Hemresan

1. Mödan tröttar, Brunte snavar,
sedan solen smög sej ner.
Pigan driver, bjällkon travar,
kråkan flyger i kvarter.
Trasten börjar nu sin sång;
taket syns för första gång.

2. Sömnen trycker, ögonlocken
ville gärna sluta sej.
Ingen skönjer stenen, stocken:
sakta, Brunte, akta dej!
Gällt hörs trastens aftonsång;
knappt syns taket andra gång.

3. Brantast är den sista backen.
Kärran dock, sen jag gått ur
och fått bössan över nacken,
blir så lätt som fågelns bur.
Genom fönstret tindrar ren
hemmets stjärna, ljusets sken.

4. Hundarna på gården skäller
milt och glatt som åt en vän,
fångarna i kärran gnäller,
önskar friheten igen.
Brunte, gnäggande som hin
rusar genom grinden in.

Kung Orre

Kung Orre han skulle till gästabud fara,
han hade ingen mössa (skjorta, byxor, stövlar...)
att på sig taga.
Mössan (skjortan, byxorna, stövlarna...)
hänger på liljegren.
Känner du Jakob i Bulseriben?
För tummelitå,
här dansa de små,
de spela så väl för Kung Orre.

I Spaniens månsken

1. När mina tankar vilja bada
i söderns månsken, fly de till Granada.
Då glömmer jag vår svenska lada
med torvtäckt tak invid sin blåa sjö.
Nu är just en av dessa nätter:
Uti min hand jag ivrigt sätter
ett par små goda kastanjetter,
och vilda visor vill jag kring mej strö.

2. Då sjunker staden ur mitt minne
och Rådmans plank med popplarna därinne.
Då glömmer jag vart streck med linne
ibland syrener på min svenska gård.
Caramba! Med min hand i sida
jag börjar som en orm mej vrida,
och svänger uti cirklar vida
mitt ben, som stramar i sin gyllne bård.

3. Och visan yr och flyr kring munnen,
som vattnet sprutar uti Lejonbrunnen.
Nu är min fosterjord försvunnen.
Jag rasar, raglar, glömsk av allt som hänt.
Gitarrens klang blir mera yster,
och Spaniens dotter är min syster.
Varenda stund hon vill bli kysster
(betecknande för folkets temperament!)

4. Här gnata inga störda grannar!
Caramba! Vild och lycklig jag förbannar.
- - -
Då plötsligt jag i dansen stannar - - -
Bland mörka ögon - blå en blick mej rör.
Jag slutar som en orm mej vrida.
Jag tyckte att jag skönjde Frida,
och hennes ögon syntes lida
och säga: "Sådant väldigt liv du för!"

5. Då störtar mitt i yran glada
den gyllne brant; då slocknar mitt Granada. -
Jag åter ser vår svenska lada
i afton skum, då tyst är skogens liv.
Bland våta blomster gå vi sakta
att Sveriges måne ömt betrakta...
O, tro ej, jag vill den förakta -
fast Spaniens skiner mera intensiv!

Marschlek

1. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
först en herre, stolt och tvär,
han spatserade så här:
hm hm hm,
hm hm hm,
hm hm hm,
å hm hm hm.

2. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
sen en dam, så nätt och fin,
trippa´ fram med vänlig min:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

3. När jag sist gick ut att vandra
mötte jag bland många andra
liten jänta, kvick och nätt,
kasta boll på detta sätt:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

4. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en soldat som gick "takt tu",
solbränd rakt som en hindu:
takt å tu, takt å tu,
takt å tu å takt å tu.

5. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
en trumpetare till häst,
ut han red som till en fest:
tro tro tro, tro tro tro,
tro tro tro å tro tro tro.

6. När jag sist gick ut att vandra,
mötte jag bland många andra
min kusin från Härnösand,
hem vi gick då hand i hand:
tra la la, tra la la,
tra la la å tra la la.

Baka baka kaka

1. Baka baka kaka!
Vem ska kakan smaka?
Det ska far och det ska mor,
lillasyster, storebror.
Ska det bli till flera
får vi baka mera.

2. Mjöla, mjöla, pricka,
kakan i ugnen sticka.
Låt oss baka kakan stor!
Mamma säger att hon tror,
liten sparv behöver
smulor som blir över.

Ekorrn satt i granen

1. Ekorrn satt i granen, 
skulle skala kottar,
fick han höra barnen,
då fick han så bråttom.
Hoppa´ han på tallegren,
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen.

2. Sprang han hem till mamma
på den gröna ängen,
fick han med det samma
krypa ner i sängen.
Beska piller fick han då,
plåster på sin lilla tå
och ett stort bandage om svansen.

Fröken Kissekatt och herr Max von Tax

1. Fröken Kissekatt
på staketet satt,
tvätta´ sina fina tassar,
då hon fick se Max,
herr Vovov von Tax,
där han sej i solen gassar.

2. "Mjau", sa Kissekatt,
spela´ Max ett spratt,
honom upp ur sömnen väckte.
Max blev mäkta vred,
tittade på sned,
murrande han på sej sträckte.

3. "Vovov, Kissekatt,
det jag säger, att
kan man ej få fred att sova,
blir här annan dans.
Akta du din svans,
här ska dansas, vill jag lova."

4. Upp sprang Vovov Max.
Kissekatt han strax
i den långa svansen nappa´.
Kissan var ej sen,
över stock och sten
upp i närmsta träd hon schappa´.

5. Fröken Kissekatt
högt i trädet satt,
spann och plirade och svansa´:
"Mjau, du lille Max,
mjau, du lurifax,
mjau, du får nog ensam dansa!"

Vid Kattegatt

1. Där bodde en katt
vid Kattegatt,
han hade en ljusröd nos;
han satt och såg
åt blånande våg
//: allt under en nyponros ://

2. Hans frukost var sill
och mjölk därtill;
nu är han så nöjd och mätt.
I solens gass
han synar sin tass
//: och slickar den fin och nätt ://

3. Där kilar en mus 
vid fiskarens hus,
men misse är lat idag.
"Mjau, mjau, med sill
och med mjölk därtill
//: jag tror jag mej nöjer, jag ://

Solen glimmar blank och trind

Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769:


1.Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel;
småningom uppblåser vind
i de fallna segel;
vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.

2. Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra;
rodret vrides, skutan vänds,
gubben har att göra;
under skarpa ögonbryn
grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hjärtegryn,
skall nu seglen föra.

3. Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
lyran brummar, böljan slår,
allt med våld och yra;
skutan knarkar, bräcklig, gles,
vimplens fläkt i toppen ses.
Tuppen gol så sträv och hes.
Nu slog klockan fyra.

4. Movitz, stöt åt dem i lurn,
som på skutan fara.
Olle du, vad kosta tjurn?
Lyssna, vad de svara!
Hör, var är ni hemma, ni?
Ifrån Lovön komma vi
med grönsaker, silleri,
mjölk och äpplen klara.

5. Si en julle skymtar fram,
Marjo åran lyftar,
med sin lövbrodd, mjölk och lamm
hon åt tullen syftar.
Har i knä en bytta smör,
körsbärskorgar frammanför;
Marjo nu sin lovsång gör,
snyter sig och snyftar.

6. Ulla Winblad, skratta, sjung,
spritt vid solens strålar,
gäspa ej, lös upp din pung,
tag fram band och nålar!
Fästa din salopp igen!
Nös du? Prosit, lilla vän!
Si där har du Hessingen,
gröna trän och pålar.

7.  Kon i vassen skylt sin kropp,
snärd i våta tågen,
bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.
Ängen står i härlighet,
kalven dansar yr och fet,
hästen tumlar stolt och het,
svinet går i rågen.

8. Vid ett träd uppå en slätt
syns en skytt förbida
dagens gryning klar och lätt,
fåglens sång och kvida;
bakom trädets tjocka stam
bössan syns och skymtar fram,
hunden trogen som ett lamm
står vid skyttens sida.

