Det betyder mer än du tror

Har den äran idag

Mötas och skiljas

Vår sångarhyllning tag

//: Vår sångarhyllning tag:
Hurra,
hurra,
hurra! ://

Morgonbad i strandruinen

1. Hej, min skjorta hissas muntert 
på en brusten kolonnad 
av en strandruin, som fordom 
var ett romerskt kejsarbad! 
Långt på havets dimblå linje, 
som ett fartyg på en fris, 
gungar Capri vinlövsriggat, 
seglande till paradis.

2. Och på andra sidan golfen, 
tungsint som ett tjudrat ök, 
står Vesuvius och frustar 
boll på boll av sorgsen rök. 
Men bland blommor och bland ödlor, 
granna som smaragd och vin, 
dansar jag barbariskt naken 
i en kejserlig ruin. 

3. Hej, nu dansar jag till randen 
av en mossig marmorhall, 
tar ett språng och tumlar rusig 
ned i spegeln av kristall! 
Hejsan, lekande delfiner, 
låt oss hålla lustigt lag! 
Humrar, borrar, djuphavsfiskar — 
ta emot mej, här är jag! 

4. Ut på svala golfen styr jag. 
Med en våg till huvudgärd 
lägger jag mej lat på ryggen 
i en morgonklarnad värld. 
Skimrande latinska segel 
blinkar över havets rand. 
Och jag hälsar sol och himmel 
hänryckt med min sträckta hand.

Vårhymn

 

1. Jag vet ej vad jag tackar för, 
jag vet ej vad det är 
som gör mej denna sorgsna jord 
så obeskrivligt kär. 
Nu strömmar våren ned ur skyn 
med sånger, doft och ljus. 
Det lyser blitt kring varje liv 
som i ett fadershus. 

2. Jag famnar dig, du goda värld, 
som vaknar ung och vän! 
Vad mäktar alla mörka år 
mot detta gyllne sken! 
Jag vet ej vad jag tackar för 
och vet ej heller vem. 
Men jag är obeskrivligt glad 
att jorden blev mitt hem.

Vem kan längre hålla vakt

1. Vem kan längre hålla vakt
emot allt som stormar?
Låt oss hålla husandakt
medan världen gormar.

2. Världen har en väldig makt,
den vill slå ihjäl en.
Låt oss hålla husandakt,
det är bra för själen.


3. Mänskofruktan hyser jag,
hjälp mig, käre Herre!
Hjälp mig både natt och dag,
att det ej blir värre!

4. Är jag till förtvivlan bragt,
är jag trött till döden,
låt oss hålla husandakt,
ty det lindrar nöden.

Är jag intill döden trött

1. Är jag intill döden trött,

ganska trött,

mycket trött,

sjuk och trött och ledsen.

Långt var vägen, som jag nött,

ingen liten vän jag mött.

Jag är trött,

ganska trött,

sjuk och trött och ledsen.

2. Säg, var hålls min lille vän,

rare vän,

ende vän

i den vida världen?

Hjärtat har jag hårt i bänn.

Kommer, kommer du igen

lille vän,

rare vän

i den vida världen?

3. Kom och hjälp mig för Guds skull,

för min skull,

för din skull,

du, som ensam kan det!

Världen är av sorger full,

allt som glimmar är ej gull.

För Guds skull,

för min skull,

hjälp mig, du som kan det!

Januari börjar året

1. Just på timmar tjugofyra
runda jorden svänger kring.
Kring vår sol, den sköna, dyra
på ett år hon gör sin ring.
Lilla månens lopp, det trånga,
på en månad kring oss far,
men planeterna, de många,
ila runt kring solen klar.

2. När som solen börjar dagen,
man i öster henne ser,
men är kvällens timme slagen,
sjunker hon i väster ner.
Där som middagssolen lyser,
man det varma söder har;
men i norr - hu! vad man fryser,
mer ju mer mot norr man far.

3. Januari börjar året,
februari kommer näst,
mars, april ha knopp i håret,
maj och juni blommar bäst.
Juli, augusti och september
sköna, ljuvliga framgå,
men oktober och november
och december äro grå.

We merry minstrels soft music enjoy

Spela och sjung, ni som älskar musik,
musiken gör världen så ljuvlig och rik.
Spela och sjung så hormonerna yr,
förtvivlan och avund för tonerna flyr.
Hell dig, fru Musica, utsänd av Gud,
du upplivar världen med vågor av ljud!

Allting på jordens rund

//: Allting på jordens rund
måste förgå ://
//: Men vår fru Musica ://
men vår fru Musica,
hon skall bestå!

Topelius 200 år: Uti den vackra våren

1. Uti den vackra våren
smalt drivan innan kort.
Gud tog den frusna tåren
från jordens öga bort.
Och allt var ljust och soligt,
och lärkan sjöng så glad,
och barnen hade roligt
allt ibland löv och blad.

2. Sen kommo sommarns dagar,
då ängen fick sin skrud
med gräs i gröna hagar,
och jorden kläddes brud.
Då rodde vi till skären,
då sprungo vi i skog,
då plockade vi bären,
och roligt var det nog.

3. Sen blev det mörkt om hösten
och stormade på hav,
och stum blev fåglarösten,
och blomstren föllo av.
Det tröskades på logen,
tills skörden var förbi.
Bland lingonen i skogen
så roligt hade vi.

4. Så kom den kulna vinter
med fästningar i snön,
när skidan lustigt slinter,
och bjällran klingar skön.
Och brasan brann förtroligt
på varma stugans härd,
och barnen hade roligt
också i vinterns värld.

5. Och sen, när drivan gråter,
blott du är from och nöjd,
så kommer våren åter
med nya lekars fröjd.
Var årstid har sin trevnad.
Vi prisa Gud var dag,
och så förgår vår levnad
allt efter Guds behag.

Det här är ditt land