Vaggvisa

1. Inte sörjer jag för barnen de ä´ små,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala,
somma börja krypa, andra börja gå,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala.
Hustru min är snäller.
Fastän barnet gnäller,
när det sen blir kväller,
slumra alla sött.

2. Inte sörjer jag, för kassan är så tom,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala,
inte rår jag för att påven bor i Rom,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala.
Han har många pengar,
feta, lata drängar,
som i mjuka sängar
slumra in så sött.

3. Inte sörjer jag, för ängen bliver grön,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala,
där är gräset mjukt och lilla blomman skön,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala.
Där ska vi spatsera,
jag och barnen flera,
där ska vi regera,
sedan slumra sött.

4. Inte sörjer jag, för visan ej är lång,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala.
Barnet sjunger väl en längre någon gång,
hopp fallerallalera, fallalleralleralala.
Sen jag livets grader
genomgått så glader,
vill jag be Gud Fader
att få slumra sött.

Lilla Charles sov sött i frid

1. Lilla Charles, sov sött i frid,
du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö;
bäst man andas, skall man dö
och bli mull tillbaka.

2. En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla sig i vågen.
Bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
strax han intet såg´en.


3. Så är med vår livstid fatt,
och så försvinna åren;
bäst man andas gott och glatt,
så ligger man på båren.
Lilla Charles skall tänka så,
när han ser de blommor små,
som bepryda våren.

4. Sove lulla, lilla vän!
Din välgång skall oss gläda.
När du vaknar, sku vi se´n
dig klippa häst och släda;
se´n små hus av kort, lull lull,
sku vi bygga, blåsa kull
och små visor kväda.


5. Mamma har åt barnet här
små guldskor och guldkappa;
och om Charles beskedlig är,
så kommer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger …
Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa!

Ute blåser sommarvind

1. Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.


2. Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan vide, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.


3. Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen,
uppå golvet skall hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara,
där skall barnet vara.


4. Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand' land,
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden,
skor med granna smiden.


5. Lilla gula gåsen ung,
len liksom en silkespung,
ror med modern sin i säv,
pillar vingen med sin näv,
vallherden vilar
vid sitt horn och pilar.


6. Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len,
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få,
han skall bli bunden
i den gröna lunden.


7. Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
"Lilla barn, kom hit i kväll,
dig vill jag lova
under guldås sova."


8. Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte och sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förgöra,
som vill barnet röra.


9. Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp,
virkar sen åt ungersven
kappan blå, och får igen
fästring och spänne
och gullspann på änne.