Kovan går, kovan går

1. Vad man än vill företa, 
kovan går, kovan går,
om man vill nå't roligt ha, 
kovan går, kovan går. 
Kovan är ej gjord att spara, 
kovan den ska’ rulla bara. 
Kovan kommer, kovan går, 
lycklig den som kovan får! 

2. Vill man sig en fästmö ha,
kovan går, kovan går,
och till hustru henne ta,
kovan går, kovan går. 
Om man sedan skulle vilja 
sig en dag från henne skilja,
kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

3. Vill man ha ett stilla rus, 
kovan går, kovan går. 
Vill man ha ett "Folkets hus",
kovan går, kovan går. 
Vinner man på lotteriet 
och taxeringen får si'et, 
kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

4. Vill man undgå nöd och brist,
kovan går, kovan går. 
Vill en gång man dö till sist,
kovan går, kovan går. 
Först en kova ger man prästen, 
se'n ta björnarna nog resten. 
Kovan kommer, kovan går,
lycklig den som kovan får!

Varför skola mänskor strida

1. Varför skola mänskor strida,
varför skall det flyta blod?
Varför skall så många lida
blott för andras övermod?
//: Friden är och skall väl bli
livets högsta poesi? ://

2. Alla äro vi ju lika
födda utav samma ätt.
Både fattiga och rika
ha vi samma mänskorätt.
//: Varför skall den starke då
så den svage nederslå? ://

3. Varför skilja man från maka
varför taga moders stöd?
Varför skall de små försaka,
blott för kriget daglig bröd?
//: Lägg nu alla vapen ned,
låt oss njuta evig fred! ://

Fia Jansson

1. Känner ni Fia Jansson,
som bor uppå söder?
Hon har förresten två stycken
vindögda bröder.
En av dem heter Hammarlund,
en heter Schröder.
Här ska ni se ett hjärta
som klappar och glöder!

2. Ifrån den allra finaste
adel vi stamma,
aldrig jag ens har vågat sagt:
Jäklar anamma!
Vilken som var min pappa
och vem var min mamma,
det tycker jag förresten
kan göra detsamma.

3. Om sommaren bodde vi i
en fäbod vid Spånga,
där både tjur och oxar
och korna mej stånga´.
Den tiden då var kjolarna
vida och långa,
men sedan ha de krympt,
så att nu är de trånga.

4. Kärleken är i alla fall
alltid det värsta.
En gång i detta livet
jag hade en kär´sta,
det var en stilig karl
ifrån någon affärssta´,
men nu så har han flyttat,
nu bor han vid Märsta.

5. Syster min var så stor
att hon vaktade kritter.
En dag så kom en kärlekskrank
karl med sitt kvitter.
Syster min är förstås inte
vidare vitter,
nu kan hon också sitta,
min själ, där hon sitter.

6. Ack, den som vore drottning
ibland eskimåer,
då skulle med förvåning
jag genast beslå er,
jag skulle gå ikring
uti gröna trikåer
me´ små, små gula prickar på
- tjänare på er!