Snart dagas det, bröder!

1. Snart dagas det, bröder! Se östern i guld,
till arbete låtom oss gå!
Vi fattiga äga ej skydd eller huld,
på jorden knappt leva vi få.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd,
till arbetet, liv eller död!

2. Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt,
vi bar det och teg i vår nöd.
Men äro vi många, så vare det sagt:
vi fordra vårt dagliga bröd!
Så eniga gå vi i lust och i nöd
till arbetet, liv eller död!

3. Det knakar i samhällets fogar och band
- låt falla vad inte kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand,
förinnan i nöd vi förgå!
En fästning vi bygga till värn i vår nöd
- till arbetet, liv eller död!

Du gamla, du fria

1. Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord,
du tysta, du glädjerika, sköna!
Jag hälsar dej, vänaste land uppå jord,
//: din sol, din himmel, dina ängder gröna! ://

2. Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden.
Jag vet att du är och du blir vad du var,
//: ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden! ://

Der er et yndigt land

1. Der er et yndigt land, 
det står med brede bøge 
|: nær salten østerstrand :| 
Det bugter sig i bakke, dal, 
det hedder gamle Danmark 
|: og det är Frejas sal :| 

2. Der sad i fordums tid 
de harniskklædte kæmper, 
|: udhvilede fra strid :| 
Så drog de frem til fjenders mén, 
nu hvile deres bene 
|: bag højens bautasten :| 

3. Det land endnu er skønt, 
ti blå sig søen bælter, 
|: og løvet står så grønt :| 
Og ædle kvinder, skønne mø'r 
og mænd og raske svende 
|: bebo de danskes øer :| 

4. Hil drot og fædreland! 
Hil hver en danneborger, 
|: som virker, hvad han kan! :| 
Vort gamle Danmark skal bestå, 
så længe bøgen spejler 
|: sin top i bølgen blå :|

Tack Gud för musiken

Jag säger:
Tack, Gud, för musiken, 
för alla sånger
som oss lyft så många gånger!
Vem kan leva utan
en underbar melodi?
Vad vore vi
utan en sång eller dans
inuti?
Jag säger: 
tack, Gud, för musiken, 
den ger oss harmoni.
Jag säger:
tack, Gud, för musiken
som vi får leva i.

Översättningen ovan gjordes 2011 som en vänlig polemik mot Niclas Strömstedts "ateistversion" nedan. Mot religion mer välvilliga agnostiker torde kunna använda min version ovan med åttondelspaus i st f "Gud", alltså: "Tack [paus] för musiken".

Vila vid denna källa

1. Vila vid denna källa!
Vår lilla frukost vi framställa:
rött vin med pimpinella
och en nyss skjuten beckasin.
Klang, vad buteljer, Ulla,
i våra korgar överstfulla
tömda i gräset rulla
och känn, vad ångan dunstar fin.
Ditt middagsvin
sku vi ur krusen hälla
med glättig min.
Vila vid denna källa,
hör våra valthorns klang, kusin...
...valthornens klang, kusin!

2. Präktigt på fältet pråla 
än hingsten med sitt sto och fåla, 
än tjurn han höres vråla 
och stundom lammet bräka tör. 
Tuppen på taket hoppar, 
och liksom hönan vingen loppar, 
svalan sitt huvud doppar, 
och skatan skrattar på sin stör. 
Lyft kitteln, hör, 
låt kaffeglöden kola. 
Där nedanför
präktigt på fältet pråla 
de ämnen som mest ögat rör...  
...som mest vårt öga rör. 

3. Himmel! Vad denna runden, 
av friska lövträn sammanbunden, 
vidgar en plan i lunden, 
med strödda gångar och behag. 
Ljuvligt där löven susa, 
i svarta virvlar grå och ljusa, 
träden en skugga krusa, 
inunder skyars fläkt och drag. 
Tag, Ulla tag, 
vid denna måltidsstunden, 
ditt glas som jag. 
Himmel! Vad denna runden
bepryds av blommor tusen slag! ...
... av blommor tusen slag!  

Första maj första maj

1. Första maj, första maj,
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus.
Varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.

2. O du älskogens vår,
som befriande går
över landen i segrarefärd,
du är drömmens också,
och var blick i det blå
är en blick in i undrenas värld.

3. Vart förtryckarnas hot,
varje vardag med sot
blir idag som en lumpen legend.
Och vår håg och vår hand
röres fritt, utan band,
och vår blick är mot framtiden spänd.

