Sångarhyllning

Tag vår sångarhyllning i klingande toner:
Hurra, hurra, hurra! 

Fröken Kissekatt och herr Max von Tax

1. Fröken Kissekatt
på staketet satt,
tvätta´ sina fina tassar,
då hon fick se Max,
herr Vovov von Tax,
där han sej i solen gassar.

2. "Mjau", sa Kissekatt,
spela´ Max ett spratt,
honom upp ur sömnen väckte.
Max blev mäkta vred,
tittade på sned,
murrande han på sej sträckte.

3. "Vovov, Kissekatt,
det jag säger, att
kan man ej få fred att sova,
blir här annan dans.
Akta du din svans,
här ska dansas, vill jag lova."

4. Upp sprang Vovov Max.
Kissekatt han strax
i den långa svansen nappa´.
Kissan var ej sen,
över stock och sten
upp i närmsta träd hon schappa´.

5. Fröken Kissekatt
högt i trädet satt,
spann och plirade och svansa´:
"Mjau, du lille Max,
mjau, du lurifax,
mjau, du får nog ensam dansa!"

Till grönskande skogen en sommardag

1. Till grönskande skogen en sommardag,
till blommor och fågelsång längtar jag.
Jag längtar att ligga vid klarblå sjö
och andas in doften av nyfällt hö
//: och glömma all vardagens bråk och besvär,
endast minnas hur härligt dock livet är ://

2. Till vitprydda skogen en vinterdag,
till mäktiga furorna längtar jag.
Jag längtar till färd uppå isklädd sjö,
till skidornas glid över skarig snö
//: och glömma att vintern kan vara så lång,
endast minnas att sommar det blir en gång ://

Nej se det snöar

1. Nej, se det snöar,
nej, se det snöar,
det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter,
nu blir det vinter
som vi har önskat, hurra!
Då tar vi kälkarna fram
och vantarna på,
och sen vi åker i backen,
hej, vad det ska gå!

2. Och fram med skidan,
och fram med skidan
och sen på backarna opp.
Vi står på näsan,
vi står på näsan
ibland när vi gör ett hopp.
Men inte lipar vi, nej,
det gör ingenting
om man i drivan den mjuka
ett tag rullar kring.

3. Och isen ligger,
och isen ligger
liksom en spegel så klar
och snabbt som vinden,
och snabbt som vinden
på skridsko fram då vi far.
Vi sätter rovor ibland
och slår ytterskär.
Hurra för vintern, för vintern
är äntligen här!

En vintervisa

1. Hurra, hurra!
Det här var riktigt bra!
Nu har vi vintern här igen,
välkommen hit, du gamle vän
Hurra, hurra!
Vi kälkarna ska ta.

2. Kom opp, kom opp!
Vi står på backens topp.
Spänn skidan på, när allt är klart
så rutschar vi iväg med fart.
Se opp, se opp!
Här kommer det ett hopp!

3. Se där, se där!
Det is på bäcken är!
Om vi är snälla tänker jag
att vi får skridskolov idag,
och då jag lär
mej åka ytterskär.

4. I kind så vasst
sej biter kölden fast.
Men barn som springer fryser ej,
ett snöbollskrig att värma sej
med hast, med hast
de tar på nästa rast.

Svampvisa

1. Kom med, nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp!
Tag korg och kniv, vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp, ska plocka svamp.
Det är så roligt i skogen gå,
i skogen gå, i skogen gå,
och leta rätt på de svampar små,
svampar små.

2. Karl Johan står där så kort och tjock,
så kort och tjock, så kort och tjock,
med mörkbrun hätta och snövit rock,
och snövit rock, och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp och champinjon,
och champinjon, och champinjon
och fjällskivling, stolt som en hög baron,
hög baron.

3. Där har vi taggsvamp och kantarell,
och kantarell, och kantarell,
och flugsvamp, nej, han är inte snäll,
är inte snäll, är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått,
vi fulla fått, vi fulla fått,
nu lagar vi oss nåt riktigt gott,
riktigt gott.

En vandringslåt

1. Nu grönskar det i backarna
och sol på himlen står
och sticker oss i nackarna
och säger: det är vår!
Nu redes blomstersängarna
och lärkan står i skyn
och drillar över ängarna
och björkens grönska lyser,
ja lyser
//: i skogens mörka bryn ://

2. Nu vandrar vi på stigarna
och vägen blir ej lång,
vi är ju inte tigarna,
vi stämmer upp vår sång.
Den klingar över fjällarna
och klingar över dal,
den svarar oss från hällarna
och ljuder som ett eko,
ett eko
//: i skogens pelarsal ://

Den vresige Lasse

1. Lasse hade fått en smörgås så stor,
smörgås så stor.
Lisa fråga´: "har du fått den där av mor?"
(vresigt): "Ja, de´ har ja´!" sa Lasse.

2. Lasse hade fått en trirolig hatt,
trirolig hatt.
"Är det skinnet av er gamla röda katt?"
"Ja, de´ är de´!" sa Lasse.

3. Lasse hade fått en rock som var gul,
rock som var gul.
Lisa sa: "den rocken är för fasligt ful".
"Ja, de´ är han!" sa Lasse.

4. Lasse hade fått en väst som var grön,
väst som varn grön.
Lisa sa: "blöt inte ner dej nu vid sjön!"
"Jo, de´ ska ja´!" sa Lasse.

5. Lasse hade strumpor vita och blå,
vita och blå.
Lisa sa: "dom där törs inte du ta å´!"
"Jo, de´törs ja´!", sa Lasse.

6. Lasse låg på rygg och solade sej,
solade sej.
Lisa sa: "kom hit och ta en sväng med mej!"
"Ja´ vill inte", sa Lasse.

7. Lasse var så tjurig, vresig och stum,
vresig och stum.
Lisa sa: "den pojken, han är rysligt dum."
"Ja, de´ är ja´!" sa Lasse.

En liten tomtegubbe satt en gång

1. En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva.
Han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös
och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös
och han nös,
stackars gubben hade snuva.

2. Men tomtegumman sade: "Vad står på?"
Du skrämmer både mej och katten,
till doktor Mullvad ska du genast gå,
så att vi kan få ro till natten.
Gör dej fin,
gubben min,
(atschi, atschi, atschi, prosit!)
Gör dej fin,
gubben min,
och ta på dej söndagshatten!"

3. Och gubben gick till doktor Mullvad in,
som bodde under björkestubben,
och doktorn laga´ genast medicin,
som han tog fram ur källarskrubben.
"Hoppsansa,
nu blir jag bra!
(atschi, atschi, atschi, prosit!)
Hoppsansa,
nu blir jag bra,
det nös jag på", sa tomtegubben.

Ett gammalt fult och elakt troll

1. Ett gammalt fult och elakt troll
det var en gång,
som kom till detta landet i en
luftballong.
Det lade sej i Småland
med huvudet på Åland,
och fötterna de var i samma stund
i Lund.

2. Och hos det gamla trollet var
en trollmadam.
En näsa hade hon som hela
Amsterdam.
Hon lagade till maten
och lade upp på faten
en kaka utav sand
så stor som Svealand.

3. Och hos det gamla trollet var
en gammal katt
som var så stor, så stor som hela
Kattegatt.
Långt bort i Yokohama
man hörde hur han jama´
och svansen var så rund som hela
Öresund.

4. Så är den korta sagan slut
för denna gång,
ty trollen redan gett sej av
i sin ballong.
Nu är de nog vid polen,
ja, kanske mitt i solen,
och kära vän,
de kommer aldrig mer igen.