Höstvisa

Sköna sommar

Får den vara präst (C och S tillägnad)

Travesti på denna låt av Nils F Nygren:

1. Får den vara präst som mest fisförnämt pruttat,

får den vara präst som tror Jesus har ruttnat?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

2. Får den vara präst som har fler än en ung fru,

får den vara präst som ej tror på Mor Jungfru?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

3. Får den vara präst som från Skriften sej vände,

som lämnar därhän "vad som verkligen hände"?
//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

4. Får den vara präst som har spåkort att se i,

får den vara präst som är mot Agnus Dei?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

5. Får den vara präst som är surrealistisk,

får den vara präst som är "icke-teistisk"?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

6. Får den vara präst som sagt: "Lyssna på ormen"?

Får den vara präst som ej varnar för domen?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

7. Får den vara präst som av Satan fått kallet,

får den vara präst som är för syndafallet?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

8. Kan den få bli präst som ej mer går med håven,

kan den få bli präst som tänkt nästan som påven?
//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

9. Kan den få blir präst som tar mediestormen,

kan den få bli präst som glömt ämbetsreformen?
//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

10. Kan den få bli präst som sin codex bevarar,

kan den få bli präst som ej viger två karlar?

//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

Alla får vara med

Den blå Anemone

1. Hvad var det dog, der skete?
Mit vinterfrosne hjertes kvarts
må smeltes ved at se det
den förste dag i marts. 
Hvad gennembrød den sorte jord 
og gav den med sit sølvblå flor 
et stænk af himlens tone? 
Den lille anemone, 
jeg planted der i fjor. 

2. På Lolland jeg den hented, 
et kærtegn fra min fødeø. 
Så gik jeg her og vented 
og tænkte, den må dø; 
den savner jo sit skovkvarter, 
sin lune luft, sit fede ler; 
i denne fjendske zone 
forgår min anemone, 
jeg ser den aldrig mer. 

3. Nu står den der og nikker 
så sejersæl i Jyllands grus, 
ukuelig og sikker 
trods ensomhed og gus, 
som om alverdens modgang her 
har givet den et større værd, 
en lille amazone 
og dog min anemone 
som søens bølge skær. 

4. Hvad var det dog der skete? 
Mit vinterfrostne hjertes kvarts 
det smelter ved at se det 
den første dag i marts.
Jeg tænkte "evigt skildtes ad 
min sjæl og glæden", da jeg sad 
i vint'rens grumme done. 
Nu gør min anemone 
mit hjerte atter glad.  

5. For denne rene farve 
den er mig som en vårens dåb, 
den la'r mig nyfødt arve 
en evighed af håb. 
Så bøjer jeg mig da mod jord 
og stryger ømt dit silkeflor, 
en flig af nådens trone. 
Du lille anemone, 
hvor er din skaber stor!