Morgonbad i strandruinen

1. Hej, min skjorta hissas muntert 
på en brusten kolonnad 
av en strandruin, som fordom 
var ett romerskt kejsarbad! 
Långt på havets dimblå linje, 
som ett fartyg på en fris, 
gungar Capri vinlövsriggat, 
seglande till paradis.

2. Och på andra sidan golfen, 
tungsint som ett tjudrat ök, 
står Vesuvius och frustar 
boll på boll av sorgsen rök. 
Men bland blommor och bland ödlor, 
granna som smaragd och vin, 
dansar jag barbariskt naken 
i en kejserlig ruin. 

3. Hej, nu dansar jag till randen 
av en mossig marmorhall, 
tar ett språng och tumlar rusig 
ned i spegeln av kristall! 
Hejsan, lekande delfiner, 
låt oss hålla lustigt lag! 
Humrar, borrar, djuphavsfiskar — 
ta emot mej, här är jag! 

4. Ut på svala golfen styr jag. 
Med en våg till huvudgärd 
lägger jag mej lat på ryggen 
i en morgonklarnad värld. 
Skimrande latinska segel 
blinkar över havets rand. 
Och jag hälsar sol och himmel 
hänryckt med min sträckta hand.

Vårhymn

 

1. Jag vet ej vad jag tackar för, 
jag vet ej vad det är 
som gör mej denna sorgsna jord 
så obeskrivligt kär. 
Nu strömmar våren ned ur skyn 
med sånger, doft och ljus. 
Det lyser blitt kring varje liv 
som i ett fadershus. 

2. Jag famnar dig, du goda värld, 
som vaknar ung och vän! 
Vad mäktar alla mörka år 
mot detta gyllne sken! 
Jag vet ej vad jag tackar för 
och vet ej heller vem. 
Men jag är obeskrivligt glad 
att jorden blev mitt hem.

Vem kan längre hålla vakt

1. Vem kan längre hålla vakt
emot allt som stormar?
Låt oss hålla husandakt
medan världen gormar.

2. Världen har en väldig makt,
den vill slå ihjäl en.
Låt oss hålla husandakt,
det är bra för själen.


3. Mänskofruktan hyser jag,
hjälp mig, käre Herre!
Hjälp mig både natt och dag,
att det ej blir värre!

4. Är jag till förtvivlan bragt,
är jag trött till döden,
låt oss hålla husandakt,
ty det lindrar nöden.

Är jag intill döden trött

1. Är jag intill döden trött,

ganska trött,

mycket trött,

sjuk och trött och ledsen.

Långt var vägen, som jag nött,

ingen liten vän jag mött.

Jag är trött,

ganska trött,

sjuk och trött och ledsen.

2. Säg, var hålls min lille vän,

rare vän,

ende vän

i den vida världen?

Hjärtat har jag hårt i bänn.

Kommer, kommer du igen

lille vän,

rare vän

i den vida världen?

3. Kom och hjälp mig för Guds skull,

för min skull,

för din skull,

du, som ensam kan det!

Världen är av sorger full,

allt som glimmar är ej gull.

För Guds skull,

för min skull,

hjälp mig, du som kan det!