Årstiderna

1. Uti den vackra våren 
smalt drivan innan kort. 
Gud tog den frusna tåren 
från jordens öga bort. 
Och allt var ljust och soligt, 
och lärkan sjöng så glad, 
och barnen hade roligt 
allt ibland löv och blad. 

2. Sen kommo sommarns dagar, 
då ängen fick sin skrud 
med gräs i gröna hagar, 
och jorden kläddes brud. 
Då rodde vi till skären, 
då sprungo vi i skog, 
då plockade vi bären, 
och roligt var det nog. 

3. Sen blev det mörkt om hösten 
och stormade på hav, 
och stum blev fåglarösten, 
och blomstren föllo av. 
Det tröskades på logen, 
tills skörden var förbi. 
Bland lingonen i skogen 
så roligt hade vi. 

4. Så kom den kulna vinter 
med fästningar i snön, 
när skidan lustigt slinter, 
och bjällran klingar skön. 
Och brasan brann förtroligt 
på varma stugans härd, 
och barnen hade roligt 
också i vinterns värld. 

5. Och sen, när drivan gråter 
- blott du är from och nöjd - 
så kommer våren åter 
med nya lekars fröjd. 
Var årstid har sin trevnad,
vi prisa Gud var dag. 
Och så förgår vår levnad 
allt efter Guds behag.

Årstiderna

1. Om våren, om våren, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då locka vi gullvivor och sippor, vita, blå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

2. Om sommarn, om sommarn, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då ro vi ut på viken, där vågorna de slå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

3. Om hösten, om hösten, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då få vi plocka äpplen och plommon, gula, blå,
och så i svänga om och runt i ringen gå.

4. Om vintern, om vintern, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Båd´ skridsko och skida vi då få pröva på,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.