1. Lycksalig den, som stödd på eget stop till gäster inga gynnare behöver, men dricker brorskål med dem allihop och har ändå till slut buteljer över.
2. Lycksalig den, som hungrig klockan två, ej väntar främmande, då han ser faten. och, när han gäspar, utan krus kan gå att taga sig en middagslur på maten.
3. Lycksalig den, som, fri ur tvångets band, kan, bäst han gitter, prata eller sjunga, och, när han bara fått en tår på tand, ej är så noga om en tand för tunga.
4. Lycksalig den, som får med hjärtlig fröjd en glad och god och egen gumma klappa, som är så nöjd, när hon ser gubben nöjd, och säger: drick och håll dig rolig, pappa.
5. Lycksalig den, som alltid lever viss att ej hans privilegium inskränkt bliver; ty glädjen blott är hans fideikommiss, och flit och dygder hans prerogativer.
Glädje, du är gudaflamman, himladotter skön och klar! Eld och lågor vi tillsammans når din boning underbar. Öster, väster, norr och söder samlar din förtrollning här. Alla människor blir bröder när din mjuka vinge bär.
1. Första maj, första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Varje trött proletär glömmer mödornas här och går drucken av vårvindars rus. 2. O du älskogens vår, som befriande går över landen i segrarefärd, du är drömmens också, och var blick i det blå är en blick in i undrenas värld. 3. Vart förtryckarnas hot, varje vardag med sot blir idag som en lumpen legend. Och vår håg och vår hand röres fritt, utan band, och vår blick är mot framtiden spänd.
1. Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden! Nu spela skällorna, där härar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden. 2. Fall, julesnö, och susa, djupa mo! Brinn, österstjärna, genom junikvällen! Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen.