Den som än är frisk och sund

Alt. melodi:


1. Den som än är frisk och sund,  
må för sådan gåva 
böja hjärta, håg och mun 
till att Herren lova,
tacka honom natt och dag  
med en härlig visa,
som oss ger till välbehag 
sundhet, ro och lisa. 

2. För när Herren mild och god 
ger oss hälsan kära,  
och därtill förnöjsamt mod,  
vad vill man begära 
mer i denna världen här? 
Helst när vi förbidar  
evig lust och ej besvär 
vid Guds högra sida. 

3. Vore jag som Salomo rik,
en som allting äger, 
därtill tappra hjältar lik 
i triumf och seger, 
men likväl med krankhet full,  
utan bot och lisa, 
ack, hur kunde makt och gull 
mej då gott bevisa? 

4. Stode än min duk och disk 
full med sköna rätter,  
villebråd och vin och fisk,  
som en rik framsätter: 
vad för nytta hade jag 
av så kräslig föda,
om jag både natt och dag 
lede värk och sveda? 

5. Sutte jag i ståt och prakt
utan vederlike, 
hade jämväl gränslös makt 
över land och rike,  
medan sjukdom jämmerlig  
sakta kroppen fällde,
ack, vad hjälpte mina krig
och mitt furstevälde? 

6. Bättre är ett stycke bröd,  
när man vandra vågar, 
än allt guld i överflöd, 
då oss fruktan plågar.
När jag mej kan äta mätt 
utan någon krämpa, 
låter jag en ringa rätt 
all min vällust dämpa. 

7. Dyrbar dräkt ej hjälper mej 
att behärskat bära
hat och hot som hopar sej
och vill sinnet tära. 
Hellre vill jag lycklig gå 
klädd i ringa kläder, 
än med värk och ängslan stå 
prydd i präktigt läder. 

8. Men nu felas ingenting, 
frisk jag än får vara,
så att jag kan gå omkring
värmd av solen klara.
Mina ögon kan se långt, 
mina öron höra 
himlens fåglar med sin sång 
Herrens lov utföra.

9. Händer, fötter, hjärta, själ 
inget avbräck lider,
mina sysslor kan jag väl 
på bestämda tider 
så uträtta, som sej bör, 
till Guds lov och ära,  
ja, till fröjd och nytta för
mej och många kära. 

10. Är det dag, så tar jag fatt
vad mitt kall bereder,  
men när det blir kväll och natt 
som till sömns oss leder, 
vilar jag i ro och frid, 
till dess solen klara 
väcker mej i rättan tid 
upp att verksam vara. 

11. Dej, min Gud, i varje stund 
vill jag tack frambära 
för den nåd och det förbund 
du mej velat lära: 
Fast jag med min syndaskuld  
har min rätt förlisat;  
har du dock, min Fader huld, 
mej allt gott bevisat. 

12. Giv, den tid jag lever här,  
till dess hälsan ändar, 
att jag må den gåvan kär 
väl och rätt använda: 
Hjälp att min helbrägda mun, 
med min själ och tunga, 
måtte varje dag och stund 
lov och pris dej sjunga! 

13. Håll mej än vid krafter opp, 
när mej åldern trycker, 
till dess döden sist min kropp  
ner i graven rycker. 
Då skall all min bräcklighet  
bort med allt försvinna, 
och en evig härlighet 
ska jag hos dej finna!