Till min syster

1. Nu spelar vårens ljumma vind
i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna
kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd,
en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom
likt strandens unga pors.

2. En sång till dej, min syster,
när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr
av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg
i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack
vår barndoms beska vin.

3. Men härlig, härlig våren kom
vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss
och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen,
en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet
ur flod och fjäll och berg.

4. Kom ut, när stormen viner vild
i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna
till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar
av resedan vid din vägg,
all ängens rosor ropa:
kom ut till oss och sov!

Beatrice Aurore

1. I Gamla stan, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

2. Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice Aurore.
Det är en gammal käresta,
väl död sen många år.

3. Hon stod mig när, hon tog min hand
och manade mig: kom!
Med ens förstod jag att hon var
den enda jag tyckt om.

4. Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad.
Och tårar sköljde på min kind,
men jag var ändå glad.

5. Vi gingo länge hand i hand
och talade som barn,
så stodo vi med ens framför
en gammal väderkvarn.

6. Jag sade: Beatrice Aurore,
säg, vill du bliva min?
"Ta fatt mig då!" hon ropade
och slank i dörren in.

7. Och jag sprang in och letade
i alla dunkla vrår
och ropade, men ingenstans
fanns Beatrice Aurore.

8. Jag vaknade vid att jag grät
och kände hjärtats sting.
Och i min drömbok sökte jag,
men där stod ingenting.

Julpolska

1. Nu har vi ljus
här i vårt hus,
julen är kommen,
hopptralalala!
Barnen i ring
//: dansar omkring ://
//: Granen står så grön och grann i stugan ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

2. Kom, lilla vän,
kom nu igen,
dansa kring granen, hopp tralalala!
Glädjen är stor,
//: syster och bror ://
//: pappa, mamma, alla går i dansen ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

3. Kom, ta en sväng,
klappar i mängd
julbocken skänker, hopp tralalalala!
Lutfisk och gröt,
//: tårta så söt ://
//: får vi sedan när vi slutat dansa ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

Gläns över sjö och strand

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster;

3. gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom glindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

Luciavisa

God morgon, mitt herrskap!
Här kommer lussebrud;
hon kommer till er med stor ära.
Lucia sig påminner
att få roa er en stund,
om hon er vid hälsan finner
i denna morgonstund.
Stånder upp nu, mitt herrskap,
och ät och må väl!
Det fröjdar Lucia av hjärtat.
Hon önskar eder alla en fröjdefull jul.
Från olyckor alla bevare eder Gud.

Sankta Lucia

1. Sankta Lucia,
ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring!
//: Drömmar med vingesus,
under oss sia,
tänd dina vita ljus,
Sankta Lucia! ://

2. Kom i din vita skrud
huld med din maning,
skänk oss, du julens brud,
julfröjders aning!
Drömmar med vingesus...

3. Trollsejd och mörkermakt
ljust du betvingar,
signade lågors vakt
skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus...

4. Stjärnor, som leda oss
vägen att finna,
bli dina klara bloss,
fagra prästinna.
Drömmar med vingesus...

Aspåkerspolska

1. Varför sitta vi så still och tysta?
Ha vi uttömt alla kära ord?
Äro alla de små läppar kyssta,
som gå leende kring detta bord?
Äro alla de små kvinnor gifta,
som gå trippande i denna sal?
Finns här inga hjonelag att stifta,
brinna inga hjärtan i vår dal?

2. Jag skall varpa garn och jag skall nysta,
jag skall kärna smör och klippa får.
Aldrig äro mina läppar kyssta,
aldrig bliva de i detta år.
Jag skall plocka bär och väva vammal,
jag skall verka, förrn jag blir för tung.
Om jag gifter mej, när jag blir gammal,
skall jag taga dej, om du är ung.

Åka på isen hala

Flickorna:
1. Åka på isen hala
med oskodd häst och yr,
kryssa i stormen strida
med båt som ingen styr,
ränna ikapp när renen
på våra drivor flyr,
det är en galnings göra
och mannens äventyr.

Pojkarna:
2. Göra sej grann och fager
och färdas så fint och smått,
gömma sitt rätta lynne,
tills målet väl är nått,
låta dej länge hoppas
och svika dej sedan brått,
det har jag hört som oftast
ska passa kvinnor gott.

Flickorna:
3. Göra sej mör i munnen
och fria på narri blott,
fresta de stackars flickor
till både stort smått,
låta dem sedan fara
och le åt deras lott,
det har jag hört som oftast
ska passa karlar gott.

Pojkarna:
4. Gå så förnäm och kräsen
och byta sin håg var dag,
kappas om största ståten
och köpa av alla slag,
låta en annan svida
för slika företag,
det har jag hört som oftast
ska vara kvinnfolkstag.

Flickorna:
5. Gå så kavat och skryta
och pösa av självbehag,
sitta i dryckeslaget
och hänga natt och dag,
komma sen hem och dundra
och hota med hugg och slag,
det har jag hört som oftast
ska vara karlars tag.

