Lyckan

1. De sova ännu i jorden,
de blommor som vi ska plocka,
en gång ska de vakna med glädje,
när solvindar leka och locka,
när kärlekens gyllene solljus
för dej, du kära, upprunnit,
då står i sin fagraste blomning
den lustgård vi själva oss vunnit.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

2. De sova i våra hjärtan,
de späda, som vi ska ge livet -
de sova och drömma om våren,
då kärlekens liv blir dem givet.
Och därför bo undran och oro
i våra hjärtan och sköten,
och därför drömma vi båda
om jublande kärleksmöten.
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

3. De sova i våra drömmar,
de visor, som vi ska sjunga,
när våra små barn ska sova
i leende drömmar unga. -
Du kära, en gång ska du minnas
den sången som nu förklungit -
när våra små barn blivit stora
och själva sin kärlek sjungit!
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

En spelmans visa

1. Jag sjunger hi och jag sjunger hej,
nu blomma blåa förgätmigej,
nu susa sommarens vindar!
Nu ryker granen, nu doftar pors,
och Näcken spelar i vildan fors,
nu sjunga alla gröna lindar.
Jag sjunger hi och jag sjunger hej
och aldrig jag sörja månde, nej!
En speleman han sjunger han,
om vår, om vår, om vår, om vår på jorden.

2. Jag sjunger hi och jag sjunger hej,
en har väl allt en kan önska sej,
när en så ljuvligt kan drömma.
När felan klingar en munter sväng,
då dansa älvor på grönan äng,
då kan jag hela världen glömma.
Jag sjunger hi...

3. Jag sjunger hi och jag sjunger hej,
jag sjunger sorgerna bort från mej,
jag skrattar åt all världens vånda.
Min fagra tärna, hon står på bår,
hon var så vacker, hon dog i vår,
hon dog när bröllop skulle stånda.
Jag sjunger hi...

En gammal lek

1. Och linden bär löv och löven falla av
och jorden bär alla gröna skogar.
Vi lekte en lek, en gammal, gammal lek,
vi lekte den i alla våra dagar.
Och se vad jag fått uti min hand,
och se, vad jag fått att föra!
En liten flicka så fager och grann,
så nätter uti sina kläder.
Jag håller dig så kär,
jag stiger dig så när.
Jag törs inte säga hur vacker du är,
jag låter dig stå för en annan.

2. Och linden bär löv och löven falla av
och jorden bär alla gröna skogar.
I herrar, det var min hjärtanskär,
hon lekte med mitt hjärta grymma lekar.
De lyste som guld hennes ljuvliga ord,
när vi lekte och viskade kärligt.
Men trollguld faller som vissnade löv,
och så föllo vi båda från varandra.
Jag håller dig så kär...

3. Och linden bär löv och löven falla av,
och jorden bär alla gröna skogar.
Nu leder min väg i natten in,
I herrar, den stora, tysta natten.
De unga, de sörja för alls ingen sorg
och fröjdas för alls ingen glädje.
De dåras av trollenas guldröda mull
och leka så farliga lekar.
Jag håller dig så kär...