Kyrkan i valen

1. Upp, själar som ej tillhör staten, 

som staten dock gör anspråk på; 

vi lever inte blott för maten, 

nej, nog kräver vi mer än så! 

Störtas måste politruksystemet, 

kyrka, värj dig och håll dig fri! 

Bli inte del utav problemet: 

illiberal demokrati. 

Upp till kamp mot legering 

mellan kyrka och stat, 

blott sekularisering 

får den till resultat! 

Upp till kamp mot reglering 

av vår kyrkas mission, 

mot varje svensk regering 

får kyrkan ta sej ton!

2. I höjden räddaren vi hälsar, 

vår Herre ber vi stå oss bi, 

ty själva aldrig nån vi frälsar,

men han själv vill vår räddning bli. 

För att nå vår frihet, systrar, bröder, 

och för att skära statens band, 

vi smider medan Anden glöder, 

och prisar Gud med mun och hand. 

Upp till kamp...

3. I självförgudning ömkansvärda, 

har materialister nånsin haft 

ett annat mål än att bli närda 

av rent jordisk, mänsklig kraft? 

Det som vunnits genom bön och vaka 

är vår lott att förvalta här, 

när kyrkan vill sin tro bejaka, 

sin egen rätt hon blott begär. 

Upp till kamp...

4. Politiker vill gärna tala 

för kyrkan om vad den ska tro. 

Nu skall vi bli könsneutrala, 

ty innan dess får de aldrig ro. 

Både Ämbetet och Äktenskapet 

måste renas från Hon och Han,

o, tänk om ändå lönegapet 

med könsbegreppen helt försvann! 

Upp till kamp...

5. Ni troende i stad, på landet, 

vår kyrka Herrens egen är! 

När fast vi knyter syskonbandet, 

ej andra gudar råder här. 

Länge nog vi under staten böjt oss, 

nu vår Herre blir vårt försvar, 

när vi med korsets Konung nöjt oss, 

vår kyrka himlens styrka har! 

Upp till kamp för missionen, 

för vår huvuduppdrag, 

vår vän och bror på tronen

är med oss varje dag! 

Upp till kamp för missionen

med det ord han oss gav,

hans Ande sätter tonen,

når över land och hav! 

Sonja Åkessons 100-årsdag: Ska bli sjuksyster jag, tralala

Livets växlingar

1. Strid och växling mänskan följa

genom livets dunkla dröm,
där vi ängsligt stå och skölja
trasorna i tidens ström.
Än åt lyckan man sig gläder,
än man naggas bit för bit,
än man drivs för vind och väder,
som ett yrfä hit och dit.

2. Livets gång är enahanda:
ingen rast och ingen ro;
är man född i Haparanda,
skall man dö i Falsterbo.
Underlig är mänskans vandel,
om man den betraktar rätt.
bäst man snusbod har och handel,
sitter man på taburett.

 
3. Fåfängt går man här och koxar,
att sitt öde se förut,
är man född att mota oxar,
blir man rik grossör till slut.
Stundom för att givmild vara,
känner lyckan ingen gräns,
mången ifrån fänrik bara
knogat upp till excellens.

4. Så ser man ock mången vandra
arbetsam, men dock i nöd,
medan uti lättja andra
simma uti överflöd. —
Roligt vore det att veta
på vad grund det är så ställt,
att en del skall ha det feta
och en annan stå på svält.

5. Dock, vad kan det, på det hela,
röra oss, jag fråga vill?
Ödets makter med oss spela
utan att oss spörja till.
Fåfängt är det att vi spana,
varför ödet så befallt;
men det är ju mänskans vana
lägga näsan uti allt.

Ännu lever Ukraina

Ännu lever Ukraina,

äran åter glöder!

Och vår himmel ses nu skina    

mot oss, systrar, bröder!

Såsom snö i vårsol töar

fienden ska smälta.

Bröder, systrar, vi ska styra

i vårt fria hemland.

Allt vi offrar för att sätta

friheten på tronen,

och vi kallas då med rätta 

för kosacknationen!

Ukrainsk text: Pablo Tjubinskyj, sv övers via engelskan Andreas Holmberg 2022

Nu är glada julen slut, slut, slut

Nu är glada julen slut, slut, slut,
julegranen dansas ut, ut, ut.
Men till nästa år igen
kommer han, vår gamle vän
- för det har han lovat!

Höstvisa

Sköna sommar

Får den vara präst (C och S tillägnad)

Travesti på denna låt av Nils F Nygren:

1. Får den vara präst som mest fisförnämt pruttat,

får den vara präst som tror Jesus har ruttnat?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

2. Får den vara präst som har fler än en ung fru,

får den vara präst som ej tror på Mor Jungfru?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

3. Får den vara präst som från Skriften sej vände,

som lämnar därhän "vad som verkligen hände"?
//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

4. Får den vara präst som har spåkort att se i,

får den vara präst som är mot Agnus Dei?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

5. Får den vara präst som är surrealistisk,

får den vara präst som är "icke-teistisk"?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

6. Får den vara präst som sagt: "Lyssna på ormen"?

Får den vara präst som ej varnar för domen?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

7. Får den vara präst som av Satan fått kallet,

får den vara präst som är för syndafallet?

//: Ja, visst får den vara präst,

alla får vara präst ://

8. Kan den få bli präst som ej mer går med håven,

kan den få bli präst som tänkt nästan som påven?
//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

9. Kan den få blir präst som tar mediestormen,

kan den få bli präst som glömt ämbetsreformen?
//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

10. Kan den få bli präst som sin codex bevarar,

kan den få bli präst som ej viger två karlar?

