Slut på rallarkåren

1. Snart är den blott ett minne 

den gamla rallarkår,
som banor byggt i landet 

i snart etthundra år.
//: Genom stad, över land, 

där en järnväg drages fram,
från Ystad ner i Skåne 

till Torneälvens strand ://

2. Vi jämnat många kullar, 

vi fyllt så mången dal,
fast fort vi kärran rullat, 

var lönen ofta skral.
//: Uti bergschakt och tunnlar 

i hårdaste granit,
där dånar skotten ständigt 

av Nobels dynamit ://

3. Vi sjöng vår rallarvisa 

i takt med släggans slag,
den tiden vill jag prisa, 

då var det friska tag.
//: Och ur minnenas värld 

händer ännu mången gång,
att mången gammal rallare 

drar opp en rallarsång ://

4. Var lördagskväll så gärna 

vi ställde till med dans,
då kom var bygdetärna, 

så många som det fanns.
//: Mången fru minns nog än 

hur hon som flicka ung och varm,
i valsens virvlar fördes 

av kraftig rallararm ://

5. När vi byggt banor färdiga 

tills bygderna tog slut,
till Norrlands öde trakter 

vi sen fick draga ut.
//: Genom lapparnas land 

skulle järnväg dragas fram,
allt opp till Gällivare 

till midnattssolens land ://

6. Men längre upp mot norden, 

där urtidsfjällen stå,
med järn och stål till kärna, 

dit skulle järnväg gå.
//: Genom drivornas land 

fram till Västerhavets strand,
där drogo glada rallare 

Ofotenbanan fram ://

7. Nu är den blott ett minne, 

den gamla rallarkår.
Nu sist på Inlandsbanan 

vi knogat tretti år.
//: Den blev färdig just nu 

1937,
en skål för gamla rallare 

och varje rallarfru ://