Elvira Madigan

1. Sorgeliga saker hända
än i våra dar minsann.
//: Sorgeligast är dock denna
om Elvira Madigan ://

2. Vacker var hon som en ängel,
ögon blå och kinder röd´,
//: smärt om livet som en stängel,
men hon fick en grymmer död ://

3. När hon dansade på lina
likt en liten lärka glad,
//: hördes bifallsropen vina
ifrån fyllda bänkars rad ://

4. Så kom greve, löjtnant Sparre,
vacker var han, utav börd,
//: ögon lyste, hjärtat darra´,
och hans kärleksbön blev hörd ://

5. Greve Sparre, han var gifter,
barn och maka hade han,
//: och från dessa då han rymde
med Elvira Madigan ://

6. Så till Danmark styrdes färden,
men det tog ett sorgligt slut,
//: ty långt ut i vida världen
längta´ de att slå sig ut ://

7. Det tog slut på deras pengar -
ingenting att leva av!
//: För att undgå ödet stränga
taga de sin ro i grav ://

8. Så pistolen greven lade
i sin hand och sikte tog.
//: Skottet träffa´ Elviras hjärta,
knappt hon andas, förr´n hon dog ://

9. Ack, hör nu, ni ungdomsglada,
som så sällan ser er för,
//: att ni ej i blod få bada
ock en gång, förrän ni dör ://