Sov, du stormiga hjärta, sov

1. Sov, du stormiga hjärta, sov,
sov i mitt lugna sköte!
Tyst omkring dig är skogens hov,
eken susar Guds allmakts lov.
Sov i mitt sköte,
dagen till möte!
Gud allena är ljus,
men världen är natt.

2. Sov som förr vid din moders barm,
sov på din fallna krona!
Höghet kyler, och guld gör arm,
kärlek ensam är rik och varm.
Sov på din krona!
Gud kan försona.
Gud allena är ren, 
men vi gå i synd.

3. Sveriges rike är nu min famn:
sov i ditt kungarike!
Hat går vilse, men tro ger hamn,
sov välsignad i Herrens namn!
Sov till Guds rike!
Sorgerna vike!
Gud allena är hög, 
men vi äro stoft.

Det skönaste landet är landet i norr

1. Det skönaste landet är landet i norr,
där åkern ger vika för skogen,
där marken är stenig och karg och torr,
ej rörd av spaden och plogen,
där väldiga furor med mossig bark
mot himlen trotsande sträva,
och högt över tigande ödemark
bland skyarna örnar sväva.

2. Det skönaste landet är skogarnas land,
som evigt i tystnad drömmer.
Det binder vårt hjärta med längtans band,
som ingen sliter och glömmer.
Det lockar, det drager så tyst till sig
med eggande gåtfull tjusning -
där viskar på villande vildmarksstig
en trollsång i trädens susning.

3. Du irrande, husvilla tankars bo,
du ensamma drömmars rike,
du nordens ändlösa vildmarksro,
din skönhet är utan like.
Det skönaste, käraste land jag vet
är skogarnas land, det vida,
i kärv och storvulen enslighet,
där ofödda sånger bida.

Jag vet mej så fager en örtagård

1. Jag vet mej så fager en örtagård,
en örtagård,
så full av blommor och rosor den står
//: om sommaren ://


2. En klostergård liknar den, stilla och fin,
så stilla och fin,
med blommande fruktträd och rankande vin
//: om sommaren ://


3. Där inne sjunger en näktergal,
en näktergal,
där växer en ros med en doft så sval
//: om sommaren ://


4. Den sommarsång som för er jag nu kvad,
för er jag nu kvad,
är om den jungfru som gör mej så glad
//: om sommaren ://