Du lilla solsken som tittar in

Jag ska sjunga en liten stump (Katten och svansen)

Jag ska sjunga en liten stump
om denna lilla katten.
Han skulle springa efter sin svans,
men han fick inte fatt den.
Katten sprang,
svansen slang,
katten sprang och svansen slang.
Denna visa är inte lång,
vi ska sjunga den än en gång!

Alt. melodi och textvariant:

Ro, ro, barnet

Ro, ro, barnet,
katten hänger i garnet,
ro, ro, lilla barn,
katten hänger i mammas garn.

När jag sist gick ut att vandra

 


1. När jag sist gick ut att vandra, 
mötte jag bland många andra 
först en herre, stolt och tvär, 
han spatserade så här: 
hm hm hm, hm hm hm, 
hm hm hm, å hm hm hm. 

2. När jag sist gick ut att vandra 
mötte jag bland många andra 
sen en dam, så nätt och fin, 
trippa fram med vänlig min: 
tra la la, tra la la, 
tra la la å tra la la. 

3. När jag sist gick ut att vandra, 
mötte jag bland många andra 
liten jänta, kvick och nätt, 
kasta boll på detta sätt: 
tra la la, tra la la, 
tra la la å tra la la. 

4. När jag sist gick ut att vandra, 
mötte jag bland många andra 
en soldat, som gick >>takt tu>>, 
solbränd rakt som en hindu: 
takt å tu, takt å tu, 
takt å tu å takt å tu. 

5. När jag sist gick ut att vandra, 
mötte jag bland många andra 
en trumpetare till häst, 
ut han red som till en fest: 
tro tro tro, tro tro tro, 
tro tro tro å tro tro tro. 

6. När jag sist gick ut att vandra, 
mötte jag bland många andra 
min kusin från Härnösand, 
hem vi gick då hand i hand: 
tra la la, tra la la, 
tra la la å tra la la.

Vi komma, vi komma

1. Vi komma, vi komma
från Pepparkakeland.
På vägen vi vandra
tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna
vi äro alla tre,
korinter till ögon
och hattarna på sne´.

2. Tre gubbar, tre gubbar
från Pepparkakeland,
till julen, till julen
vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken
vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från
vår pepparkakegris.

Nu så är det jul igen

1. Nu så är det jul igen, jultomten myser,
julegran och klappar han skickar så snäll.
In i minsta koja nu juljusen lyser,
alla är så glada på julaftons kväll.

2. Kära jul, välkommen, välkommen till jorden!
Nu den långa hösten är slut för i år.
Med dej kommer snön och den lyser upp Norden,
sen så får vi påska, och så blir det vår.

3. Och så kommer sommarn, då grönt är i skogen,
smultronen, de rodnar och åkern blir gul.
Men i höst, då skörden är inkörd på logen,
då vi önskar åter: ack, vore det jul!

Majas visa

1. När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa Mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

2. Sjön glittrade som silver
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan, kvick och munter,
just hit med våren kom.

3. Gullivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag.
Då blev jag döpt till Maja,
för Lillan, det var jag.

4. Och därför, säger Mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Årstiderna

1. Om våren, om våren, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då locka vi gullvivor och sippor, vita, blå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

2. Om sommarn, om sommarn, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då ro vi ut på viken, där vågorna de slå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

3. Om hösten, om hösten, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då få vi plocka äpplen och plommon, gula, blå,
och så i svänga om och runt i ringen gå.

4. Om vintern, om vintern, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Båd´ skridsko och skida vi då få pröva på,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

Marschlek

1. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
först en herre, stolt och tvär,
han spatserade så här:
hm hm hm,
hm hm hm,
hm hm hm,
å hm hm hm.

2. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
sen en dam, så nätt och fin,
trippa´ fram med vänlig min:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

3. När jag sist gick ut att vandra
mötte jag bland många andra
liten jänta, kvick och nätt,
kasta boll på detta sätt:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

4. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en soldat som gick "takt tu",
solbränd rakt som en hindu:
takt å tu, takt å tu,
takt å tu å takt å tu.

5. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en trumpetare till häst,
ut han red som till en fest:
tro tro tro, tro tro tro,
tro tro tro å tro tro tro.

6. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
min kusin från Härnösand,
hem vi gick då hand i hand:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

Baka baka kaka

1. Baka baka kaka!
Vem ska kakan smaka?
Det ska far och det ska mor,
lillasyster, storebror.
Ska det bli till flera
får vi baka mera.

2. Mjöla, mjöla, pricka,
kakan i ugnen sticka.
Låt oss baka kakan stor!
Mamma säger att hon tror,
liten sparv behöver
smulor som blir över.

Ekorrn satt i granen

1. Ekorrn satt i granen, 
skulle skala kottar,
fick han höra barnen,
då fick han så bråttom.
Hoppa´ han på tallegren,
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen.

2. Sprang han hem till mamma
på den gröna ängen,
fick han med det samma
krypa ner i sängen.
Beska piller fick han då,
plåster på sin lilla tå
och ett stort bandage om svansen.

Så skön är ej i klippors skygd (Lundaslätten)

1. Så skön är ej i klippors skygd
en fjärd med solsken på,
som Sveriges gröna Lundabygd,
när ax i blomma stå,
när lätt för aftonvindens fläkt
den vida slätten gungar täckt
och näktergalen slår
sin drill i nordens vår.

2. Hit längtar friden till sitt bo
från livets vilda lek;
här lägger stormen sig till ro
i lummig bok och ek.
Kastanjen skuggar vandrarns stig
och smidig murgrön flätar sig
med ros och blommig hägg
kring trevna hyddans vägg.

3. Det öga, som har sett sig trött
på nordens ödemark,
det vilar ljuvt, av odling mött,
på kullar, fält och park.
När sakta mullrar långt ifrån
ett sömnlöst världshavs tunga dån,
ler Sundets silverband
vid horisontens rand.

4. Som öar ur ett ändlöst hav
stå vita gårdar fram;
mot himlen tecknas tornen av
vid gula vägars damm.
Högtidlig som en bautasten,
på åtta seklers gravar re´n,
står mäktig dômen kvar
från forna jättedar.

Fågeln sitter i päronträd

Fågeln sitter i päronträd,
sjunger så vackra visor:
"Kära mor, ge barnen bröd
och lite stryk av riset."
"Lilla fågel, sjung inte så,
barnen blir nog snälla ändå,
sjung en annan visa."

Sockerbagaren

1. En sockerbagare här bor i staden,
han bakar kakor mest hela dagen.
Han bakar stora, han bakar små,
han bakar några med socker på.

2. Och i hans fönster hänga julgranssaker
och hästar, grisar och pepparkakor.
Och är du snäller, så kan du få,
men är du stygger, så får du gå!

Vart ska du gå, min lilla flicka?

"Vart ska du gå, min lilla flicka?"
"Jo, jag ska gå och hämta dricka!"
"Åt vem då, du lilla tärna?"
"Åt vår get som heter Stjärna!"
//: "Får jag följa med? Får jag följa med?"
"Ja, det får du gärna!" ://

Blåsippan

1. Blåsippan ute i backarna står,
niger och säjer att nu är det vår.
Barnen de plockar små sipporna glatt,
rusar sen hem under rop och skratt.

2. "Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna står
har varken skor eller strumpor på."

3. Mor i stugan, hon säger så:
"Blåsippor aldrig snuva kan få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar", säger mor.

Ej med stora later

Mel. av Olof Holmberg:

Mel. av Alice Tegnér:


1. Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord.
Nej, med handen vid plogen
och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt arbetsbord.

2. Fosterlandet blir vad du gör det till -
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du som bebor det,
av din gärning beror det;
fosterlandet blir vad du tror och vill.

3. Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden när drivan smalt.
Och i sommarkvällsljuset
rodnar rågen vid suset
av den svenska furan som hägnar allt.

4. Snöland, solland, lyssna: kring skär och strand
sorla tusen böljor som kölden band.
Tusen vaknande unga
viljor verka och sjunga,
och det röjs, det plöjs i vårt fosterland.

Mors lilla Olle

1. Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
- Bara jag slapp att så ensam här gå.


2. Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka', en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.
- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!


3. Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen, - Se där, smaka på!
Nalle han slukar mest allt vad där är.
- Hör du, jag tror att du tycker om bär.


4. Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
- Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen.

Ute blåser sommarvind

1. Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.


2. Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan vide, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.


3. Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen,
uppå golvet skall hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara,
där skall barnet vara.


4. Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand' land,
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden,
skor med granna smiden.


5. Lilla gula gåsen ung,
len liksom en silkespung,
ror med modern sin i säv,
pillar vingen med sin näv,
vallherden vilar
vid sitt horn och pilar.


6. Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len,
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få,
han skall bli bunden
i den gröna lunden.


7. Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
"Lilla barn, kom hit i kväll,
dig vill jag lova
under guldås sova."


8. Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte och sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förgöra,
som vill barnet röra.


9. Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp,
virkar sen åt ungersven
kappan blå, och får igen
fästring och spänne
och gullspann på änne.

Gläns över sjö och strand

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster;

3. gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom glindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.