Morgon (Här är stigen, här går färden)

Här är stigen, här går färden
friare och högre än eljest i världen
under den eviga solens brand.
Liksom ett hav av mörka stammar,
ås vid ås som stela kammar,
rullar emot dig i ändlös storhet
Sverige, Sverige, ditt fosterland.
Se, jag ser hur skenet rullar
över det öde havets kullar,
tänder skummet i morgonbrand
och som glöden flammande stiger
över havet, som ännu tiger.
O, jag anar en jublets morgon,
Sverige, Sverige, mitt fosterland!

Flamma stolt mot dunkla skyar

1. Flamma stolt mot dunkla skyar, 
likt en glimt av sommarens sol 
över Sveriges skogar, berg och byar, 
över vatten av viol. 
Du som sjunger, när du bredes, 
som vår gamla lyckas tolk: 
Solen lyser! Solen lyser! 
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk. 

2. Flamma högt, vårt kärlekstecken, 
värm oss, när det blåser kallt! 
Stråla ur de blåa vecken, 
kärlek mera stark än allt! 
Sveriges flagga, Sveriges ära, 
fornklenod och framtidstolk. 
Gud är med oss, Gud är med oss! 
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

Himlen hänger stjärnsvart

1. Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på.
Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
Lusseknektar vandrande kring husen!

2. De vandra kring med stjärnljus, de vandra kring med bloss,
med masker och med narrspel, en jublande tross.
De bulta hårt på rutorna så isen går loss,
de buga sig, de bjuda sig till gästning hos oss.
De vandra kring med visor som jubla och tralla,
så backarna och skogarna de skalla!