fredag 30 november 2012
Av allt det goda, som man förtär
1. Av allt det goda som man förtär
bland alla jordiska drycker,
ju kaffetåren den bästa är,
den skingrar människans nycker.
Den styrker kroppen, den livar själen,
den känns från hjässan, ja ner i hälen.
Håhåjaja, håhåjaja!
2. När hösten kommer med blåst och snö,
och våren börjar sin väta,
då blir till lynnet man kärv och slö,
man vill blott sova och träta.
Ja, man är ruskig i hela kroppen,
men då finns hälsan i kaffekoppen.
Håhåjaja, håhåjaja!
3. När färska nyheter månde tas
från stadens hundrade kanter,
man på ett litet honett kalas
ser sina vänner och tanter,
vid kaffebordet man gör sitt bästa
med fantiserande om sin nästa.
Håhåjaja, håhåjaja!
4. Den ene dricker sin tår på bit,
en annan älskar att doppa,
parlerar därvid med sådan flit
att man bör öronen stoppa.
Som trumman bullrar vid krigsreveljen,
så bullrar tungorna i konseljen.
Håhåjaja, håhåjaja!
5. Förutan kaffe – o gudadryck! –
vad vore mänskliga livet?
Allt nytt som ännu ej finns i tryck
i pannans botten står skrivet.
Ty sen man utdruckit sista slumpen,
står livets gåtor i kaffesumpen.
Håhåjaja, håhåjaja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar