lördag 15 december 2012

Sankta Lucia, ljusklara hägring




1. Sankta Lucia, 
ljusklara hägring, 
sprid i vår vinternatt 
glans av din fägring. 
||: Drömmar med vingesus, 
under oss sia, 
tänd dina vita ljus, 
Sankta Lucia. :|| 

2. Kom i din vita skrud, 
huld med din maning. 
Skänk oss, du julens brud, 
julfröjders aning. 
||: Drömmar med vingesus, 
under oss sia, 
tänd dina vita ljus, 
Sankta Lucia. :|| 

3. Trollsejd och mörkermakt 
ljust du betvingar, 
signade lågors vakt 
skydd åt oss bringar. 
||: Drömmar med vingesus, 
under oss sia, 
tänd dina vita ljus, 
Sankta Lucia. :|| 

4. Stjärnor som leda oss, 
vägen att finna, 
bli dina klara bloss, 
fagra prästinna. 
||: Drömmar med vingesus, 
under oss sia, 
tänd dina vita ljus, 
Sankta Lucia. :||

fredag 30 november 2012

Av allt det goda, som man förtär



1. Av allt det goda som man förtär 

bland alla jordiska drycker, 
ju kaffetåren den bästa är, 
den skingrar människans nycker. 
Den styrker kroppen, den livar själen, 
den känns från hjässan, ja ner i hälen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

2. När hösten kommer med blåst och snö, 
och våren börjar sin väta, 
då blir till lynnet man kärv och slö, 
man vill blott sova och träta.
Ja, man är ruskig i hela kroppen, 
men då finns hälsan i kaffekoppen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

3. När färska nyheter månde tas 
från stadens hundrade kanter, 
man på ett litet honett kalas 
ser sina vänner och tanter, 
vid kaffebordet man gör sitt bästa 
med fantiserande om sin nästa. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

4. Den ene dricker sin tår på bit, 
en annan älskar att doppa, 
parlerar därvid med sådan flit 
att man bör öronen stoppa. 
Som trumman bullrar vid krigsreveljen, 
så bullrar tungorna i konseljen. 
Håhåjaja, håhåjaja! 

 5. Förutan kaffe – o gudadryck! – 
vad vore mänskliga livet? 
Allt nytt som ännu ej finns i tryck 
i pannans botten står skrivet. 
Ty sen man utdruckit sista slumpen, 
står livets gåtor i kaffesumpen. 
Håhåjaja, håhåjaja!

Julvisa i Finnmarken




ATT SJUNGAS VID BORDET TILL MÖRKT ÖL

1. För den vinande nordan och vintern, broder, 
för den grånande morgonens stjärna klar, 
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder, för myllrande städer och istunga floder 
vi höja vårt stop - och för kommande dagar 
och för kärlek och lycka som var. 

2. När sjöarna ligga här frusna och döda, 
och yrvädren dansa i moar och slog, 
vi dricka och drömma om bäckar som flöda, 
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda 
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja 
och skuggor som dansa i skog. 

3. För den hårdaste skaren och bittraste vinden,
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd, 
för dem som i armod bli hårda om kinden -
för dukade bord och för slädar vid grinden, 
för sårfyllda kroppar och läkande död. 

4. Försonta och glada i stjärnans timma 
vi glömma att jorden blev bräddad av hat. 
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma - 
omkring oss de heligas natt vi förnimma - 
för dem och för jorden, för himlen och oss 
våra stop vi höja, kamrat.

lördag 24 november 2012

Frihet är en ständig kamp (Freedom is a constant struggle)



//: Dom säger att frihet är en ständig kamp ://
dom säger att frihet är en ständig kamp.
O Gud, vi har kämpat så länge!
Vi måste va´ fria, fria nu.


//: They say that freedom is a constant struggle ://
they say that freedom is a constant struggle.
Oh Lord, we´ve struggled so long.
We must be free, we must be free.

Till grönskande skogen en sommardag



1. Till grönskande skogen en sommardag,
till blommor och fågelsång längtar jag.
Jag längtar att ligga vid klarblå sjö
och andas in doften av nyfällt hö
//: och glömma all vardagens bråk och besvär,
endast minnas hur härligt dock livet är ://

2. Till vitprydda skogen en vinterdag,
till mäktiga furorna längtar jag.
Jag längtar till färd uppå isklädd sjö,
till skidornas glid över skarig snö
//: och glömma att vintern kan vara så lång,
endast minnas att sommar det blir en gång ://

Dagen dör (Day is done)



Dagen dör, skymning rår
över skog, över berg, över hav.
Allt är ro, vila trygg,
Gud är här.

