I villande skogen

1. //: I villande skogen 
jag vallar min hjord ://
han följer mig så huld och trogen, 
han fattar mitt ord
allt om vännen min. 


 2. //: Och skogen, den friska, 
är tystnadens famn ://
men höga furorna de viska 
ett älskeligt namn: 
det är vännen min. 


 3. //: Du genljud, som skallar 
mot klippornas höjd ://
bär högt utöver skogens tallar 
min sång här i fröjd 
allt om vännen min! 


 4. //: Och bäck, du som hoppar 
dit neder i dal ://
smyg fort emellan gräs och knoppar 
med kärlekens tal 
allt till vännen min! 


 5. //: En gång nog han kommer 
och hämtar sin brud ://
då skall jag dansa om i blommor 
och liljevit skrud 
allt med vännen min.

Värmlandsvisan

1. Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder
Ja, komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag, att aldrig jag mig ångrar.

2. I Värmeland är lustigt att leva och bo,
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

3. I Värmeland - ja, där vill jag bygga och bo
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång
- vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

Å jänta å ja

1. Å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt uppå landavägen, å ja,
å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt uppå landavägen.
Där mötte ho mej en möra så klar,
då sola ho sken på himmelen så rar,
å vacker som ljusan dagen ho var.
Mitt hjärte, vart tog dä´ vägen?

2. Å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt på missommersvaka, å ja,
å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt på missommersvaka.
Där råka vi varann mä fräsande fröjd,
å allri ja nånstin känt mej så nöjd,
ja kasta mina ben i himmelens höjd
och hoppa över alle taka.

3. Å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt uti gröna lunden, å ja,
å jänta å ja,
å jänta å ja,
allt uti gröna lunden.
Där stal jag mej en köss så rosenderöd
å talte om för henne hela min nöd
å frågte om ho ville dela mitt bröd,
och ho svara ja på stunden.


4. Å jänta å ja', 
å jänta å ja' 
allt i Ransäters körka, å ja', 
å jänta å ja', 
å jänta å ja' 
allt i Ransäters körka. 
Där stodo vi då vid altaret just 
å lovade tro i nö å i lust 
å allt intill livets sistaste pust 
så troget varandra dörka.