Beskrivning över Näckens rosor och vattnet

1. Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik!

Gungande, de sida invid sida

lyssna till sin faders harpmusik.

Näcken är en myt, men böljans röst

är en sanning till vårt hjärtas tröst.

Om dess skönhet inga lärda strida,

vågens visa är på känsla rik...

Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik.

2. Vill en Näckens ros man söka fånga,

märkes nog hur den tillbaka dras,

liksom snålt, av starka händer många,

dolda under vattnets spegelglas.

Sorlar ej var våg, ur slummern väckt:
"Ryck ej blomman från min blåa dräkt"...

- - -

(Fantasin kan måla dikter långa,

medan båten går med sakta fras!).

Vill en Näckens ros man söka fånga,

märkes nog hur den tillbaka dras.

3. Vattnet ville jag beskriva även,

ofta jag det djupt studera tänkt.

Stundom grånar denna blåa väven,

stundom stjärnor i dess sömmar blänkt.

Liksom svarta korn strös ut ibland,

skrynklor virvlas utav vindens hand,

plötsligt mörknar ytan, så att säven

bländgul ter sig, utav sol bestänkt...

Vattnet borde jag beskriva även,

ofta jag det djupt studera tänkt.

4. Mest jag älskar trotsig våg, som krusar

stolt sitt hår och hög mot stranden går.

Blanka vattnet Frida mera tjusar,

där det lugnt kring Näckens rosor står

med en aftonsky i spegelns ring.

Kvinna vek! Jag tadlar ingenting!
Lugna bröst må ej ha våg, som brusar.

Orons sinne, orons våg förstår...

Mest jag älskar böljan, när den krusar

stolt sitt hår och hög mot stranden går.

5. Men - alltunder det jag talar, glida

vi vid årans slag mot stila vik,

där de gunga, sida invid sida,

Näckens rosor små vid svag musik.

Skymnings flor fördunklar sikten snart.

Solens röda äpple föll med fart,

böljor synas friska, mera strida...

Se den fagra bild, en saga lik! -

Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik!

Bacchi kalender (Fredmans sång n:o 17)

I Januari månad, gutår!
så köpte jag mej en väst drap d´or.
Sen köpte jag i Stakens gränd
en rock, nyss vänd.
Och uti Martii månad, cousine,
så köpte jag så oändligt fin
en nattrock av pärlfärgad satin.
Slå i mer vin!
Hurra! Från Mars till Maj, kära vän,
så hade jag ingen fyrk mer igen,
och varken byxor, rock eller skor.
Drick, drick, drick, drick, min bror!
Från Juni, Juli, så till August,
intill September söt och förtjust,
så satt jag naken, full och ful.
Och så kom jul.

Internationalen

1. Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timme slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
//: Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär ://

2. I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp...

3. I sin förgudning avskyvärda,
månn´ guldets kungar nå´nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvarna rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.
Upp till kamp...

4. Båd´ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp...

5. Arbetare, i stad, på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi nu till vårt försvar
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp...

Du är min egen flicka

1. Du är min egen flicka,
så fager och så nätt,
och på mej kan du blicka
så jag blir från mitt vett.
Du sjunger och du dansar
med glädjen i din famn,
med rosor uppå kinden
och blick så ljus och varm.
Hallå, hurra, tralala lalala!

2. Och aldrig blir vi gamla
när i själen ungdom bor.
Du är mitt hjärtas drottning,
jag på min lycka tror.
Vi seglar ut i världen
och sjunger glatt vår sång
och hissar hoppets segel
och sätter så igång.
Hallå, hurra, tralala lalala!

3. När mörkblå böljor brusar
kring vår galejas rund
och friska vindar susar
med dem i glatt förbund,
då håller jag i ratten,
ser seglen spända stå:
min flicka, håll i hatten,
att den ej blåser å!
Hallå, hurra, tralala lalala!

4. Och kursen den vi sätter
mot eget hem och härd,
hur sjöarna än skvätter
är de seglatsen värd,
och när vi hunnit hamnen
och fått förtöjt vid strand,
så tar jag dej i famnen
och kysser kinn i brand.
Hallå, hurra, tralala lalala!

Dalvisa (Om sommaren sköna)

1. Om sommaren sköna, när marken hon gläds
vid Dala två älvarna vida
från Tunaå stranden till Gagnemäns näs,
hur fagert att ro och att rida!
//: Gud glädje och styrke de män som där bo ://
[alt.: Gud glädje och styrke de mänskor som bo]
vid älvom, på berg och i dalom.

2. Där sjunger mång´ fågel så ljuvligt å land
och djuren på åsarna gånga.
I Ål och i Leksand i sjö och på sand
om vårtiden leka så många.
Gud glädje och styrke...

3. Man färdas så lustigt på Siljanom
- den sjö sig så vida utsprider - 
från söder till väster och norrut runt om,
men österut Rättviken vrider.
Gud glädje och styrke...

4. Från Ore till Orsa man färdas också
till namnkunnigt Mora å stranden
vid skönaste Siljan och älvarna två
med blomstrande bygd utmed landen.
Gud glädje och styrke...

5. Där strålar i söder vår sol mot sin ö,
och stjärnorna himmelen pryda.
Där resa sig berg upp mot skyn invid sjö
att skapelsens härlighet tyda.
Gud glädje och styrke...

6. Från Venjan man vandrar till Älvemäns dal
och så upp till Idre och Särna,
där fjällheden öppnar sin ståtliga sal,
där renar än vistas så gärna.
Gud glädje och styrke...

7. Från öster- till västerdalmännernas bo,
o resande vandringsman, skåda
båd´ Lima och Malung och Äppelebo
tillika med Järna, Nås, Floda.
Gud glädje och styrke...

8. Så äro belägna till vatten och land
de skönaste dalar i Svea.
Besöke den orten helst vilken som kan,
så får han erfara långt mera.
Gud glädje och styrke...

9. De dalamäns bärgning, bedrifter och dygd,
gudsvördnad och fornärvda seder,
som tiderna genom ha danat vår bygd,
än Dalarna lända till heder.
Gud glädje och styrke...

10. Guds Ande i Norden här vile nu sig
sist in emot världenes ända!
Och alla lovsjunge den saliga tid,
Gud värdigas Dalarna sända!
Så glädjas och fröjdas de män som där bo...
[alt.: Så glädjas och fröjdas de mänskor som bo...]

11. I svearnas land invid Dalälvens strand
må tacksång till Gud vi hembära.
Förgätom då icke att prisa hans namn!
Vad kunna vi mera begära?
Nu glädes och fröjdes de män som där bo...
[alt.: Nu glädes och fröjdes de mänskor som bo...]

Gubben Noak

1. Gubben Noak, gubben Noak 
var en hedersman. 
När han gick ur arken 
planterade han på marken 
mycket vin, 
ja mycket vin, 
ja detta gjorde han. 

2. Noak rodde, Noak rodde 
ur sin gamla ark, 
köpte sig buteljer, 
sådanna man säljer, 
för att dricka, för att dricka 
på vår nya park. 

3. Han väl visste, han väl visste 
att en mänska var 
torstig av naturen 
som de andra djuren, 
därför han ock, därför han ock 
vin planterat har. 

4. Gumman Noak, gumman Noak 
var en hedersfru. 
Hon gav man sin dricka; 
fick jag sådan flicka, 
gifte jag mig, gifte jag mig 
just på stunden nu. 

5. Aldrig sad` hon, aldrig sad` hon: 
Kära far nå nå, 
sätt ifrån dig kruset. 
Nej, det ena ruset 
på det andra, på det andra 
lät hon gubben få. 

6. Gubben Noak, gubben Noak 
brukte eget hår, 
pipskägg, hakan trinder, 
rosenröda kinder, 
drack i botten, drack i botten. 
Hurra och gutår! 

7. Då var lustig, då var lustig 
på vår gröna jord; 
man fick väl till bästa, 
ingen torstig nästa 
satt och blängde, satt och blängde 
vid ett dukat bord. 

8. Inga skålar, inga skålar 
gjorde då besvär, 
då var ej den läran: 
jag skall ha den äran. 
Nej i botten, nej i botten 
drack man ur så här.

Matvisa

1. Först jag spisar 

tjugo grisar 

det är härlig mat.

Helst små feta späda 

och man kan bereda 

dem med sköna 

vackert gröna 

huvud av sallat. 

2. Nitton hönor 

bruna bönor 

arton kilogram, 

sjutton stycken sillar 

ner i magen trillar, 

sexton läckra 

späda, smäckra 

rostade små lamm.  

3. Femton bullar 

sedan rullar 

ner i halsen lätt.

Fjorton omeletter, 

tretton fläskkottletter - 

jag bland rätter 

nästan sätter 

dem som nummer ett.  

4. Tolv glas dricka 

kan jag slicka 

i mej när jag vill. 