Day is done, gone the sun
from the sea, from the hills, from the sky.
All is well, safely rest,
God is nigh.

torsdag 22 november 2012

Die Gedanken sind frei





1. Die Gedanken sind frei,
wer kann sie erraten,
sie fliehen vorbei,
wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kann sie wissen,
kein Jäger erschiessen,
//: es bleibet dabei:
die Gedanken sind frei ://

2. Ich denke was ich will,
und was mich beglücket,
doch alles in der Still,
und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,
//: es bleibet dabei:
die Gedanken sind frei! ://

3. Und sperrt man mich ein
im finsteren Kerker,
das alles sind rein
vergebliche Werke;
denn meine Gedanken
zerreissen die Schranken
//: und Mauern entzwei:
die Gedanken sind frei! ://

lördag 10 november 2012

En gång i min ungdom älskade jag



1. En gång i min ungdom älskade jag
en flicka med ljuva och rena behag.
Hon lova´ mej tro i lust och i nöd,
allt intill den blekaste död.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Hon lova´ mej tro i lust och i nöd,
allt intill sin blekaste död.

2. Hon var som en lilja vit uti hyn,
den fagraste flicka som skådats i byn.
Ett smittande skratt, en lustiger sång.
Vi älskade sommaren lång.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Ett smittande skratt, en lustiger sång.
Vi älskade sommaren lång.

3. Men kärleken vissna´, kärleken dog.
Vid Mikaelsmäss hade flickan fått nog.
Hon fann sej en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Hon fann sej en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.

4. Nu står jag vid städet sliten och grå
och hammaren bultar och hjärtat också.
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyvunne vän.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyvunne vän.

5. Tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadida dadi rajdadida,
tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadi rajdadida.
//: Hej hoppfadderiddlade raddlade rej ://´
tra rajdadidadi rajdadida,
tra rajdadi rajdadida.

Det sitter en fågel på liljonakvist



1. Det sitter en fågel på liljonakvist,
han sjunger så fagert om Herren Jesus Krist.
För Gud sänder ut sina nåde.

2. Då stod där en bonde och hörde uppå.
"Vill du följa med mig till himlen i år?" 

3. "Så gärna jag ville, men kan icke få,
ty jag haver barn som är ganska små."

4. "I sköten nu barnen vem som sköta vill,
ty bättre är att höra Herren Jesus Kristus till."

5. Då stod där en krigsman och hörde uppå:
"Vill du följa med mig till himlen i år?"

6. "Så gärna jag ville, men jag icke får,
ty jag måste bära musköten i år."

7. "I bären musköten vem som bära vill,
ty bättre är höra Herren Jesus Kristus till."

8. Då stod där en jungfru och hörde uppå.
"Vill du följa med mig till himlen i år?"

9. "Så gärna jag ville men jag icke får,
ty jag måste bära gullkronan i år."

10. "I bären gullkronan vem som bära vill,
ty bättre är höra Herren Jesus Kristus till."

11. Det sitter en fågel på liljonakvist,
han sjunger så fagert om Herren Jesus Krist.
För Gud sänder ut sina nåde.

onsdag 7 november 2012

Sol går upp i vårens tid (In vernali tempore)





1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,

slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans

i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi anat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi spanat.

Text och musik: Ur Piae Cantiones 1582, övers. Jenny Petersson, tr. 1914, ngt bearb. 2012

onsdag 31 oktober 2012

Strövtåg i hembygden



1. Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

2. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård?
Det är tomt bakom lönnarnas rad.

3. Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

4. Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

5. Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

6. Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

7. Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

8. Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

torsdag 25 oktober 2012

Har du sitt min skälleko?



Har du sitt min skälleko, skälleko?
Har du sitt å vill du si na?
Har du sitt min skälleko, skälleko?
Har du sitt dess kalv?

Jag vill gå vall



1. Jag vill gå vall
hela dagen all
uppå den långa måsen.
Dagen är lång,
magen är svång,
lite la mor i påsen.

2. Tupparna grå,
barna mina små,
tupparna mina snälla!
Stilla ska gå,
bita på strå,
sen ska vi hem te kvälla.

tisdag 23 oktober 2012

Katten och källingen



Katten och källingen,
de nappades om vällingen.
Katten slog källingen
så att han trillade i vällingen.
"Aj! Aj!" sade källingen.
"Jag brände mej på vällingen."
"Jam! Jam!" sade katten.
"Du kunde unnat mej fått hatt´en."

Små grodorna




1. //: Små grodorna, små grodorna
är lustiga att se ://
//: Ej svansar, ej svansar,
ej öron hava de ://
//: Kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack-ack-a ://

2. //: Små grisarna, små grisarna
är lustiga att se ://
//: Båd´ svansar, båd´ svansar
och öron hava de ://
//: Nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff-nöff-nöff ://

måndag 30 juli 2012

Sju vackra flickor i en ring





1. //: Sju vackra flickor i en ring ://
vackraste flickor här omkring
ibland de flickor alla.


2. //: Flickorna vända sig omkring ://
sökande efter vännen sin
ibland de gossar alla.


3. //: Vara vem det vara vill ://
Den som jag räcker handen till,
han får mitt unga hjärta.


4. //: Nu kan jag vara riktigt gla´ ://
Nu har jag fått den jag vill ha
ibland de gossar alla.

onsdag 4 juli 2012

Härs och tvärs i Mexico




1. Följ med på en tripp till Mexico
en tripp till en rik ranchero!
Ta med dej ett svenskt-spanskt lexikon,
sätt på dej en stor sombrero!
Först vinkar vi till en padre
högt upp på Sierra Madre,
sen köper vi var sin banana
på en plaza mitt i staden,
och gäspar och mumlar Manana
när vi strosar runt omkring.
Vi gör entré på ett kafé
och äter "Chile con carne", så vi
orkidéer kring oss ser,
och himlen lyser så blå, så blå!
Gitarrer hör vi utanför 
och alla spelar la Cucaracha.
Dahlior står i sitt flor,
följ med på trippen till Mexico!

2. Musiken är ljuv och smekande,
naturen har knappt sin like.
Vi vandrar chokladkakskäkande
omkring i ett kaktusrike.
Och efter en kort Siesta
så ordnar vi en Fiesta.
Vi rastar i Tamazunchale
när vi slutat vår Fiesta
och får oss en kryddstark tamale
de´ blir nog en trevlig tripp?!
Av majsens gull står åkern full
kring Guadalajaras vågor blå.
Pionen glöder kärleksröd
och hundra kyrkklockor börjar slå.
Det kvällas nu, snart dansar du
en vild bolero i din sombrero.
Passa på, följ med oss då,
följ med på trippen till Mexico!

måndag 25 juni 2012

Broder Jakob




1. //: Broder Jakob! ://
//: Sover du? ://
//: Hör du inte klockan? ://
//: Ding ding dång! ://

2. //: Frère Jacques! ://
//: Dorme-vouz? ://
//: Sonnez les matines: ://
//: Din, din, don! ://

3. //: Are you sleeping ://
//: brother James? ://
//: Morning bells are ringing: ://
//: Ding, ding, dong! ://

4. //: Bruder Jakob ://
//: schläfst du noch? ://
//: Hörst du nicht di Glocken? ://
//: Ding, dong, dong ://

5. //: Mester Jakob ://
//: sover du? ://
//: Hörer du ej klokken ://
//: ringe tolv? ://

6. //: Fader Jakob ://
//: sover du? ://
//: Hörer du ej klokka? ://
//: Bing, bing, bang! ://

7. //: Jaako kulta ://
//: herää jo? ://
//: Kellojasi soita: ://
//: Piom, poum, poum! ://

I Medelhavet sardiner simmar




1. I Medelhavet sardiner simmar,
apu apu, apu apu,
men i mitt hjärta där simmar du,
apu apu, apu apu.

2. In middle ocean sardines are swimming,
apu apu, apu apu,
but in my heart there are swimming you,
apu apu, apu apu.

3. In Mittel-Mehre Sardinen schwimmen,
apu apu, apu apu,
aber in mein Herz da schwimmst ja Du,
apu apu, apu apu.

4. In Medelhavski sardinski simski,
apusskidusski, apusskidusski.
Men i mitt hjärtski där simski dusski,
apusskidusski, apusskidusski.

5. I Medelhavet sardiner svömme,
apu apu, apu apu,
men i min blopump där plasker du,
apu apu, apu apu.

Uppå våran gård




1. Uppå våran gård,
där står en gammal Ford
utan hjul och utan däck
och motorn den är väck!


2. Och tittar man där bak,
så finns det inget flak.
Och tittar man där förarn satt,
så finns det ingen ratt!


3. Den går på terpentin
och gammalt margarin,
och startar du den än en gång,
så kör den dagen lång.


4. Den for som en raket
i Johanssons staket.
Då kom den sura gubben ut
och bad oss veta hut.


5. Vi spruta´ på´n med slang
och slängde den och sprang,
för vi vill inte veta hut
och nu är visan slut. 

fredag 22 juni 2012

Sockerbagaren




1. En sockerbagare här bor i staden,
han bakar kakor mest hela dagen.
Han bakar stora, han bakar små,
han bakar några med socker på.

2. Och i hans fönster hänga julgranssaker
och hästar, grisar och pepparkakor.
Och är du snäller, så kan du få,
men är du stygger, så får du gå!

onsdag 20 juni 2012

Den första lärkan



1. Jag gick en dag i parken
där borta bakom byn,
och vinter var på marken 
och vinter var i skyn.
Då hörde jag från höjden
en ton så silverklar:
//: det var den lilla lärkan
som sjöng om vårens dar! ://

2. Fast snön låg kvar i Norden
och isen vågen band,
hon kom till fosterjorden
från Medelhavets strand;
och nu sin sång hon sjunger
på välkänd melodi:
//: Här kommer jag med våren
och vintern är förbi! ://

söndag 17 juni 2012

Vart ska du gå, min lilla flicka?



"Vart ska du gå, min lilla flicka?"
"Jo, jag ska gå och hämta dricka!"
"Åt vem då, du lilla tärna?"
"Åt vår get som heter Stjärna!"
//: "Får jag följa med? Får jag följa med?"
"Ja, det får du gärna!" ://

lördag 16 juni 2012

Vänta inte med att sjunga



//: Vänta inte med att sjunga
tills du blir gammal, för i så fall
så kan det hända sej att du dör
förrän du sjungit en enda trall,
tralallalallalalla lalla lalla lalla
lalla lalla lalla la.
Tralallalalla lalla lalla lalla lalla
lalla lalla lalla la. (Ja...) ://

onsdag 16 maj 2012

Lilla vackra Anna





1. Lilla vackra Anna, om du vill
hörer dig mitt hela hjärta till.
Jag är öm och trogen

och i dygden mogen,
tycker om att vara jäv och gill.

2. Minns du hur vi lekte alla dar
smekande varann som mor och far.
Redde ler med handen,
byggde hus i sanden,
ack hur lätt och lustigt livet var.

3. Men den glada tiden snart försvann.
Jag fick lära tröska och du spann.
Du gick vall i skogen,
och jag körde plogen,
mera sällan sågo vi varann.

4. Blott när sommarn stod i blomsterkrans,
och när julen bjöd oss upp till dans,
kunde vi få råkas, 
rodna, le och språkas,
aldrig någon större glädje fanns.

5. Kärlek sådan oro kallas plär.
Inget vet just vad den skälmen är.
Blott att han kan plåga,
sätta oss i låga,
som på en gång roar och förtär.

6. Lilla Anna, snart flyr dagen bort.
Livet har blott en och den är kort.
Liksom spån i strömmen,
som en bild i drömmen
hastar mänskan till en bättre ort.

7. Snälla Anna, när Gud skapte dig,
tänkte han helt visst i nåd på mig.
Kom att ja mig giva,
och min maka bliva,
så skall det bli ljust på livets stig.

8. I en liten stuga skall vi bo,
leva med varann i fred och ro.
Lära barnen kära
Gud och kungen ära,
det skall bli så roligt må du tro.

9. Röda kinder, stora ögon blå,
vackra händer, nätta fötter små.
Rund och vit om armen,
blommigt full i barmen,
det är någonting att titta på.

10. Sist vi följas åt till himmelen,
råka far och mor på nytt igen,
bliva åter unga,
börja åter sjunga.
Kärleken är livets bästa vän.

onsdag 9 maj 2012

Hör hur västanvinden susar




1. Hör hur västanvinden susar!
Se hur härligt majsol ler!
Hör hur bäcken ystert brusar,
inga bojor hålla mer.
Ser du sippor små,
hör du lärkor slå
sina drillar högt mot himlen blå?
Ack, hur tiden går!
Nu är åter vår.
Välkommen härliga vår!


2. Alla skogens fåglar sjunga,
det är liv i dal, på höjd.
O, så låt oss, gamla, unga,
sjunga vårens lov med fröjd!
I vår ungdomsvår,
ack, hur lätt det går
stämma upp en sång för nyfödd vår.
Är den kulen, grå
det är vår ändå.
Välkommen, härliga vår!

lördag 5 maj 2012

Blåsippan




1. Blåsippan ute i backarna står,
niger och säjer att nu är det vår.
Barnen de plockar små sipporna glatt,
rusar sen hem under rop och skratt.

2. "Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna står
har varken skor eller strumpor på."

3. Mor i stugan, hon säger så:
"Blåsippor aldrig snuva kan få.

Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar", säger mor.

Mikaelidagen





1. Om Mikaelidagen, som faller in i år,
tänker jag till att flytta härifrån;
men ingen har jag då, som mej sörja må,
ej heller så fäller jag en tår.


2. Och längtat haver jag efter dej, min lilla vän,
liksom fågeln efter ljusnande dag!
Och var och en gång, jag dina ögon ser,
så bliver jag så hjärteligen glad.

Och jungfrun gick åt killan



1. //: Och jungfrun gick åt killan,
hon skulle hämta vann ://
//: Där stod en liten hasselgren,
han var så mycket grann ://


2. //: "Ack hör du liten hasselgren, 
varför är du så grann?" ://
//: "Jag äter mull, jag dricker vann,
därför är jag så grann. ://


3. //: Ack hör hon liten jungfru,
varför är hon så fin?" ://
//: "Jag äter socker, dricker vin,
därför är jag så fin. ://


4. //: Ack hör du liten hasselgren,
försmå ej mina ord ://
//: jag har två bröder på min gård,
de hugga dig i rot." ://


5. //: "De hugga mig om vinteren,
om sommarn står jag grön ://
//: men mister jungfrun äran sin,
den får hon ej igen." ://

Spinn, spinn, spinn, dotter min



Ungmön vid sländan satt,
sorgsen både dag och natt,
fjärran hördes bäckens språng,
vindens sus och trastens sång.
"Tråd föres, tråd hämtas,
int´ jag föres, int´ jag hämtas,
tiden flyger, året går,
aldrig får jag man i år."
"Spinn, spinn, spinn, dotter min!
Morgon kommer friarn din."
Dottern spann och tåren rann,
aldrig kom den friarn fram.

Jag vet mej så fager en örtagård



1. Jag vet mej så fager en örtagård,
en örtagård,
så full av blommor och rosor den står
//: om sommaren ://


2. En klostergård liknar den, stilla och fin,
så stilla och fin,
med blommande fruktträd och rankande vin
//: om sommaren ://


3. Där inne sjunger en näktergal,
en näktergal,
där växer en ros med en doft så sval
//: om sommaren ://


4. Den sommarsång som för er jag nu kvad,
för er jag nu kvad,
är om den jungfru som gör mej så glad
//: om sommaren ://

Morgonsolen redan strålar

 

1. Morgonsolen redan strålar
högt på blåa himmelen,
lilla fågeln glättigt sjunger
från sin gren igen.

2. Såsom han vi glada stämmer
upp vår sång mot himlens höjd.
Sedan skyndar vi att börja
arbetet med fröjd.

3. Dagens stund är snart förliden,
men för den som flitig är
blir ju efter slutad möda
vilan ljuv och kär.

Fru Musica



Allting på jordens rund
måste förgå,
men vår fru Musica,
men vår fru Musica,
men vår fru Musica,
hon skall bestå.

Tack för all mat vi fått


Tack för all mat vi fått!
Ack, vad den smakade gott!
Nu så har vi tömt vartenda fat,
vi har inte sparat någon mat.
Tack för trakteringen,
tack för serveringen!

(K, A, F, F och E,
drick då ej mer kaffe!
Låt ej påtår följas av tretår,
kanske att det då dej illa går.
Hälsan jag spar åt dej,
tacka och lyd du mej!).

