onsdag 16 maj 2012

Lilla vackra Anna





1. Lilla vackra Anna, om du vill
hörer dig mitt hela hjärta till.
Jag är öm och trogen

och i dygden mogen,
tycker om att vara jäv och gill.

2. Minns du hur vi lekte alla dar
smekande varann som mor och far.
Redde ler med handen,
byggde hus i sanden,
ack hur lätt och lustigt livet var.

3. Men den glada tiden snart försvann.
Jag fick lära tröska och du spann.
Du gick vall i skogen,
och jag körde plogen,
mera sällan sågo vi varann.

4. Blott när sommarn stod i blomsterkrans,
och när julen bjöd oss upp till dans,
kunde vi få råkas, 
rodna, le och språkas,
aldrig någon större glädje fanns.

5. Kärlek sådan oro kallas plär.
Inget vet just vad den skälmen är.
Blott att han kan plåga,
sätta oss i låga,
som på en gång roar och förtär.

6. Lilla Anna, snart flyr dagen bort.
Livet har blott en och den är kort.
Liksom spån i strömmen,
som en bild i drömmen
hastar mänskan till en bättre ort.

7. Snälla Anna, när Gud skapte dig,
tänkte han helt visst i nåd på mig.
Kom att ja mig giva,
och min maka bliva,
så skall det bli ljust på livets stig.

8. I en liten stuga skall vi bo,
leva med varann i fred och ro.
Lära barnen kära
Gud och kungen ära,
det skall bli så roligt må du tro.

9. Röda kinder, stora ögon blå,
vackra händer, nätta fötter små.
Rund och vit om armen,
blommigt full i barmen,
det är någonting att titta på.

10. Sist vi följas åt till himmelen,
råka far och mor på nytt igen,
bliva åter unga,
börja åter sjunga.
Kärleken är livets bästa vän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar