Timmerhuggarevisa

1. Visst är det väl tråkigt i skogen att vara
när vintern har kommit och dagen blir kort.
Men likväl så måste vi hålla oss glada,
fast ej vi har flickor, ej brännvin och kort.
Vi kokar potatis och steker vårt fläsk.
Så dricker vi kaffe och vatten därnäst.
Då blir vi så livad´, så modig´, falleralla,
då blir vi så livad´, så modig´, fallera!

2. När morgonen kommer då går vi till skogen
och hugger de granar som utmärkta står,
då får man ej rasta, men blott vara trogen,
om man skall förtjäna den föda man får.
Men när det blir kväller, och dagen är all,
spatserar vi alla till gröten bovall.
Då blir vi...

3. Om kvällen vid spisen vi sitter och språkar
om alla de äventyr var och en bär.
Den ena han ligger på bänken och latas,
den andra han går uppå golvet och svär.
Den tredje han spelar den eviga vals,
den fjärde han sjunger, och det av full hals.
Då blir vi...

4. Ursäkta, govänner, jag visan må sluta,
jag måste nu spisa när fläsket är stekt,
och kaffet det står där på spisen och kokar
och kvällsvinden har liksom kinderna smekt.
Och handen den darrar, och stämman blir svag,
så knappast jag orkar att sjunga en rad.
Ty jag är så sömnig, så sömnig, falleralla,
ty jag är så sömnig, så sömnig, fallera.