Surströmmingsvisa

Visan sjunges på denna melodi:

1. Vad är detta? Blanka ryggar
bor i bullig burk så tätt.
Näsans vingar bakåt ryggar:
"Nej, tack! Jag är redan mätt!"

2. Men när snart mot gommen rider
gaffelbit, bak tandgård förd,
smakens lökar strax bestrider
luktens kärva vittnesbörd.

3. O du jästa djur från Norden,
nödårsföda, kristidsmat,
nu till fest du står på borden -
hell dig, sure havskamrat!

Trindskallar ä vi allihopa



1. Trindskallar ä vi allihopa,
upplandsbönder alli-allihopa,
möter du en så må du ropa:
"Kör ur vägen, din bondelurk!" (Fine)
Trindskallen med sitt ölstop sitter
hela vintern över trygger vid sin spis.
Ny sed han aldrig höra gitter,
torvan kör han jämt på fädrens vis. ( D. C. al Fine)


2. Stridbara voro allihopa,
upplandsbönder alli-allihopa,
och hördes krigstrumpeten ropa,
ryssar tio i mark han slog. (Fine)
Nu får han icke följa trumman,
trumpen gubben sitter hemma vid sitt krus.
Nu gäller striden stackars gumman,
herre vill han vara i sitt hus. (D. C. al Fine)

Ej med stora later

Mel. av Olof Holmberg:

Mel. av Alice Tegnér:


1. Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord.
Nej, med handen vid plogen
och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt arbetsbord.

2. Fosterlandet blir vad du gör det till -
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du som bebor det,
av din gärning beror det;
fosterlandet blir vad du tror och vill.

3. Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden när drivan smalt.
Och i sommarkvällsljuset
rodnar rågen vid suset
av den svenska furan som hägnar allt.

4. Snöland, solland, lyssna: kring skär och strand
sorla tusen böljor som kölden band.
Tusen vaknande unga
viljor verka och sjunga,
och det röjs, det plöjs i vårt fosterland.

torsdag 3 maj 2012

Kom, hör min vackra visa



1. Kom, hör min vackra visa,
som fågeln diktat har.
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.
Om honom susar bäcken,
om honom talar skyn.
I röda rosenhäcken
han blomstrar för vår syn.

2. Och himlen är hans höga,
hans underbara hus,
och stjärnan är hans öga,
och solen är hans ljus.
Och vida världen glädes
att honom prisa få.
Och Gud är allestädes,
han är i mej också.

Medborgarsång



1. Så sant vi äga ett fädernesland,

vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika.
Och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar
och icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

2. Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes,
ej herrarna ensamt grepo till svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

3. Det är skam att sitta som vi ha gjort
och tempel åt andra välva
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja.
Vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.

Den blomstertid nu kommer







1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.



Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), v. 4-5 bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)
Musik: Svensk folkvisa / 1693
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte vers 4-5 återges här än]

Vafför jag sjonger vet inte ja




//: Vaffor jag sjonger vet inte ja,
men hôlls kan ja anne gäre? ://
//: Sola ä gla och jola ä gla ://
//: och "sjong!" sjonger sönnaväre ://

onsdag 2 maj 2012

Alla fåglar kommit re´n

 

1. Alla fåglar kommit re'n,
vårens glada gäster. 
Vilken fröjd i solens sken,
vilka sångarfester! 
Lärkan drillar högt i sky,
våren är ju evigt ny. 
Jordens högtid börjar gry, 
sprider fröjd åt alla. 

2. Vilken glädje, hör, ja hör! 
Nätt och lätt de trippa. 
Gök och trast och siskors kör
väcka upp var sippa. 
Oss de önska sommarfröjd, 
jubla högt i himmelshöjd. 
Skogen står så grön, och fröjd 
ljuder från var klippa.

3. Trast och fink och siskor små 
sjunga glatt ur snåren. 
Göken räknar i sin vrå 
dagarna och åren. 
Skogen står så grön och ljus, 
gungar lätt i sunnansus. 
Duvan i sitt gröna hus 
fröjdar sig åt våren.

4. Vad de oss förkunna må, 
lägga vi på minne. 
Mulna dar nog återstå, 
töcken för vårt sinne. 
Vi som luftens fåglar små
i vårt inre gläds ändå, 
han som våren skänkt också
lyser upp därinne.  

torsdag 26 april 2012

Vårt fria ord



1. Den har intet fosterland, som ställer
alla lika högt - så sant jag tror,
den har ingen kär, och får ej heller,
som ej älskar framför allt sin mor.
Klingar icke modersmålet skönast?
Binder ej vårt hem med dubbla garn?
Lyser icke själva ljungen grönast
på den torva, där vi lekt som barn?

