fredag 30 november 2012

Av allt det goda, som man förtär



1. Av allt det goda som man förtär 

bland alla jordiska drycker, 
ju kaffetåren den bästa är, 
den skingrar människans nycker. 
Den styrker kroppen, den livar själen, 
den känns från hjässan, ja ner i hälen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

2. När hösten kommer med blåst och snö, 
och våren börjar sin väta, 
då blir till lynnet man kärv och slö, 
man vill blott sova och träta.
Ja, man är ruskig i hela kroppen, 
men då finns hälsan i kaffekoppen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

3. När färska nyheter månde tas 
från stadens hundrade kanter, 
man på ett litet honett kalas 
ser sina vänner och tanter, 
vid kaffebordet man gör sitt bästa 
med fantiserande om sin nästa. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

4. Den ene dricker sin tår på bit, 
en annan älskar att doppa, 
parlerar därvid med sådan flit 
att man bör öronen stoppa. 
Som trumman bullrar vid krigsreveljen, 
så bullrar tungorna i konseljen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

 5. Förutan kaffe – o gudadryck! – 
vad vore mänskliga livet? 
Allt nytt som ännu ej finns i tryck 
i pannans botten står skrivet. 
Ty sen man utdruckit sista slumpen, 
står livets gåtor i kaffesumpen. 
Håhåjaja, håhåjaja!

Julvisa i Finnmarken




ATT SJUNGAS VID BORDET TILL MÖRKT ÖL

1. För den vinande nordan och vintern, broder, 
för den grånande morgonens stjärna klar, 
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder, för myllrande städer och istunga floder 
vi höja vårt stop - och för kommande dagar 
och för kärlek och lycka som var. 

2. När sjöarna ligga här frusna och döda, 
och yrvädren dansa i moar och slog, 
vi dricka och drömma om bäckar som flöda, 
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda 
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja 
och skuggor som dansa i skog. 

3. För den hårdaste skaren och bittraste vinden,
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd, 
för dem som i armod bli hårda om kinden -
för dukade bord och för slädar vid grinden, 
för sårfyllda kroppar och läkande död. 

4. Försonta och glada i stjärnans timma 
vi glömma att jorden blev bräddad av hat. 
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma - 
omkring oss de heligas natt vi förnimma - 
för dem och för jorden, för himlen och oss 
våra stop vi höja, kamrat.

lördag 24 november 2012

Frihet är en ständig kamp (Freedom is a constant struggle)



//: Dom säger att frihet är en ständig kamp ://
dom säger att frihet är en ständig kamp.
O Gud, vi har kämpat så länge!
Vi måste va´ fria, fria nu.


//: They say that freedom is a constant struggle ://
they say that freedom is a constant struggle.
Oh Lord, we´ve struggled so long.
We must be free, we must be free.

Till grönskande skogen en sommardag



1. Till grönskande skogen en sommardag,
till blommor och fågelsång längtar jag.
Jag längtar att ligga vid klarblå sjö
och andas in doften av nyfällt hö
//: och glömma all vardagens bråk och besvär,
endast minnas hur härligt dock livet är ://

2. Till vitprydda skogen en vinterdag,
till mäktiga furorna längtar jag.
Jag längtar till färd uppå isklädd sjö,
till skidornas glid över skarig snö
//: och glömma att vintern kan vara så lång,
endast minnas att sommar det blir en gång ://

Dagen dör (Day is done)



Dagen dör, skymning rår
över skog, över berg, över hav.
Allt är ro, vila trygg,
Gud är här.

Day is done, gone the sun
from the sea, from the hills, from the sky.
All is well, safely rest,
God is nigh.

torsdag 22 november 2012

Die Gedanken sind frei





1. Die Gedanken sind frei,
wer kann sie erraten,
sie fliehen vorbei,
wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kann sie wissen,
kein Jäger erschiessen,
//: es bleibet dabei:
die Gedanken sind frei ://

2. Ich denke was ich will,
und was mich beglücket,
doch alles in der Still,
und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,
//: es bleibet dabei:
die Gedanken sind frei! ://

3. Und sperrt man mich ein
im finsteren Kerker,
das alles sind rein
vergebliche Werke;
denn meine Gedanken
zerreissen die Schranken
//: und Mauern entzwei:
die Gedanken sind frei! ://

lördag 10 november 2012

En gång i min ungdom älskade jag



1. En gång i min ungdom älskade jag
en flicka med ljuva och rena behag.
Hon lova´ mej tro i lust och i nöd,
allt intill den blekaste död.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Hon lova´ mej tro i lust och i nöd,
allt intill sin blekaste död.

2. Hon var som en lilja vit uti hyn,
den fagraste flicka som skådats i byn.
Ett smittande skratt, en lustiger sång.
Vi älskade sommaren lång.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Ett smittande skratt, en lustiger sång.
Vi älskade sommaren lång.

3. Men kärleken vissna´, kärleken dog.
Vid Mikaelsmäss hade flickan fått nog.
Hon fann sej en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Hon fann sej en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.

4. Nu står jag vid städet sliten och grå
och hammaren bultar och hjärtat också.
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyvunne vän.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyvunne vän.

5. Tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadida dadi rajdadida,
tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadi rajdadida.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://´
tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadi rajdadida.

Det sitter en fågel på liljonakvist



1. Det sitter en fågel på liljonakvist,
han sjunger så fagert om Herren Jesus Krist.
För Gud sänder ut sina nåde.

2. Då stod där en bonde och hörde uppå.
"Vill du följa med mig till himlen i år?" 

3. "Så gärna jag ville, men kan icke få,
ty jag haver barn som är ganska små."

4. "I sköten nu barnen vem som sköta vill,
ty bättre är att höra Herren Jesus Kristus till."

5. Då stod där en krigsman och hörde uppå:
"Vill du följa med mig till himlen i år?"

6. "Så gärna jag ville, men jag icke får,
ty jag måste bära musköten i år."

7. "I bären musköten vem som bära vill,
ty bättre är höra Herren Jesus Kristus till."

8. Då stod där en jungfru och hörde uppå.
"Vill du följa med mig till himlen i år?"

9. "Så gärna jag ville men jag icke får,
ty jag måste bära gullkronan i år."

10. "I bären gullkronan vem som bära vill,
ty bättre är höra Herren Jesus Kristus till."

11. Det sitter en fågel på liljonakvist,
han sjunger så fagert om Herren Jesus Krist.
För Gud sänder ut sina nåde.

onsdag 7 november 2012

Sol går upp i vårens tid (In vernali tempore)





1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,

slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans

i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi anat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi spanat.

Text och musik: Ur Piae Cantiones 1582, övers. Jenny Petersson, tr. 1914, ngt bearb. 2012