Här är polisen som mitt i gatan står

Fyra små grisar

När trollmor har lagt de elva små trollen

Mörker är brist på ljus

Höstens vår

1. Nu är den stolta vår utsprungen,

den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

2. Nu äro alla drömbarn döda
som fötts ur vårens sköra lek —
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och viska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

3. Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och vila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

4. Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder vina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden räds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
 

Joachim uti Nasaret

VISA PÅ MORSMÄSS

Joachim uti Nasaret

hade en hustru, a Anna!

Böj din panna, böj din panna

när du henne sett!

Joachim var en genomärliger man,

frun lika ärliger också som han,

hustru Anna, hustru Anna

många hjärtan vann!

Joachim och hans kära fru

fick så en dotter, Maria!

Låt oss fira, låt oss fira

hennes födsel nu!

Dottern hon blev en dag vår Frälsares mor,

tänk att vår Herre blev vår köttslige bror!

O Maria, o Maria,

vad Guds nåd är stor!

Mitt fosterland (Mu isamaa)

På Estlands nationaldag den 27 augusti:

Mitt fosterland, min lust och fröjd, 

hur skönt du är att se! 

Ej finner jag ett hem, en härd 

i denna stora, vida värld, 

med lika starka kärleksband 

som du, mitt fosterland! 

Du har ju fött och fostrat mig 

och sett mig växa upp.

Jag fylls av tacksamhetens glöd 

och blir dig trogen till min död! 

För dej mitt hjärta står i brand, 

mitt dyra fosterland!

Må Gud nu vaka över dig,

mitt kära fosterland!

Låt honom få försvara dig

och rikligen välsigna dig,

vad än som händer dig, mitt land,

mitt kära fosterland!

Visa i molom

Landsvägstrall

Anna-Karin 50 år

Melodi ur Visor från Gästrikland: "När jag var liten" '

1. Hur Anna-Karin den 10 januari 

kan fylla 50, den frågan har ju sitt svar i 

att den som lever och inte dör blir allt äldre, 

och givet alternativet fyller man hellre! 

2. Idag, den 9 januari, vi firar, 

och alltså lite på bistra sanningen slirar. 

En dag i förskott må vara godkänt, vi tänker, 

och Anna-Karin vårt hjärtas hyllning vi skänker. 

3. Hon och Andreas i 20 år varit gifta, 

men dessförinnan hann hennes öden ju skifta. 

I Gävle uppväxt med Erik, Martin och Karin 

hon lärde mycket av både mor sin och far sin. 

4. I BK*) mötte hon alla sorters personer    *)=Betlehemskyrkan 

och har väl utforskat alla skrymslen och zoner. 

På Forsbygården och Furuvik och Linnea 

fanns många sommardrömmar att realisera. 

5. Med lillebror blev hon musikaliskt bevandrad 

och stötte snart bleckblåsinstrument mot sin tandrad, 

ja, med sitt valthorn bland presidenter hon varit, 

till Jugoslavien, USA har hon farit. 

6. Som medlem i naturvetenskaplig förening 

hon hade koll på SI-enheternas mening. 

Farad och Weber, Coulomb och Newton och Tesla, 

hon en gång kunnat förklara snabbt som en vessla. 

7. Sen ett års husmodersskola borta på Åland, 

etnologi och teologi ner i Småland, 

nej, Uppland, Uppsala stad och Lidingö var´e, 

och så en sväng till zimbabweanska Harare. 

8. Hon blev missionspastor, kom till Hedlundakyrkan, 

med Sigfrid Westberg i Ume ledde hon styrkan. 

Hon efter Baggböle herrgård även blev mamma 

och snart i Hälsingland gjorde pastorn detsamma. 

9. Här både Bollnäs och Hudiksvall har fått höra 

vad Anden säger ännu till dem som har öra. 

Hon i familj och församling kämpat och lirkat, 

och många härliga, mjuka saker hon virkat. 

10. Om inte sången ska bli för lång får vi sluta,

men en salut för vår rojalist vill vi skjuta. 

Nobelfest, kungliga diadem i all ära - 

nu vill vi fira dej, Anna-Karin, vår kära!

Ålänningens sång

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt

Balladen om Eugen Cork