2. Men vårt land är icke marken bara,
eller språket, som vi lärt så flinkt,
det är tanken ock, den svenska, klara,
och vårt frihetsarv, vår själs instinkt,
och vår goda rätt att överväga
vad oss höves, öppet, oinskränkt,
för att se’n vår trygga mening säga
åt all världen, fritt och oförkränkt.

3. Trälens klenmod gör, att han förkättrar
varje öppenhjärtigt ord han hör,
ty han känner mindre sina fjättrar,
när han tänker som hans herre gör.
Men ett folk, som fått i arv att länka
sina öden själv, och obestritt,
älskar sina egna tankar tänka,
och det måste säga ut dem fritt.

4. Fågeln sjunger visst sin längtans kvitter,
om han blott blir matad i sin bur,
men det inre, som ett folk besitter,
öppnas endast i en fri natur;
vad det känner, är ej något ensamt,
men en blixt av himmelens förnuft,
vad det tänker, tänker det gemensamt,
och det krymper, om det ej får luft.

5. Därför ve den hand, som avskär tungan
på det folk, som en gång haft en röst!
Ve den, som med vilja sårar lungan
i offentlighetens breda bröst!
Det är gott att lägga tyngd i slaget,
när man fått en klinga i sin hand,
ännu mer att ha ett ord i laget
en gång, när det gäller folk och land. 

Melodi: Vintern rasat ut bland våra fjällar

onsdag 18 april 2012

Kullerullvisan




1. Här sitter jag och tralladiradirallar för mej själv,
djupt i dalen går den brusande älv.
Jag hör väl hur han tralladiradirallar just på mej.
Han vill hava mej till sällskap åt sej.
//: Å han vill att vi ska gå tillsammans 
ner till kullurullurullorna i byn,
kullorna de små med rosende liljor 
målade i hyn ://

2. Å jag ska ta fiolodolodolodolen med mej,
älven själv ska hålla basen med sitt brus.
Små kullorna dra kjolodolodolodolen kring sej.
Den vill släcka alla ljus i dansens hus.
//: Å de svinga å de vide-virvla 
å de trippilippa hoppiloppa lätt,
kullorna de små, en fjäderils dans, 
en rosende bukett ://

3. Min kära stora brusudurudurudusande vän,
du å ja vi ä nog gamla nu, vi två.
Små kullor vill ha tjusudurudurudusande män,
som kan svänga sej å sno sej fram på tå.
//: Vi få lunka vi i våra höjder blå 
å sitta i vår vrå och titta på.
Nya unga karar dansa väl bort 
med kullorna de små ://

tisdag 17 april 2012

Vildandens sång






1. Till nordliga landen
vi foro om våren,
i vassen vid stranden
som förut om åren
//: vi byggde vårt bo
uti kärlek och tro ://

2. I vårliga natten
vi summo förtroligt
i lugnade vatten
och hade så roligt,
//: när snart våra små
kom och följde oss två ://

3. Vi funno vår föda
i djupet, på sanden,
och ingen att döda
oss sökte på stranden,
//: och så uti frid
vi där levde en tid ://

4. En afton vi summo
så tysta i säven,
och plötsligt förnummo
en båt, där i stäven
//: en jägare stod
och han sökte vårt blod ://

5. Och se på minuten
det blixtrar och brinner,
min make är skjuten,
hans hjärteblod rinner.
//: Jag manade då
till flykt våra små ://

6. "Jag kan icke följa,
till flykt eder svingen!
Jag själv måste dölja
den sårade vingen."
//: I djupet jag dök
ifrån blixtrar och rök ://

7. För mänskan att vakta
jag sedan mig lärde.
Från gömslen så sakta
jag smög mina färde
//: till obebodd ö
uti villande sjö ://

8. En tid fick jag bida,
sen sökte jag nära,
jag sökte ock vida
att finna de kära,
//: men aldrig ändå
har jag mött mina små ://

9. I gråkalla dagar,
i kusliga kvällen
jag ensam nu klagar
och minnes de ställen
//: där maken och jag
redde boet en dag ://

10. Då log mot oss livet,
nu skövlats det sköna.
Må vem det blir givet
att mördaren löna
//: ej straffa så kallt
att han mister sitt allt ://

Text: Johan Bernhard Gauffin 1886
Musik: Elna Nilsson-Rydman (1875-1940)

Ännu vid framskridna levnadsår



1. Ännu vid framskridna levnadsår,
ja levnadsår, ja levnadsår,
min barndomstid för mitt minne står
i all sin oskuld så trogen.
Vad det var roligt i unga dar
då jag var hemma hos mor och far,
då jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.



2. Jag sprang i backar bland stock och sten,
bland stock och sten, bland stock och sten,
med bara fötter och nakna ben
och utan jacka och luva.
Och blev jag hungrig som hända plär
så tog jag för mig en handfull bär,
så tog jag för mig en handfull bär
från skogens närmaste tuva.


3. Vad jag i vändningen då var rapp,
jag då var rapp, jag då var rapp,
med lilla vesslan jag sprang i kapp
tills klipskt hon stängde sig inne.
Och lilla ekorren vig och lätt
fick allt som ofta ta till reträtt,
fick allt som ofta ta till reträtt,
till furans översta pinne.


4. Och om jag tröttnade vid att gå,
ja vid att gå, ja vid att gå,
skar jag mig käppar att rida på,
små hästar ystra och friska.
så red jag hän över skog och mark,
med lätta tyglar av bast och bark,
med lätta tyglar av bast och bark,
och liten ungbjörk till piska.


5. Och halva dagar jag låg på knä,
jag låg på knä, jag låg på knä
och byggde båtar av bark och trä
vid dammens grönskande stränder.
Och mina laster av sten och sand,
jag sände över till fjärran land,
jag sände över till fjärran land
för tusen kronor i sänder.


6. Man är så händig, då man är barn,
då man är barn, då man är barn.
Jag byggde såg och jag byggde kvarn
vid lilla bäcken den svala.
Miljoner plankor det skar min såg
och tusen tunnor av korn och råg,
och tusen tunnor av korn och råg
min lilla kvarn kunde mala.


7. Jag byggde lagård, jag byggde stall,
jag byggde stall, jag byggde stall
av ris och kvistar av gran och tall
två bryggor stolta och rara
Av granens kottar ifrån i fjol
fick stallet hästar och lagårn kor,
fick stallet hästar och lagårn kor
och rik jag tyckte mig vara.


8. Väl var den enkel min barndomstid,
min barndomstid, min barndomstid,
men dock vart minne som knyts därvid
jag skall för livet bli trogen.
Jag ska ej glömma de sälla dar,
då jag var hemma hos mor och far,
då jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.

Glädje, du är gudaflamman



Glädje, du är gudaflamman,
himladotter skön och klar!
Eld och lågor vi tillsammans
når din boning underbar.
Öster, väster, norr och söder
samlar din förtrollning här.
Alla människor blir bröder
när din mjuka vinge bär.

Liksom en herdinna, högtidsklädd



1. Liksom en herdinna, högtidsklädd,
vid källan en junidag,
hopletar ur gräsets rosiga bädd
sin prydnad och små behag,
och ej bland väppling, hägg och syren,
inblandar pärlors strimmande sken,
inom den krans i blommors val,
hon flätar med lekande kval,

2. så höljde min nymf på Floras fest,
ett enkelt och skiftat flor;
då hon utav Mollberg buden til gäst
ut till Första Torpet for,
det Torpet lilla, straxt utom tulln,
där kräftan ljustras röd i kastrulln,
och dit Brunnsvikens bölja klar
i vattrade vågor sig drar.

3. Helt tunn i en nankinströja snörd,
vår Ulla sitt intåg höll;
tunt lyft av zephiren halsduken rörd,
i vicklade skrynklor föll;
dess front sågs ej i bucklor mer spridd,
och nymfens kjortel, knappad i vidd,
ej vådligt mer i ögat stack,
och skon bar nu ingen vit klack.

4. Märk, mellan gärdsgårdars krökta led,
hur' Torpet det sluttar ner;
till vänster bland granars mossiga hed,
den vägen man rundad ser,
där bonden tung med rullande hjul,
illfänas till sitt rankiga skjul,
och i solgången hinner fram,
med kycklingar, kalvar och lamm.


5. Just där inom torpets höjda gräs,
på granrisat farstugolv,
steg Ulla utur sin gungande Chaise,
en söndag, så klockan tolv,
vid pass då Jofur åskan bestämt,
och Dandryds klockor pinglade jämt,
och tuppen gol i källarsvaln,
och svalan flög långt in i saln.