Topelius 200 år: Uti den vackra våren

1. Uti den vackra våren
smalt drivan innan kort.
Gud tog den frusna tåren
från jordens öga bort.
Och allt var ljust och soligt,
och lärkan sjöng så glad,
och barnen hade roligt
allt ibland löv och blad.

2. Sen kommo sommarns dagar,
då ängen fick sin skrud
med gräs i gröna hagar,
och jorden kläddes brud.
Då rodde vi till skären,
då sprungo vi i skog,
då plockade vi bären,
och roligt var det nog.

3. Sen blev det mörkt om hösten
och stormade på hav,
och stum blev fåglarösten,
och blomstren föllo av.
Det tröskades på logen,
tills skörden var förbi.
Bland lingonen i skogen
så roligt hade vi.

4. Så kom den kulna vinter
med fästningar i snön,
när skidan lustigt slinter,
och bjällran klingar skön.
Och brasan brann förtroligt
på varma stugans härd,
och barnen hade roligt
också i vinterns värld.

5. Och sen, när drivan gråter,
blott du är from och nöjd,
så kommer våren åter
med nya lekars fröjd.
Var årstid har sin trevnad.
Vi prisa Gud var dag,
och så förgår vår levnad
allt efter Guds behag.

Det här är ditt land

Små nära ting

Jag trivs bäst i öppna landskap

Jag ska gå genom tysta skyar

Topelius 200 år: Klang, min vackra bjällra

1. Klang, min vackra bjällra,
i den sena kväll!
Spring, min raska fåle
över mo och fjäll!
Hemåt ila
vi med vindens snabba fart,
där så vila
vi i mjuka armar snart,
och vår lycka
ingen må förtycka. (Fine)
Alla kvällens norrsken flämta
där i skyn;
alla sälla minnen skymta
för min syn.
Klang, min vackra bjällra...

2. Klang, min vackra bjällra,
glatt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle,
över fjäll och mo!
Första morgonstråle
randas i vårt hem;
alla skogar småle
och vi le åt dem;
om vi stjälpa,
det kan ingen hjälpa. (Fine)
Syns ett ljus ej glimma
i den mörka däld?
Är det hemmets skimmer
eller stjärnans eld?
Klang, min vackra bjällra...

Topelius 200 år: Ack, nu är det vinter

1. Ack, nu är det vinter 
och skidan hon slinter 
i bukter och finter, 
går bra, går bra! 
Och knutarna spraka
och medarna knaka
och isarna braka, 
hurra, hurra! 

2. Nu remma vi hemma
vår skridsko i klämma 
och möte vi stämma 
på sjön, min vän. 
Nu börjas attacken 
med stål uppå klacken
och nacken i backen
och upp igen! 

3. När vintrarna snöga 
på näsa och öga, 
det akta vi föga,
går bra, går bra! 
När julgranen blossar 
och läxorna lossar 
då sjunga vi gossar: 
Hurra, hurra!

Forsen har tystnat

Det var vi som byggde folkets järnväg

Det finns så många sköna människor

Adolfs skål (Fettisdagsvisa)

Hör här Adolfs skål insjungen!

1. //: Adolfs skål!
Den bäste Kung vi sett i Norden!
Han ej tål
en hetvägg kvar på borden ://
//: Rund och glad
var svältkur han föraktar,
eftertraktar,
mer ej vaktar
sköna semlors rad ://

2. //: Sådan kung
är värd att styra Sveriges öden:
fast och tung,
en baddare bland bröden ://
//: Vasa ätt
oss lärt att aldrig svika,
aldrig vika
utan fika
efter varje rätt :// 

Gustafs skål

1. //: Gustavs skål!
Den bäste Kung som Norden äger:
Han ej tål
att viktskåln ojämnt väger ://
//: God och glad
han ilskans röst föraktar
samt avvaktar
och betraktar
dårskap i sin grad ://

2. //: Sådan kung
är värd att styra Sveriges öden:
rask och ung,
ej rådlös uti nöden ://
//: Vasa ätt
har aldrig lärt att svika,
aldrig tvika,
men att fika
till att göra rätt :// 

Jfr travestin Adolfs skål om Gustafs fader, svarvaren, snusaren och semmelätaren, som stupade bland faten fettisdagen 1771. "En prostadöd" som en sarkastisk adelsman yttrade - vad en ska säga om att bli skjuten på en maskeradbal förtäljer inte historien (en teaterdöd?). Adolf Fredrik var, liksom vår nuvarande kung, den närmast perfekte konstitutionelle monarken. Adolfs skål!

Endast kärleken segrar