ta något in för mjälten;
höra fick man där tillik´
fåglesång och skrik,
näktergalsmusik,
traster tala,
gökar gala,
runt omkring den hela vik.

9. Tänk hur jag mig sen försåg,
alldenstund gudinnan Fröja
fick själv se mig där jag låg
i min blotta undertröja;
hör, sad´ hon, du yrekopp,
vet du att vår tropp
rätt nu bryter opp,
vill du följa,
skall du hölja
och klä på din nakna kropp.


10. Åter kom hon som i jåns.
Fort, sad’ hon, skall du få nektar!
Jag sa’: Det var mat åt Måns;
men mig halvklädd jag ursäktar.
Svaret blev, jag skull’ ha ris.
Ack, gudinnors pris,
sad’ jag näsevis,
väl’s de länder,
som er’ händer
gjord’ ett sådant paradis.

11. Vid jag var i klädren sen,
tyckt´ mig hur jag kom till korta,
vaknad´ opp, var hel allen,
och min ögnelust var borta:
ingen själ jag hos mig fant,
ingen Amarant.
Är det ej galant?
Vad jag drömmer,
och berömmer,
alltihop är middagssant.

söndag 21 juli 2013

Norrlänningens hemlängtan



1. Väl längtar du åter till fädernas strand, 
mitt hjärta: du slår så oroligt, 
när barndomens minne dig viskar ibland 
om hembygdens dalar förtroligt. 
Förgäves du ångrar den brännande lust, 
som gäckande drev dig till främmande kust 
från hembygdens skogar och dalar. 

2. Vad drömde du väl om den främmande jord? 
Vad sökte du fjärran i söder? 
Ack, sökte du hjärtan? Fanns det ej i nord? 
Var fann du väl trognare bröder? 
Vad diktade hoppet, vad brände din håg, 
vad såg du i söder, som icke du såg 
i hembygdens skogar och dalar? 

3. Jag minnes min hembygd vid dånande flod, 
där molnen sig vila på fjället, 
där åldriga skogen mot stormarna stod, 
en grönskande sköld kringom tjället, 
där livet var oskuld, där friden blott log, 
när solen rann opp eller nattvakan slog 
i hembygdens skogar och dalar. 

4. Väl sover min fader; det sjungande hav 
vid grönskande strand honom söver, 
och björkarna gro kring den älskades grav 
och fläta sitt skuggvalv däröver. 
Men fädernetjället, det blommar dock än, 
och moder och vänner mig mana igen 
i hembygdens skogar och dalar. 

5. Jag kommer, jag kommer väl fjärranifrån 
en gång till att famna er åter. 
Dock - kanske för sent står den enslige son 
vid gravarnas runor och gråter 
och står då förskjuten, där älskad han var, 
och klagar vid minnet av forntida dar 
i hembygdens skogar och dalar.

torsdag 18 juli 2013

Storm och böljor tystna re´n





1. Storm och böljor tystna re´n -
himlavalvets matta sken
mer och mer försvagas;
re´n det börjar dagas.
Molnen simma,
kvalm och dimma
bådar solens bleka strimma.
Vädren spela friskt och täckt,
fönstren ristas vid var fläkt,
lönn och aspar susa,
kärr och källor brusa.
Orren spelar...
Tömmar, selar
bonden åt sin fåle delar.
Re´n i var spis
fladdrar och fräs´
spånor och ris,
stickor och gräs:
redan vällinggrytan kokar.
Re´n med yvig lugg
torparn uti mjugg
efter tobakselden snokar;
och på ängen re´n,
lutad mot en sten,
dalkarl´n i sin skyffel tar.

2. Luften spelar frisk och skön;
minsta blomma, växt och frön
öppna sina knoppar,
le åt daggens droppar,
präktigt randas,
vällukt andas,
med sefirens fläktar blandas.
Skogen skymtar mörk och blå -
berg och kullar prydda stå
med båd´ lamm och kvigor.
Bygdens barn och pigor
gå och valla,
le och tralla,
sina hjordar sammankalla.
Lärkan i skyn
flätar så sval,
tuppen i byn
flaxar och gal;
all naturen börjar vakna
till ny glans och prål,
nya göromål...
Och att ingen skönhet sakna,
steg nu Movitz opp,
tog sin färgekopp,
satt´ sig vid sin tavla ner.

Hemresan




1. Mödan tröttar, Brunte snavar,
sedan solen smög sig ner.
Pigan driver, bjällkon travar,
kråkan flyger i kvarter.
Trasten börjar nu sin sång;
taket syns för första gång.

2. Sömnen trycker, ögonlocken
ville gärna sluta sig.
Ingen skönjer sten och stocken:
sakta, Brunte, akta dig!
Gällt hörs trastens aftonsång;
knappt syns taket andra gång.

3. Brantast är den sista backen.
Kärran dock, sen jag gått ur
och fått bössan över nacken,
blir så lätt som fågelns bur.
Genom fönstret tindrar re´n
hemmets stjärna, ljusets sken.

