1. Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Långt var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
2. Säg, var hålls min lille vän,
rare vän,
ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen
lille vän,
rare vän
i den vida världen?
3. Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull,
för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull,
för min skull,
hjälp mig, du som kan det!
Vilken tragisk visa!
SvaraRaderaDet verkar just nu vara "på modet" att belysa ensamhet. Media är fulla av olika artiklar om hur farligt det är att vara ensam och hur viktigt det är med tvåsamhet. Jag håller visserligen inte med och önskar att även vi svenskar skulle ha olika ord för den ofrivilliga ensamheten, den som tär på själen, och den man väljer själv, den jag kallar självsamhet, och som istället ger möjlighet att ladda energi och själslugn.
Tack för att du delar med dig av både kända och okända visor. Den här har jag aldrig hört förut.