Liksom en herdinna, högtidsklädd

1. Liksom en herdinna, högtidsklädd,
vid källan en junidag,
hopletar ur gräsets rosiga bädd
sin prydnad och små behag,
och ej bland väppling, hägg och syren,
inblandar pärlors strimmande sken,
inom den krans i blommors val,
hon flätar med lekande kval,

2. så höljde min nymf på Floras fest,
ett enkelt och skiftat flor;
då hon utav Mollberg buden til gäst
ut till Första Torpet for,
det Torpet lilla, straxt utom tulln,
där kräftan ljustras röd i kastrulln,
och dit Brunnsvikens bölja klar
i vattrade vågor sig drar.

3. Helt tunn i en nankinströja snörd,
vår Ulla sitt intåg höll;
tunt lyft av zephiren halsduken rörd,
i vicklade skrynklor föll;
dess front sågs ej i bucklor mer spridd,
och nymfens kjortel, knappad i vidd,
ej vådligt mer i ögat stack,
och skon bar nu ingen vit klack.

4. Märk, mellan gärdsgårdars krökta led,
hur' Torpet det sluttar ner;
till vänster bland granars mossiga hed,
den vägen man rundad ser,
där bonden tung med rullande hjul,
illfänas till sitt rankiga skjul,
och i solgången hinner fram,
med kycklingar, kalvar och lamm.


5. Just där inom torpets höjda gräs,
på granrisat farstugolv,
steg Ulla utur sin gungande Chaise,
en söndag, så klockan tolv,
vid pass då Jofur åskan bestämt,
och Dandryds klockor pinglade jämt,
och tuppen gol i källarsvaln,
och svalan flög långt in i saln.