//: Nej, den kan inte bli präst,

den får inte bli präst ://

Alla får vara med

Den blå Anemone

1. Hvad var det dog, der skete?
Mit vinterfrosne hjertes kvarts
må smeltes ved at se det
den förste dag i marts. 
Hvad gennembrød den sorte jord 
og gav den med sit sølvblå flor 
et stænk af himlens tone? 
Den lille anemone, 
jeg planted der i fjor. 

2. På Lolland jeg den hented, 
et kærtegn fra min fødeø. 
Så gik jeg her og vented 
og tænkte, den må dø; 
den savner jo sit skovkvarter, 
sin lune luft, sit fede ler; 
i denne fjendske zone 
forgår min anemone, 
jeg ser den aldrig mer. 

3. Nu står den der og nikker 
så sejersæl i Jyllands grus, 
ukuelig og sikker 
trods ensomhed og gus, 
som om alverdens modgang her 
har givet den et større værd, 
en lille amazone 
og dog min anemone 
som søens bølge skær. 

4. Hvad var det dog der skete? 
Mit vinterfrostne hjertes kvarts 
det smelter ved at se det 
den første dag i marts.
Jeg tænkte "evigt skildtes ad 
min sjæl og glæden", da jeg sad 
i vint'rens grumme done. 
Nu gør min anemone 
mit hjerte atter glad.  

5. For denne rene farve 
den er mig som en vårens dåb, 
den la'r mig nyfødt arve 
en evighed af håb. 
Så bøjer jeg mig da mod jord 
og stryger ømt dit silkeflor, 
en flig af nådens trone. 
Du lille anemone, 
hvor er din skaber stor!

Höglands-Harry

1. Min Harry han var stolt och glad, 

mer ståtligt växt än andra män. 

Nu är han jagad långt åstad, 

han kommer aldrig hit igen.

O, för honom här igen! 

O, för honom här igen! 

Jag gåve allt Knockhaspies land 

för Höglands-Harry här igen! 

2. När alla andra gått till sängs, 

jag vandrar sorgsen ute än 

och sätter mig och gråter titt 

och önskar Harry hit igen. 

O, för honom här igen! 

O, för honom här igen! 

Jag gåve allt Klockhaspies land 

för Höglunds-Harry här igen! 

3. O, hängde de i galgen högt

de skurkar, som förföljt min vän, 

jag kanske kunde än få se 

min Höglands-Harry här igen! 

O, för honom här igen! 

O, för honom här igen! 

Jag gåve allt Klockhaspies land 

för Höglunds-Harry här igen! 

Jönköping

 

1. Ett Venedig i nordanland, 

en snäcka, kastad upp på strand 

av Vätterns friska våg, 

du ligger här en liten stad,

så pyntad, leende och glad, 

som om du tagit nyss ett bad 

att stärka kraft och håg. 

2. Och trenne sjöar slå sin arm 

omkring din midja, kring din barm, 

som sväller mer och mer; 

och bergen stå på vakt omkring, 

en grönskande förlovningsring 

med många undersköna ting, 

när sommarsolen ler. 

3. Du prövat sorgens bittra dar, 

ty pest och brand du lidit har, 

men allt är nu förbi, 

ur askan reste du dig opp 

föryngrad så till själ och kropp 

och började ditt levnadslopp, 

men trotsig, djärv och fri. 

4. Gå modigt framåt på din ban 

och spänn, en fjädrad gyllne svan, 

med kraft ditt vingepar. 

Var städse flitig som ett bi 

i handel, slöjd och industri 

och njut utav den poesi, 

som dina nejder har. 

5. Då kan du städse leva glad, 

och fast du är en ringa stad, 

så skall du aktad bli; 

ty ej din like jorden bär, 

man söke fjärran eller när, 

ej finns en plats så skön och kär, 

så levnadsglad och fri. 

6. Må Gud bevara dina hus 

och lysa med sitt klara ljus 

till tidens slut din ätt! 

Må städse enighet och tro 

och paradisisk frid och ro 

i dina stilla gårdar bo 

på grund av lag och rätt!

Alla vi i snömoln gå (Kanske framför oss ändå)

 

 

1. Alla vi i snömoln gå,

famla kring i dimma.

Kanske framför oss ändå

gröna öar simma.

Kanske skall ur kolsvart svall,

ur den kalla välvning,

stiga upp i alla fall

morgon med en skälvning.

2. Se, programblad stormar strö

runt vid vilda tjuten,

röda blad och blå, som snö

fladdrar det kring knuten.
Var och en skall boja ha.

Lär dig bara striden.

Vanefången trivs rätt bra.

Strunt i individen!

3. Fram, gå på! Ack, är du rädd?

Tiden må dig lära,

klä dig i ett lurvigt skägg

och förvildad ära.

Har du inte krigarblod?

Det var rent förbannat!

Saknar du moraliskt mod?

Bättre att du stannat. -

4. "Stannat var?" - Jo, där du var

långt bland stjärnor vita,

där varenda lilja har

ansiktsfärg av krita,

där det ordet social,

som här ständigt dräller,

inte röjs i vindars tal,

ej i månskrift heller.

5. Barnen lärt sig stava det.

Ynglingen att tro det.

Mannen att begrava det -

det är beskt för modet.

Alla vi i stormmoln gå,

famla kring i dimma.

Kanske framför oss ändå

gröna öar simma.