Putin är en pajas nu

Vid det ryska "valet" den 17 mars 2024:

(mel: "SJ SJ gamle vän") 

1. Putin är en pajas nu,

när kulissen går itu,

kritvit med en knallröd nos

och kind av pulvermos.

2. Putin är ett dåligt skämt,

vinner gör han ändå jämt,

åtti, åttisju procent,

nej, inget nytt har hänt.

3. Yulia Navalnaya

vore någonting att ha!

Andra kandidater med

om de fick va' i fred.

4. Men förgiftning, fängelse

måste de ju räkna me'

om de inte ser exil

som riktigt värdig stil.

5. Putin är så himla feg

att han inte tar ett steg

mot en sann demokrati

där pressen får va' fri.

6. Putin är en skum figur,

ränderna går aldrig ur,

gammal KGB-agent

tror ingenting har hänt.

7. Nu ska Rysslands storhetstid

bli en stalinistisk frid

efter fosterländska krig

med rustning vämjelig.

8. Fan ta sina egna nu,

clownnäsan är för sju,

stor som attan, rädisröd 

med smak av pest och död.

9. Putin, Putin, gamle dräng,

du ska se att du får däng

innan du går upp i rök 

vid något kuppförsök.

Carl-Bertil Agnestigs 100-årsdag: Adventstid

Samefolkets sång

1. Nordvart genom Karlavagnen 

ser du Samelandet skymta: 

fjäll bak fjäll i fjärran blåna, 

sjöar sträcka sig vid sjöar, 

bergens branter, fjällens toppar 

höja sig mot själva himlen, 

bäckar brusa, skogar susa, 

tvärbrant stupa stålgrå uddar 

strävande mot stormigt hav. 

2. Frosten härjar här om vintern, 

yrsnön vräks av vilda vindar, 

ändock älskar sameätten 

denna jord av allt sitt hjärta: 

Månens ljus en färdman fägnar, 

flygga norrskensflammor fladdra, 

klövknäpp, rengrymt hörs bland snåren, 

ut på insjön, över slätten, 

slamrar släden vägen fram. 

3. Och när sommarns sol förgyller 

skogen, havet, havets stränder, 

guldomglänsta fiskefartyg 

vaggas utav vattnets vågor, 

gullhamn får var vattenfågel, 

strömmarna som silver glittra, 

åror blänka, stakar blixtra, 

under sång ses männen styra 

utför eda, fors och fall. 

4. Lapplands släkte, sameätten, 

obräckt har sen mäktat utstå

mördartjuder, slemma köpmän, 

sluga skattekrävarskaror. 

Hell, var hälsat, sega släkte! 

Hell dig fridens rot och fäste! 

Krigisk fejd har aldrig flammat, 

aldrig spilldes brödrablodet 

ibland Lapplands lugna ätt. 

5. Våra fäder övervunno 

vrånga våldsmän fordomtima, 

bröder låt oss likaledes 

strida segt emot förtrycket! 

Solens söners starka släkte! 

Dig kan ingen ovän kuva, 

blott ditt väna språk du vårdar, 

minnes forntidsfädrens maning: 

Sameland åt samerna!

Harpolekaren och hans son

1. Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.

2. Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.

3. Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Mörknad himmels stjärnebloss
blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!

4. Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!

5. Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.