9. Tornens spetsar blänka ren,
kors och tuppar glimma,
morgonrodnans klara sken
syns i vattnet strimma.
Barnet leker glatt vid strand,
samlar stenar i sin hand,
slungar stenen dit ibland,
där som gässen simma.

10. Lossa tågen, seglen fäll,
ren syns Skinnarviken,
med dess kojor och kastell,
branta berg och diken.
Under små kolsvarta tak
gnälla pumpar, eld och brak,
hästen sträcker foten spak,
gnäggar, rädd för spiken.

11. Med sitt klappträ ner vid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förklädsband
och sin barm upplåter;
barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.

12. Allstäds gott, men hemma bäst!
Sakta, lät oss unna
vattukörarn med sin häst
välva om sin tunna;
kärlet glittrar, hjulet går,
sprundet sprutar, hästen slår.
Om den prakt för ögat står
sjunga de som kunna.

Ni korpungar små

1. Ni korpungar små, 
ni kan ju ej så, 
ej samla i ladan ett endaste strå. 
Hur kan ni då få 
var måltid ändå? 
Så säg mig, hur gör ni? Jag kan ej förstå. 

2. Jo, ser du, vi bor 
i trygghet och ro. 
Vår Fader oss föder, vi glada det tror. 
Så gör då som vi: 
var sorglös och fri; 
förtrösta, var stilla och glad ska du bli! 

3. Ni blommor så små, 
hur kan ni då få 
en klädnad så härlig, vad svarar ni då? 
Ni spinner ej så, 
ni syr ej därpå, 
men inte ens kungen är klädd så ändå! 

4. Jo, stilla vi ser 
mot himlen och ler, 
vår Fader oss kläder, förr'n därom vi ber. 
Var stilla som vi, 
och skön ska du bli 
om Herren sin mantel får kläda dig i!

Text och musik: Lina Almqvist (1829-1862), texten ngt bearb.

Dansen den går uppå Svinnsta skär

1. Dansen den går uppå Svinnsta skär,
hör klackarna mot hällen.
Gossen han svänger med flickan kär
i stilla sommarnatt.
Blommorna dofta från hagen där
och många andra ställen.
och mitt i taltrastens kvällskonsert
hörs många muntra skratt.

Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnsta skär.

2. Gossen tar flickan uti sin hand
och vandrar ner mot stranden,
lossar sin jolle och ror från land
bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand,
som rullar in mot stranden,
kysser sin flicka så ömt ibland
och viskar: "Hjärtans kär".
Ljuvlig är sommarnatten...

3. Solen går upp bakom Konungssund
och stänker guld i vågen.
Fåglarna kvittra i varje lund
sin stilla morgonbön.
Gäddorna slå invid skär och grund
så lekfulla i hågen.
Men sista valsen i morgonstund,
man hör från Svinnerön.
Ljuvlig är sommarnatten...

Små grodorna

1. //: Små grodorna, små grodorna
är lustiga att se ://
//: Ej svansar, ej svansar,
ej öron hava de ://
//: Kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack,
kou-ack-ack-ack-ack-a ://

2. //: Små grisarna, små grisarna
är lustiga att se ://
//: Båd´ svansar, båd´ svansar
och öron hava de ://
//: Nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff,
nöff-nöff-nöff-nöff-nöff-nöff ://

Sverige är mitt allt på jorden

1. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige skönt,
med de vita fjäll mot norden,
furugördlat, norrskenskrönt.
Där gå fria, stolta strömmar,
klar och blå är insjöns våg,
där bo fäders stolta drömmar
än i trogna söners håg.

2. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige kärt.
Första stegen, första orden
där av far och mor jag lärt.
Där jag lekt i stilla hagar,
styrt i sagans rike in,
där jag drömt i unga dagar,
drömt om hjärtevännen min.

3. Sverige är mitt allt på jorden,
intet är som Sverige rikt.
Gav det stundom bark på borden,
var det dock i tro sig likt.
Det har bästa malm i bergen,
bästa malm i bröst också,
och i fanan bästa färgen,
solens gull på himlens blå!