Si Movitz, vi står du och gråter? (Fredmans epistel n:o 31)

1. Si Movitz, vi står du och gråter 
så blodig och svullen och stinn? 
Dörrn upp, nå välkommen nu åter! 
Si här har du farstun, stig in!
Än leva ju dina patroner; 
förglöm den förtret du har rönt. 
Pong pongtuli pongtuli. Skönt 
du slår dina toner. * * * 

2. Gutår på en halvpart min broder; 
si här tag en sup, räck ut hand. 
Vårt brännvin med guld och klenoder 
förgyller båd' tunga och tand. 
Men har du ej feber? - Vad mera? 
- Då är en sup finkel ej sunt! 
- Pong pongtuli pongtuli. Strunt! 
Er lagom moquera. * * * 

3. Är ögat utslaget? - Åh inte? 
Lät plåstret få sitta, din hund. 
- Minns du hur jag sist dig påminte 
om slagsmålet på gröna Lund? 
- Förstör nu den varma kristallen, 
ge supen, ge hit, eller slåss. 
- Pong pongtuli pongtuli. Tross! 
Jag slår dig i skallen. * * * 

4. Det plägar ens oro ju lätta 
att öppna sitt hjärta en vän; 
sätt på dig peruken, berätta 
varför' du blev sparkad i änd'. 
Kund' du dig då intet försvara, 
men fumla och slogs som en so? 
- Pong pongtuli pongtuli. Jo.
Det skall jag förklara. * * * 

5. Den tjugu och åttonde Juli' 
i år, om jag minns, eller hur'? 
Den dagen var klart, stundom muli' 
med regn ur en blixtrande skur. 
Det var, om jag drar mig till sinnes, 
den tjugu och femte, - Nå säj. 
- Pong pongtuli pongtuli. Nej! 
Nej, ve den som minnes. * * * 

6. Likgott, om en afton jag råka 
en Nymf med ett hängande flor; 
jag börja med henne att språka, 
fick veta precist var hon bor; 
gränd heter - tyst lät mig fundera - 
precist Jöran Helsinges gränd; 
Pong pongtuli pongtuli. Känd, 
jag säger ej mera. * * * 

7. Jag bar just Fiolen på ryggen, 
gick efter och halta och skalv; 
med floret i ögat för myggen 
min skönhet slank in i ett valv. 
Men just i detsamma hon stanna´, 
vips kom där en långbent Drabant; 
Pong pongtuli pongtuli. Sant! 
Han svor och förbanna. * * * 

8. Han ropte: släpp Nymfen; jag släppte, 
och lustigt en örfil fick jag. 
Din hund, knäpp på strängen; jag knäppte;
da Capo, på truten ett slag. 
Emellertid stod han och spjärna 
med handen i kjortel och barm. 
Pong pongtuli pongtuli. Harm
i huvud och hjärna! * * * 

9. Allt måste jag spela och brumma
och gå med Fiolen patrull; 
men hur jag på strängarna tumma, 
sprang qvinten och jag föll omkull. 
Fan far i den blågula draken! 
Ge mig nu en sup eller två. 
Pong pongtuli pongtuli. Nå, 
nu känner du saken. * * * 

10. Min skönhet han straxt sig tillägna, 
birfilare kalla han mig; 
och örfilar hagla och regna 
och smattra som kulor i krig. 
Revange! - han ropte, canalje! 
Där har du för kvinten som sprang! 
Pong pongtuli pongtuli. Klang! 
Tvi sådan Batalje!