Alla:
6. Ändå så vill jag säga:
det finns så många slag.
Råkar man på det goda,
så ser man väl andra drag.
Möter ett ärligt hjärta
ett lika hjärtelag,
ja, då är det ljust i hoppet
som på en sommardag.

7. Ja, när de rätta mötas,
är allt i sitt rätta lag,
troget på väg de följas
i sämja och gott behag.
Ungdom och fägring vika,
men hjärtat slår friska slag:
kärleken håller sin värme
och varar till dödens dag.

Näckens polska

1. Djupt i havet på demantehällen
Näcken vilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen
över skog, över berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud.
När och fjärran ej en susning, intet ljud
stör det lugn över nejden rår,
//: när havets kung ur gyllne borgen går ://

2. Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
söka fjärran en väg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår,
//: och Näcken så sin sorg på harpan slår ://

3. "O, var dväljs du, klaraste bland stjärnor,
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom, en av jordens tärnor,
var min brud uti havets grund.
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
smög så skön och blyg de tjusande behag
mot min barm i den svala flod,
//: och gyllne harpan stum på vågen stod ://

4. Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silvertoner skalla
över stranden från häll till häll.
Men när blodig dagens drott i östern står,
bleknande och rädd den blida stjärnan går.
Sorgligt avsked hon blickar ner
//: och gyllne harpan klingar icke mer ://

Plocka vill jag skogsviol

1. Plocka vill jag skogsviol
och ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full
och binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min,
och många, många tankar jag
i kransen binder in.

2. Här är stigen, som vi gått
i söndagsstilla kväll.
Här vi suttit hand i hand
på mossbelupen häll.
Är det ock en annan,
som du givit har din hand,
jag blir dig huld, du är dock min
i mina drömmars land.

3. Ensam är jag vorden här,
och ensam skall jag gå.
Ringa jag på jorden är
och fattig likaså.
Ingen kan dock taga
från mig minnets lyckoskatt,
jag är så rik allt med min krans
i sommarljuvlig natt.

Fjärran han dröjer från grönskande dalar

1. Fjärran han dröjer från grönskande dalar,
borta i konungens gyllene salar.
Ack, lilla fågelen, ack, lilla hjärtevän,
kommer du ej snart, kommer du ej snart?

2. Där månde finnas de fagraste tärnor,
älskade, se ej de strålande stjärnor.
Ack, lilla fågelen...

3. Fåglar må drilla med ljuvelig tunga,
ljuvare höra min älskade sjunga.
Ack, lilla fågelen...

4. Fröjdfulla dag, skall jag länge dig bida?
När får jag gå vid min älskades sida?
Ack, lilla fågelen...

5. Kom, kom tillbaka till hembygdens dalar,
att du den väntande vännen hugsvalar.
Ack, lilla fågelen...

Till Österland vill jag fara

1. Till Österland vill jag fara,
där bor allra kärasten min,
bortom berg och djupa dalar,
allt under så grönan en lind.

2. Allt för min kärastes hydda,
där stånda två trän så grön´,
som alltid äro beprydda
med blomster av vällukt så skön.

3. De grönskas båd´ vinter och sommar
i lundenom, där de stå.
Det ena bär muskotteblommor,
det andra nejlikor små.

4. Där är ock en hage planterad
väl efter ett högt förstånd,
med trän och örter förmerad,
som ingen beskriva kan.

5. Jag måste ock icke förglömma
den skära kristalleflod,
de levande vattuströmmar,
som fukta de träden å rot.

6. Min själ, du göre dig redo
den vida vägen att gå
över berg och torra hedar,
förrän natten faller uppå.

7. Jag sökte av allt mitt sinne
och fann honom icke där.
Var skall jag honom finna,
som själen haver så kär?

8. Min vän är röder och viter,

utkorad bland tusende tal,

såsom morgonrodnadens strimmor

och som månen i Ajalons dal.

9. En lilja mellan bergen,

ett blomster i Saron fin,

han satt mig på sitt hjärta

som en signetring.

10. En dag i dina gårdar

är bättre än tusende år

för oss här nere på jorden,

i psalmen skrivet står.

11. Han frälste min själ från döden,

mina fötter han frälste från fall,

mina ögon från tårar i nöden,

dess Herren jag prisa skall.

12. Han lärde mig genom profeten

förstå sitt levande ord,

en kraft till saligheten

för var och en som tror.

13. Han haver mig inskrivit,

mitt namn står i hans bok,

sin lag i hjärtat ingivit,

när som jag dopet tog.

Sjung, sjung, du underbara sång

1. Sjung, sjung, du underbara sång!
Sprid dina dallrande vågor!
Klinga kring nejden än en gång,
klinga vid stjärnornas lågor!
Lugna den storm i hjärtat brusar,
sen väck den upp på nytt en gång.
hur du mej rör, hur du mej tjusar!
Sjung, du underbara sång!

2. Sjung, sjung, du underbara sång!
Möt mej med tonerna skära!
Dagen är dyster, natten lång,
tankarna tunga att bära.
Låt mej få ljust och vackert drömma
så som jag drömde förr en gång,
stridernas bittra smärta glömma
- sjung, du underbara sång!