söndag 13 november 2011

Lyckan

1. De sova ännu i jorden,
de blommor som vi ska plocka,
en gång ska de vakna med glädje,
när solvindar leka och locka,
när kärlekens gyllene solljus
för dej, du kära, upprunnit,
då står i sin fagraste blomning
den lustgård vi själva oss vunnit.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

2. De sova i våra hjärtan,
de späda, som vi ska ge livet -
de sova och drömma om våren,
då kärlekens liv blir dem givet.
Och därför bo undran och oro
i våra hjärtan och sköten,
och därför drömma vi båda
om jublande kärleksmöten.
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

3. De sova i våra drömmar,
de visor, som vi ska sjunga,
när våra små barn ska sova
i leende drömmar unga. -
Du kära, en gång ska du minnas
den sången som nu förklungit -
när våra små barn blivit stora
och själva sin kärlek sjungit!
Så tar jag dej till brud i vår
för långa, rika kärleksår.
Ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar