Om aftonen

1. Det var om aftonen som sommaren
flög rakt i famnen min,
och jag log som i min späda barndomstid,
och röda, röda blomster 
i mitt hjärta gingo in
med en doft som var som evighetens frid.

2. Det var om aftonen jag älskade 
som jag ej älskat förr,
och all världen var min sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel 
som en salighetens dörr,
med en ingång till förbarmande och Gud.

3. Och jag hörde gamla sånger 
komma åter hemifrån
och av det ljus jag drack blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd 
och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.

4. Och jag dansade bland träden 
och jag sjöng för ljung och sten
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen 
av himlens sista sken -
det var om aftonen, då solen hon gick ner.