Elva små potäter 

jag till middag äter,

tio gäddor, 

nio skäddor, 

åtta kvistar dill. 

5. Sju små harar 

jag väl klarar, 

pannekakor sex, 

fem små gäss med krås till, 

fyra torskar, sås till 

tre fasaner, 

två bananer 

och till slut ett kex!

Ja sau i öster

1. Ja sau i öster, ja sau i väster,
ja sau i sönner å ja sau i nor,
//: å alla granne grebber sau ja dansa,
men inte sau ja den ja sau i fjor ://

2. Ja troer ja lessner,  ja troer ja tröttner,
ja troer ja övergiver alltihop;
men får ja brännevin så blir ja´ munter,
så ska ja roa er allihop.

3. Nu har ja övergivi supa brännevin,
nu har ja övergivi spela kort.
Nu har ja fria te e granner grebba,
de va de roliaste ja ha gjort.

4.  Ja har ett eble uti min lomme,
de ska  ja gömme te min lella vän.
Men vill den vännen inte te mej komme
så eder ja väl opp mitt eble säl. 

Veckans dagar

1. Månda´n då super mästarn å jag
lai lai lai, lai lai laio.
Tisda´n då träter gumman å jag,
lai lai lai, laio.

2. Onsda´n då snurrar stugan omkring,
torsdan då gör man alls ingenting.

3. Freda´n då kan väl arbetet stå,
lörda´n då tränger sabbaten på.

4. Sönda´n då ska man sova sej mätt,
då må ni tro att veckan går lätt.

Lyckans land

1. Vid en väg, på en sten
satt en liten flicka,
bara fötter, bara ben,
mager som en sticka.
Men hon var så glad ändå,
log med skälmska ögon grå. -
Vid en väg, på en sten
satt en liten flicka.

2. Kom en liten gosse där,
stannade förlägen.
"Uppå vandring stadd jag är,
kan du säga vägen?
Jag skall hän till lyckans land,
till dess fjärran, fagra strand."
Kom en liten gosse där,
stannade förlägen.

3. Och den lilla flickan log,
hennes ögon blänkte.
"Vägen dit - den vet jag nog,
just där sol sig sänkte,
där går gyllne strålars spång.
Över den skall gå din gång. -"
Och den lilla flickan log,
hennes ögon blänkte.

4. "Går du spången, skall du snart
hinna månens skära,
där den skimrar underbart -
då är målet nära.
Ty på närmsta stjärnan just
ligger lyckans fagra kust. -
Går du spången, skall du snart
hinna månens skära."

5. Inte vet jag det, om sen
gossen hittat vägen.
Kanske står han kvar där än,
tittande förlägen,
tittande förundrad på
ögon, skrattande och grå. -
Inte vet jag det, om sen
gossen hittat vägen.

Tonerna

Alt. melodi av Carl Sjöberg:


Tanke, vars strider blott natten ser!

Toner, hos eder om vila den ber.

Hjärta, som lider av dagens gny!

Toner, till eder, till er vill det fly.

Vallåt från Svärdsjö

Vak ôpp, skönâ jungfru!
Du ha sôvi fô länji.
Dajen liôr 
å sola skriôr.
Götjin gal ut på änji.

Ä du mä på dä?

Alt. melodi:


1. Mi jänte ho hadde, sôm jäntera plä,
två ögon tå sol å ett hjarte tå trä,
ja låg där å kve sôm ett kräk på knä
å sa "vell du ta mäj så uschli ja ä,
ä du mä på dä, ä du mä på dä?"
å tänkte att jänta va mä!

2. Ho las i e bok å ho bynte å blä
å va sôm ho rakt inte alls va mä,
ja töla, ja ba: "ja vell fö ja vell klä
mi käre lelle tös mä dä bäste som ä,
ä du mä på dä, ä du mä på dä?"
da flint ho, då sa ho "nähä!

3. nä allri, nä allri, nä ni ganger nä,
förr tog ja en bäse, sôm jämt säjer bä,
förr tog ja en bäse, sôm jämt säjer bä,
än kräke, sôm jämt säjer: mä på dä,
ä du mä på dä, ä du mä på dä?
nä ni ganger ni ganger nä!

4. O ynglingar alla, sôm falla på knä,
I hör fäll å ser fäll valls jäntera ä,
ä öga tå sol så ä hjarte tå trä,
lätt jäntera gå, ä I mä på dä,
ä I mä på dä, ä I mä på dä?
ja tänker, ja tror I ä mä!