Om aftonen

1. Det var om aftonen som sommaren
flög rakt i famnen min,
och jag log som i min späda barndomstid,
och röda, röda blomster 
i mitt hjärta gingo in
med en doft som var som evighetens frid.

2. Det var om aftonen jag älskade 
som jag ej älskat förr,
och all världen var min sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel 
som en salighetens dörr,
med en ingång till förbarmande och Gud.

3. Och jag hörde gamla sånger 
komma åter hemifrån
och av det ljus jag drack blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd 
och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.

4. Och jag dansade bland träden 
och jag sjöng för ljung och sten
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen 
av himlens sista sken -
det var om aftonen, då solen hon gick ner.

Vid ett torp i en skog

1. Vid ett torp i en skog
med en häst för en plog
en fattig bonde körde och log.
Bäst han körde en stund,
stack han pipan i mund
förnöjd av hjärtans grund.
Nöjd på sin tuva klen och knapp
han vände sin lilla åkerlapp:
var så ren i sin själ,
tänkte ärligt och väl
förutan larm och gräl.

2. Solen glittra´ i skyn,
alla snarka´ i byn,
men morgonrodnan gladde hans syn.
Alltid först gick han ut,
alltid sist hem till slut
och svettig i var klut.
Bordet för honom dukas snart
vid källan där vattnet rinner klart.
Middag redes till:
med en kaka, en sill
hans vällust nöjas vill.

Om bland tusen stjärnor

Alt. melodi:


Alt. melodi:

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam,
stjärnan har tusen vänner,
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig är du och säll.
Himlen dig har i kväll.

Bonden och kråkan

Norsk variant:


1. Och bonden han körde till furuskog,
hejom, fejom, fallirallira,
där såg han en kråka som satt och gol.
Hejom, fejom, fallirallira.

2. Och bonden, han vände då om igen:
"Aj aj, mor, den kråkan hon biter mej!"

3. Men gumman, hon satt vid sin spinnrock och spann:
"När såg du en kråka väl bita en man?"

4. Och gubben han spände sin båge för knä,
så sköt han den kråkan i högsta trä!

5. Och kråkan den förde han hem i sitt hus.
Av talgen så stöpte de femton pund ljus.

6. Och köttet de saltade ner i ett kar,
förutom en surstek som gömdes åt far.

7. Av skinnet så sydde de tolv par skor
förutom de tofflor som gjordes åt mor.

8. Av vingarna gjorde de solafjä´r,
som flickorna bruka i vackert vä´r.

9. Av näbben de reste en kyrkspira upp;
och huvudet blev till en kyrketornstupp.

10. Av skrovet de gjorde ett gångande skepp,
det största som nånsin på Kattegatt gick.

Och jungfrun hon går i ringen

1. //: Och jungfrun hon går i ringen
med röda gullband ://
//: Dem binder hon om
sin kärastes arm ://

2. //: Men kära min lilla jungfrun,
knyt inte så hårt ://
//: Jag ämnar ej
att rymma långt bort ://

3. //: Och jungfrun hon går och lossar
på röda gullband ://
//: Så hastigt den skälmen
i skogen försvann ://

4. //: De sköto efter honom
med femton gevär ://
//: "Och vill ni mej något,
så har ni mej här." ://

5. //: Och nu har jag blivit gifter,
nu har jag fått man ://
//: Den vackraste gosse
i hela vårt land ://

Domaredansen

Nu vilja vi begynna en domaredans,
medan domaren själv är hemma.
Alla de som i domardansen gå,
deras hjärtan skola brinna.
//: Alla säga de: hå, hå, hå!
Alla säga de: nå, nå, nå!
Har du drömt om din käresta i natt,
skall du mot ljuset le. ://

Som stjärnan uppå himmelen så klar

Som stjärnan uppå himmelen så klar
hon längtar till sitt rum,
så längtar jag till dej, min lilla vän,
var timma och var stund.
Var timma är som en månad lång,
var månad som ett år.
Så längtar jag till dej, min lilla vän,
fast jag dej aldrig får.

Till min syster

1. Nu spelar vårens ljumma vind
i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna
kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd,
en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom
likt strandens unga pors.

2. En sång till dej, min syster,
när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr
av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg
i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack
vår barndoms beska vin.

3. Men härlig, härlig våren kom
vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss
och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen,
en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet
ur flod och fjäll och berg.

4. Kom ut, när stormen viner vild
i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna
till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar
av resedan vid din vägg,
all ängens rosor ropa:
kom ut till oss och sov!

Beatrice Aurore

1. I Gamla stan, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

2. Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice Aurore.
Det är en gammal käresta,
väl död sen många år.

3. Hon stod mig när, hon tog min hand
och manade mig: kom!
Med ens förstod jag att hon var
den enda jag tyckt om.

4. Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad.
Och tårar sköljde på min kind,
men jag var ändå glad.

5. Vi gingo länge hand i hand
och talade som barn,
så stodo vi med ens framför
en gammal väderkvarn.

6. Jag sade: Beatrice Aurore,
säg, vill du bliva min?
"Ta fatt mig då!" hon ropade
och slank i dörren in.

7. Och jag sprang in och letade
i alla dunkla vrår
och ropade, men ingenstans
fanns Beatrice Aurore.

8. Jag vaknade vid att jag grät
och kände hjärtats sting.
Och i min drömbok sökte jag,
men där stod ingenting.

Julpolska

1. Nu har vi ljus
här i vårt hus,
julen är kommen,
hopptralalala!
Barnen i ring
//: dansar omkring ://
//: Granen står så grön och grann i stugan ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

2. Kom, lilla vän,
kom nu igen,
dansa kring granen, hopp tralalala!
Glädjen är stor,
//: syster och bror ://
//: pappa, mamma, alla går i dansen ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

3. Kom, ta en sväng,
klappar i mängd
julbocken skänker, hopp tralalalala!
Lutfisk och gröt,
//: tårta så söt ://
//: får vi sedan när vi slutat dansa ://
tralalalala, tralalalala, tralalalalalala!

Gläns över sjö och strand

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster;

3. gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom glindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem."
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,
strålande stjärna.

Luciavisa

God morgon, mitt herrskap!
Här kommer lussebrud;
hon kommer till er med stor ära.
Lucia sig påminner
att få roa er en stund,
om hon er vid hälsan finner
i denna morgonstund.
Stånder upp nu, mitt herrskap,
och ät och må väl!
Det fröjdar Lucia av hjärtat.
Hon önskar eder alla en fröjdefull jul.
Från olyckor alla bevare eder Gud.

Sankta Lucia

1. Sankta Lucia,
ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring!
//: Drömmar med vingesus,
under oss sia,
tänd dina vita ljus,
Sankta Lucia! ://

2. Kom i din vita skrud
huld med din maning,
skänk oss, du julens brud,
julfröjders aning!
Drömmar med vingesus...

3. Trollsejd och mörkermakt
ljust du betvingar,
signade lågors vakt
skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus...

4. Stjärnor, som leda oss
vägen att finna,
bli dina klara bloss,
fagra prästinna.
Drömmar med vingesus...