4. Hundarna på gården skälla
milt och glatt som åt en vän,
fångarna i kärran gnälla,
önska friheten igen.
Brunte, gnäggande som hin
rusar genom grinden in.

tisdag 16 juli 2013

Kung Orre



Kung Orre han skulle till gästabud fara,
han hade ingen mössa (skjorta, byxor, stövlar...)
att på sig taga.
Mössan (skjortan, byxorna, stövlarna...)
hänger på liljegren.
Känner du Jakob i Bulseriben?
För tummelitå,
här dansa de små,
de spela så väl för Kung Orre.

måndag 15 juli 2013

I Spaniens månsken



1. När mina tankar vilja bada
i söderns månsken, fly de till Granada.
Då glömmer jag vår svenska lada
med torvtäckt tak invid sin blåa sjö.
Nu är just en av dessa nätter:
Uti min hand jag ivrigt sätter
ett par små goda kastanjetter,
och vilda visor vill jag kring mej strö.

2. Då sjunker staden ur mitt minne
och Rådmans plank med popplarna därinne.
Då glömmer jag vart streck med linne

ibland syrener på min svenska gård.
Caramba! Med min hand i sida
jag börjar som en orm mej vrida,
och svänger uti cirklar vida
mitt ben, som stramar i sin gyllne bård.

3. Och visan yr och flyr kring munnen,
som vattnet sprutar uti Lejonbrunnen.
Nu är min fosterjord försvunnen.
Jag rasar, raglar, glömsk av allt som hänt.
Gitarrens klang blir mera yster,
och Spaniens dotter är min syster.
Varenda stund hon vill bli kysster
(betecknande för folkets temperament!)

4. Här gnata inga störda grannar!
Caramba! Vild och lycklig jag förbannar.
- - -
Då plötsligt jag i dansen stannar - - -
Bland mörka ögon - blå en blick mej rör.
Jag slutar som en orm mej vrida.
Jag tyckte att jag skönjde Frida,
och hennes ögon syntes lida
och säga: "Sådant väldigt liv du för!"

5. Då störtar mitt i yran glada
den gyllne brant; då slocknar mitt Granada. -
Jag åter ser vår svenska lada
i afton skum, då tyst är skogens liv.
Bland våta blomster gå vi sakta
att Sveriges måne ömt betrakta...
O, tro ej, jag vill den förakta -
fast Spaniens skiner mera intensiv!

torsdag 11 juli 2013

Marschlek





1. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
först en herre, stolt och tvär,
han spatserade så här:
hm hm hm,
hm hm hm,
hm hm hm,
å hm hm hm.

2. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
sen en dam, så nätt och fin,
trippa´ fram med vänlig min:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

3. När jag sist gick ut att vandra
mötte jag bland många andra
liten jänta, kvick och nätt,
kasta boll på detta sätt:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

4. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en soldat som gick "takt tu",
solbränd rakt som en hindu:
takt å tu, takt å tu,
takt å tu å takt å tu.

5. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en trumpetare till häst,
ut han red som till en fest:
tro tro tro, tro tro tro,
tro tro tro å tro tro tro.

6. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
min kusin från Härnösand,
hem vi gick då hand i hand:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

måndag 8 juli 2013

Baka baka kaka





1. Baka baka kaka!
Vem ska kakan smaka?
Det ska far och det ska mor,
lillasyster, storebror.
Ska det bli till flera
får vi baka mera.

2. Mjöla, mjöla, pricka,
kakan i ugnen sticka.
Låt oss baka kakan stor!
Mamma säger att hon tror,
liten sparv behöver
smulor som blir över.

Ekorrn satt i granen




1. Ekorrn satt i granen, 
skulle skala kottar,
fick han höra barnen,
då fick han så bråttom.
Hoppa´ han på tallegren,
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen.

2. Sprang han hem till mamma
på den gröna ängen,
fick han med det samma
krypa ner i sängen.
Beska piller fick han då,
plåster på sin lilla tå
och ett stort bandage om svansen.

Fröken Kissekatt och herr Max von Tax



1. Fröken Kissekatt
på staketet satt,
tvätta´ sina fina tassar,
då hon fick se Max,
herr Vovov von Tax,
där han sej i solen gassar.

2. "Mjau", sa Kissekatt,
spela´ Max ett spratt,
honom upp ur sömnen väckte.
Max blev mäkta vred,
tittade på sned,
murrande han på sej sträckte.

3. "Vovov, Kissekatt,
det jag säger, att
kan man ej få fred att sova,
blir här annan dans.
Akta du din svans,
här ska dansas, vill jag lova."

4. Upp sprang Vovov Max.
Kissekatt han strax
i den långa svansen nappa´.
Kissan var ej sen,
över stock och sten
upp i närmsta träd hon schappa´.

5. Fröken Kissekatt
högt i trädet satt,
spann och plirade och svansa´:
"Mjau, du lille Max,
mjau, du lurifax,
mjau, du får nog ensam dansa!"

Vid Kattegatt



1. Där bodde en katt
vid Kattegatt,
han hade en ljusröd nos;
han satt och såg
åt blånande våg
//: allt under en nyponros ://

2. Hans frukost var sill
och mjölk därtill;
nu är han så nöjd och mätt.
I solens gass
han synar sin tass
//: och slickar den fin och nätt ://

3. Där kilar en mus 
vid fiskarens hus,
men misse är lat idag.
"Mjau, mjau, med sill
och med mjölk därtill
//: jag tror jag mej nöjer, jag ://