en snäcka, kastad upp på strand
av Vätterns friska våg,
du ligger här en liten stad,
så pyntad, leende och glad,
som om du tagit nyss ett bad
att stärka kraft och håg.
2. Och trenne sjöar slå sin arm
omkring din midja, kring din barm,
som sväller mer och mer;
och bergen stå på vakt omkring,
en grönskande förlovningsring
med många undersköna ting,
när sommarsolen ler.
3. Du prövat sorgens bittra dar,
ty pest och brand du lidit har,
men allt är nu förbi,
ur askan reste du dig opp
föryngrad så till själ och kropp
och började ditt levnadslopp,
men trotsig, djärv och fri.
4. Gå modigt framåt på din ban
och spänn, en fjädrad gyllne svan,
med kraft ditt vingepar.
Var städse flitig som ett bi
i handel, slöjd och industri
och njut utav den poesi,
som dina nejder har.
5. Då kan du städse leva glad,
och fast du är en ringa stad,
så skall du aktad bli;
ty ej din like jorden bär,
man söke fjärran eller när,
ej finns en plats så skön och kär,
så levnadsglad och fri.
6. Må Gud bevara dina hus
och lysa med sitt klara ljus
till tidens slut din ätt!
Må städse enighet och tro
och paradisisk frid och ro
i dina stilla gårdar bo
på grund av lag och rätt!
