Till Österland vill jag fara

1. Till Österland vill jag fara,
där bor allra kärasten min,
bortom berg och djupa dalar,
allt under så grönan en lind.

2. Allt för min kärastes hydda,
där stånda två trän så grön´,
som alltid äro beprydda
med blomster av vällukt så skön.

3. De grönskas båd´ vinter och sommar
i lundenom, där de stå.
Det ena bär muskotteblommor,
det andra nejlikor små.

4. Där är ock en hage planterad
väl efter ett högt förstånd,
med trän och örter förmerad,
som ingen beskriva kan.

5. Jag måste ock icke förglömma
den skära kristalleflod,
de levande vattuströmmar,
som fukta de träden å rot.

6. Min själ, du göre dig redo
den vida vägen att gå
över berg och torra hedar,
förrän natten faller uppå.

7. Jag sökte av allt mitt sinne
och fann honom icke där.
Var skall jag honom finna,
som själen haver så kär?

8. Min vän är röder och viter,

utkorad bland tusende tal,

såsom morgonrodnadens strimmor

och som månen i Ajalons dal.

9. En lilja mellan bergen,

ett blomster i Saron fin,

han satt mig på sitt hjärta

som en signetring.

10. En dag i dina gårdar

är bättre än tusende år

för oss här nere på jorden,

i psalmen skrivet står.

11. Han frälste min själ från döden,

mina fötter han frälste från fall,

mina ögon från tårar i nöden,

dess Herren jag prisa skall.

12. Han lärde mig genom profeten

förstå sitt levande ord,

en kraft till saligheten

för var och en som tror.

13. Han haver mig inskrivit,

mitt namn står i hans bok,

sin lag i hjärtat ingivit,

när som jag dopet tog.