söndag 3 november 2024

Alla vi i snömoln gå (Kanske framför oss ändå)

 

 
1. Alla vi i snömoln gå,
famla kring i dimma.
Kanske framför oss ändå
gröna öar simma.
Kanske skall ur kolsvart svall,
ur den kalla välvning,
stiga upp i alla fall
morgon med en skälvning.

2. Se, programblad stormar strö
runt vid vilda tjuten,
röda blad och blå, som snö
fladdrar det kring knuten.
Var och en skall boja ha.
Lär dig bara striden.
Vanefången trivs rätt bra.
Strunt i individen!

3. Fram, gå på! Ack, är du rädd?
Tiden må dig lära,
klä dig i ett lurvigt skägg
och förvildad ära.
Har du inte krigarblod?
Det var rent förbannat!
Saknar du moraliskt mod?
Bättre att du stannat. -

4. "Stannat var?" - Jo, där du var
långt bland stjärnor vita,
där varenda lilja har
ansiktsfärg av krita,
där det ordet social,
som här ständigt dräller,
inte röjs i vindars tal,
ej i månskrift heller.

5. Barnen lärt sig stava det.
Ynglingen att tro det.
Mannen att begrava det -
det är beskt för modet.
Alla vi i stormmoln gå,
famla kring i dimma.
Kanske framför oss ändå
gröna öar simma.

torsdag 31 oktober 2024

Vinterorgel

 


1. Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

2. Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad,
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

3. Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal.
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

4. Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

5. Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

6. Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ton,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

7. Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.

8. En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

9. Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonens vin -

10. till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och säger: "Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land."

lördag 12 oktober 2024

Nu är den dystra höst utbruten



1. Nu är den dystra höst utbruten,
som E. A. Karlfeldt kallar vår.
Nu sloka rosorna vid knuten,
och löjtnantsgapet gulnat slår.
Med paraplyn mot barmen sluten
i storm jag upp i öster går
å Gökplatån bland vissnat kröse,
att söka mig till fädrens röse.

2. Där höjer ibland skumma enar
det sitt fossila gnejsupplag.
Hur ödsligt rossla ej dess stenar
i blåsten en oktoberdag!
En dunkel mysticism förenar
sig med en fläkt av obehag.
Förnuftet bjuder retirera,
men Sångmön för mig fram alltmera.

3. Ja, rosslen på, I gamla fäder,
och sucken i er asatro!
Och du, din uggla eller tjäder,
skrik gärna än en gång: oho!
Grip, martall där, i mina kläder
med klor av Edgar Allan Poe!
Ju mer makabert jag fått smaka,
jag tillfredsställd skall gå tillbaka.

4. Ty sången, är den gudaboren,
vill icke söka konstlad tröst
och dikta hösten om till våren,
nej, är det höst, så är det höst.
Just den å ryggen kalla kåren
en höstskald vårdar vid sitt bröst
och fyller harpan utan fummel
med mull och uggleskrik och kummel.


Denna dikt är en parodi på Erik Axel Karlfeldts dikt Höstens vår ("Nu är den stolta vår utsprungen, /  den vår de svage kalla höst").


lördag 24 augusti 2024

Ännu lever Ukraina

 


Ännu lever Ukraina,
äran åter glöder!
Och vår himmel ses nu skina    
mot oss, systrar, bröder!

Såsom snö i vårsol töar
fienden ska smälta.
Bröder, systrar, vi ska styra
i vårt fria hemland.

Allt vi offrar för att sätta
friheten på tronen,
och vi kallas då med rätta 
för kosacknationen!


Ukrainsk text: Pablo Tjubinskyj, sv övers via engelskan Andreas Holmberg 2022

fredag 7 juni 2024

Cum decore (Sjung med skönhet)

J van den Borros sättning för blandad kör (bara melodin hörs dock):

Samma sång i fyrstämmig enmanskör:
 

Cum decore,
cum amore,
cum splendore,
cum ardore,
cum vigore,
cum calore,
voce cantate melodica.
//: Gaudia mirifica
magnificate in musica ://

Sjung med skönhet 
och med kärlek, 
kolorerat, 
passionerat!
Ja, sjung livligt
och sjung ivrigt, 
sjung med förundran din melodi! 
//: Glädje underbar och rik 
blir än större med musik ://

onsdag 5 juni 2024

Det er et yndigt land


1. Det er et yndigt land, 
det står med brede bøge 
nær salten østerstrand 
nær salten østerstrand. 
Det bugter sig i bakke, dal, 
det hedder gamle Danmark, 
og det er Frejas sal, 
og det er Frejas sal.  

2. Det land endnu er skønt, 
thi blå sig søen bælter, 
og løvet står så grønt 
og løvet står så grønt. 
Og ædle kvinder, skønne mø'r 
og mænd og raske svende 
bebo de danskes øer, 
bebo de danskes øer. 

3. Hil drot og fædreland! 
Hil hver en danneborger, 
som virker, hvad han kan,
som virker, hvad han kan! 
Vort gamle Danmark skal bestå, 
så længe bøgen spejler 
sin top i bølgen blå, 
sin top i bølgen blå.

söndag 17 mars 2024

Putin är en pajas nu

Vid det ryska "valet" den 17 mars 2024:

(mel: "SJ SJ gamle vän") 

1. Putin är en pajas nu,
när kulissen går itu,
kritvit med en knallröd nos
och kind av pulvermos.

2. Putin är ett dåligt skämt,
vinner gör han ändå jämt,
åtti, åttisju procent,
nej, inget nytt har hänt.

3. Yulia Navalnaya
vore någonting att ha!
Andra kandidater med
om de fick va' i fred.

4. Men förgiftning, fängelse
måste de ju räkna me'
om de inte ser exil
som riktigt värdig stil.

5. Putin är så himla feg
att han inte tar ett steg
mot en sann demokrati
där pressen får va' fri.

6. Putin är en skum figur,
ränderna går aldrig ur,
gammal KGB-agent
tror ingenting har hänt.

7. Nu ska Rysslands storhetstid
bli en stalinistisk frid
efter fosterländska krig
med rustning vämjelig.

8. Fan ta sina egna nu,
clownnäsan är för sju,
stor som attan, rädisröd 
med smak av pest och död.

9. Putin, Putin, gamle dräng,
du ska se att du får däng
innan du går upp i rök 
vid något kuppförsök.



tisdag 6 februari 2024

Samefolkets sång


1. Nordvart genom Karlavagnen 
ser du Samelandet skymta: 
fjäll bak fjäll i fjärran blåna, 
sjöar sträcka sig vid sjöar, 
bergens branter, fjällens toppar 
höja sig mot själva himlen, 
bäckar brusa, skogar susa, 
tvärbrant stupa stålgrå uddar 
strävande mot stormigt hav. 

2. Frosten härjar här om vintern, 
yrsnön vräks av vilda vindar, 
ändock älskar sameätten 
denna jord av allt sitt hjärta: 
Månens ljus en färdman fägnar, 
flygga norrskensflammor fladdra, 
klövknäpp, rengrymt hörs bland snåren, 
ut på insjön, över slätten, 
slamrar släden vägen fram. 

3. Och när sommarns sol förgyller 
skogen, havet, havets stränder, 
guldomglänsta fiskefartyg 
vaggas utav vattnets vågor, 
gullhamn får var vattenfågel, 
strömmarna som silver glittra, 
åror blänka, stakar blixtra, 
under sång ses männen styra 
utför eda, fors och fall. 

4. Lapplands släkte, sameätten, 
obräckt har sen mäktat utstå
mördartjuder, slemma köpmän, 
sluga skattekrävarskaror. 
Hell, var hälsat, sega släkte! 
Hell dig fridens rot och fäste! 
Krigisk fejd har aldrig flammat, 
aldrig spilldes brödrablodet 
ibland Lapplands lugna ätt. 

5. Våra fäder övervunno 
vrånga våldsmän fordomtima, 
bröder låt oss likaledes 
strida segt emot förtrycket! 
Solens söners starka släkte! 
Dig kan ingen ovän kuva, 
blott ditt väna språk du vårdar, 
minnes forntidsfädrens maning: 
Sameland åt samerna!

tisdag 9 januari 2024

Harpolekaren och hans son


1. Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.

2. Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.

3. Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Mörknad himmels stjärnebloss
blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!

4. Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!

5. Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.

lördag 18 november 2023

Gud signe Lettlands folk


1. //: Gud signe Lettlands folk,
vårt kära fosterland,
Lettland välsigne du,
välsigne du oss! ://

2. //: Se landets döttrar le,
hör landets söners sång,
led oss i glädjedans,
vårt Lettland stärk! ://

fredag 3 november 2023

När alla helgon tågar in




När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När inte solen lyser mer,
när inte solen lyser mer,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som i din härlighet dej ser.

1. Ännu går vi i de fotspår,
där Guds helgon gått förut.
Men en dag får vi förenas
i en glädje utan slut.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När månen blivit röd som blod,
när månen blivit röd som blod,
Gud, låt mej vara med i den skaran
som av ditt löfte hämtat mod.

2. Några säger att den bönen
bara är helt tomma ord,
men jag väntar på en morgon
med ny himmel och ny jord.

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När alla hör basunens ljud,
när alla hör basunens ljud,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
som ska få bo hos dej, o Gud.

Oh, when the saints go marching in,
oh, when the saints go marching in,
oh Lord, I want to be in that number,
oh when the saints go marching in.