Suomis sång

1. Hör hur härligt sången skallar
mellan Väinös runohallar!
//: Det är Suomis sång ://
//: Hör de höga furor susa,
hör de djupa strömmar brusa:
det är Suomis sång,
det är Suomis sång ://

2. Överallt en röst oss bjuder,
överallt en stämma ljuder:
//: Det är Suomis sång ://
//: Broder, äger du ett hjärta,
i dess tjusning, i dess smärta
hör blott Suomis sång,
hör blott Suomis sång ://

Härlig är kvällen

1. Härlig är kvällen, 
fridfull och ren,
solen kring fjällen 
sprider sitt sken,
sakta sig sänker 
ned på sin bädd,
strålande blänker 
vågornas brädd.

2. Natten kring haven
breder sitt flor,
tyst som i graven
stillheten bor.
Guldfiskar glimma
rikt invid strand,
svanorna simma
sakta mot land.

3. Tystad är sången,
bönen också,
vandrarn är gången
vilan att nå.
Midnattens tärnor
binda en krans.
Tusende stjärnor
sprida sin glans.

God natt - god sömn jag önskar er

God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om aldrig vi träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det,
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek där fanns ej förgängelse vet -
god natt, god sömn åt er.

Jag gungar i högsta grenen

1. Jag gungar i högsta grenen
av Harjulas högsta ås.
Vitt skina de blåa vatten,
så långt de av ögat nås.
Av Längelmävesis fjärdar
där skimrar ett silverband,
//: och Roines älskliga vågor
i fjärran kyssa dess strand ://

2. Och blå som en älsklings öga
och klar som ett barndomshem
det gungande Vesijärvi
sig stilla smyger till dem,
och hundrade öar simma
allt uti dess vida famn,
//: naturens gröna tankar
i blåa vågornas hamn ://

3. O hur det fattiga Finland
är rikt på skönhet ändå!
O hur av guld och silver
dock stråla dess sjöar blå!
Här ha i sorg och glädje
sin lyra sångarna stämt
//: och härma i stilla gungning
de klara sjöarnas skämt ://

Östgötasång

1. Så grant står Östergyllen i sommarfager prakt
och skördarna, de gyllene, de bölja. 
Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt,
längs insjöstrand där glittervågor skölja. 
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
där gamla minnen sova i gröna björkars skygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen! 

2. Hör skogen susar sägner från forntids dunkla natt, 
ty här bröts tidigt bygd av våra fäder, 
som raka uti ryggen var herre för sin hatt,
ej väjde fegt för storm och hårda väder. 
I deras öppna sinne ej någon falskhet sov. 
Vi äro fädren lika, östgötar, gudskelov! 
Och vårt du är, du fagra Östergyllen! 

3. När vårdkaseldar brunno, ej tröto män med svärd 
till hemmets värn vid slätter och i skogar. 
Nu väntas nya stordåd av sönerna som gärd,
så framåt då till kamp vid harv och plogar! 
Må gyllne skördar vagga i gröna björkars skygd!
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen!

Nu står jul vid snöig port

1. Nu står jul vid snöig port,
klappar på och myser.
"Kära barn, släpp in mej fort!
Här står jag och fryser!
Se, min korg är full och tung,
båd´ åt gammal och åt ung
har jag gåvor rara.
Får jag hos dej vara?"
Ja, kom, kära jul, kära jul!

2. "Jag för med mej tända ljus
och en gran från skogen,
frid och fröjd i varje hus,
vänskap så förtrogen,
fattigman skall ej bli glömd,
där han hungrar tyst och gömd,
och var sorg som gråter
ska bli tröstad åter."
Ja, kom, kära jul, kära jul!

3. "Men vad bäst jag giver dej
vill till sist jag spara:
Jesusbarnet är med mej
och din gäst vill vara.
Vill du hava världens ljus
i ditt hjärta, i ditt hus,
får han helga fröjden
med sin frid av höjden?
Ja, kom, Herre Krist, Herre Krist!"

Nu tändas tusen juleljus

1. Nu tändas tusen juleljus

på jordens mörka rund.

Och tusen, tusen stråla ock

på himlens djupblå grund.

2. Och över stad och land i kväll

går julens glada bud

att född är Herren Jesus Krist,

vår Frälsare och Gud.

3. Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus.

4. I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid.