Här är polisen som mitt i gatan står

Fyra små grisar

När trollmor har lagt de elva små trollen

Mörker är brist på ljus

Höstens vår

1. Nu är den stolta vår utsprungen,

den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

2. Nu äro alla drömbarn döda
som fötts ur vårens sköra lek —
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och viska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

3. Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och vila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

4. Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder vina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden räds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
 

Joachim uti Nasaret

VISA PÅ MORSMÄSS

Joachim uti Nasaret

hade en hustru, a Anna!

Böj din panna, böj din panna

när du henne sett!

Joachim var en genomärliger man,

frun lika ärliger också som han,

hustru Anna, hustru Anna

många hjärtan vann!

Joachim och hans kära fru

fick så en dotter, Maria!

Låt oss fira, låt oss fira

hennes födsel nu!

Dottern hon blev en dag vår Frälsares mor,

tänk att vår Herre blev vår köttslige bror!

O Maria, o Maria,

vad Guds nåd är stor!