Goder afton, goder afton

1. Goder afton, goder afton, 
båd’ herre och fru, 
vi önskar Eder alla 
en fröjdefull jul! 

2. Goder afton, goder afton, 
välkommen var gäst, 
vi önskar Eder alla 
en fröjdefull fest!

Hej tomtegubbar

//: Hej tomtegubbar, slå i glasen
och låt oss lustiga vara ://
En liten tid
vi leva här
med mycket möda och stort besvär.
Hej tomtegubbar, slå i glasen
och låt oss lustiga vara!

Nu är det jul igen

//: Nu är det jul igen
och nu är det jul igen
och julen varar väl till påska ://
//: Men det var inte sant,
nej, det var inte sant,
för däremellan kommer fastan ://

Goder morgon i denna sal

1. Goder morgon i denna sal ://
//: eder önska vi ://
en angenäm morgonstund!

2. Alla flickor i denna sal...

3. Alla pojkar i denna sal...

Vän! I förödelsens stund

1. Vän, i förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup
minne och aning förgå,

2. tanken famlar försagd
bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;

3. när från din nattomtöcknade själ
eldvingarna falla,
och du till Intet, med skräck,
känner dig sjunka på nytt,

4. säg, vem räddar dig då?
vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger
ordning och skönhet igen,

5. bygger på nytt din störtade
värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där
flamman med prästerlig hand?

6. Endast det mäktiga Väsen,
som först ur den eviga natten
kysste Serafen till liv,
solarna väckte till dans.

7. Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
och i vars levande kraft
världarna röras ännu.

8. Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.

Text: Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Musik: Andreas Holmberg 2009

Advent, advent! En dörr som står på glänt

1. Advent, advent! 
En dörr som står på glänt 
till allt som i ett jordeliv 
av längtan mej har bränt. 

2. Advent, advent! 
En stjärna Gud har tänt, 
som furste och som hjälpare 
sin son Han oss har sänt. 

3. Fragment, fragment! 
Nu må det vara hänt, 
att med mitt ävlande och liv 
vart ingenting bevänt.

Skatan sitter på kyrkotorn

1. Skatan sitter på kyrkotorn
och gåsen läggs i en gryta,
och den som har sitt hjärtekorn
behöver därmed ej skryta.

2. Lilla vän, kom tag i ring
och dansa golvet i splitter!
Gör inte narr av hjärtesting;
jag känner bäst var det sitter.

3. Hiss upp segel, nu ha vi vind,
jag vågar alltid på skutan!
Var tar sin, så tar jag min,
och stackare den som blir utan!

4. Havet svallar och skeppet far
från Göteborg till Kina;
och den sin vän i tankar har
kan inte rasa och flina.

5. Fågeln sjunger i grönan lund,
och kvisten börjar att bära.
Jag tänker på var rolig stund
som jag lär få med min kära.

6. Sätt dig neder i bara snön,
så fryser du ej om pannan!
Och om min ängel ej vore skön,
så toge jag säkert en annan.

Text: Olof von Dalin
Musik: Folkmelodi

Majas visa

1. När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa Mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

2. Sjön glittrade som silver
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan, kvick och munter,
just hit med våren kom.

3. Gullivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag.
Då blev jag döpt till Maja,
för Lillan, det var jag.

4. Och därför, säger Mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Årstiderna

1. Om våren, om våren, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då locka vi gullvivor och sippor, vita, blå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

2. Om sommarn, om sommarn, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då ro vi ut på viken, där vågorna de slå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

3. Om hösten, om hösten, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Då få vi plocka äpplen och plommon, gula, blå,
och så i svänga om och runt i ringen gå.

4. Om vintern, om vintern, då är det allra bäst,
då ha vi så roligt och leka allra mest.
Båd´ skridsko och skida vi då få pröva på,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

Fåm fåm

//: Fåm fåm,
fåm fåm,
fåm vi lite opp i kosu! ://
//: Jen gang och jen gang
och jen gang och jen gang te ://
Fåm fåm,
fåm fåm,
fåm vi lite opp i kosu!

Beskrivning över Näckens rosor och vattnet

1. Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik!

Gungande, de sida invid sida

lyssna till sin faders harpmusik.

Näcken är en myt, men böljans röst

är en sanning till vårt hjärtas tröst.

Om dess skönhet inga lärda strida,

vågens visa är på känsla rik...

Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik.

2. Vill en Näckens ros man söka fånga,

märkes nog hur den tillbaka dras,

liksom snålt, av starka händer många,

dolda under vattnets spegelglas.

Sorlar ej var våg, ur slummern väckt:
"Ryck ej blomman från min blåa dräkt"...

- - -

(Fantasin kan måla dikter långa,

medan båten går med sakta fras!).

Vill en Näckens ros man söka fånga,

märkes nog hur den tillbaka dras.

3. Vattnet ville jag beskriva även,

ofta jag det djupt studera tänkt.

Stundom grånar denna blåa väven,

stundom stjärnor i dess sömmar blänkt.

Liksom svarta korn strös ut ibland,

skrynklor virvlas utav vindens hand,

plötsligt mörknar ytan, så att säven

bländgul ter sig, utav sol bestänkt...

Vattnet borde jag beskriva även,

ofta jag det djupt studera tänkt.

4. Mest jag älskar trotsig våg, som krusar

stolt sitt hår och hög mot stranden går.

Blanka vattnet Frida mera tjusar,

där det lugnt kring Näckens rosor står

med en aftonsky i spegelns ring.

Kvinna vek! Jag tadlar ingenting!
Lugna bröst må ej ha våg, som brusar.

Orons sinne, orons våg förstår...

Mest jag älskar böljan, när den krusar

stolt sitt hår och hög mot stranden går.

5. Men - alltunder det jag talar, glida

vi vid årans slag mot stila vik,

där de gunga, sida invid sida,

Näckens rosor små vid svag musik.

Skymnings flor fördunklar sikten snart.

Solens röda äpple föll med fart,

böljor synas friska, mera strida...

Se den fagra bild, en saga lik! -

Gör en kikare av handen, Frida,

skåda Näckens rosor i vår vik!

Bacchi kalender (Fredmans sång n:o 17)

I Januari månad, gutår!
så köpte jag mej en väst drap d´or.
Sen köpte jag i Stakens gränd
en rock, nyss vänd.
Och uti Martii månad, cousine,
så köpte jag så oändligt fin
en nattrock av pärlfärgad satin.
Slå i mer vin!
Hurra! Från Mars till Maj, kära vän,
så hade jag ingen fyrk mer igen,
och varken byxor, rock eller skor.
Drick, drick, drick, drick, min bror!
Från Juni, Juli, så till August,
intill September söt och förtjust,
så satt jag naken, full och ful.
Och så kom jul.

Internationalen

1. Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timme slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
//: Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär ://

2. I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp...

3. I sin förgudning avskyvärda,
månn´ guldets kungar nå´nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvarna rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.
Upp till kamp...

4. Båd´ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp...

5. Arbetare, i stad, på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi nu till vårt försvar
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp...